Fotografen Dora Kallmus (1881–1963) hade ateljé i Wien och sedermera Paris. Kallmus och hennes ateljé fick tidigt namnet d´Ora, en omformulering av Dora, vilket anspelar på ordet guld. Framför hennes kamera stod kulturpersonligheter och gränsöverskridare som Gustav Klimt, Pablo Picasso, Tamara de Lempicka, Josephine Baker, Coco Chanel och Anita Berber. d’Oras modefotografier publicerades i dåtidens största modemagasin. Modellerna var iklädda Wiener Werkstätte, Balenciaga, Hermès, Chanel och Madame Agnès.

I samband med att nazisterna tog kontroll över Paris 1940 blev Kallmus, som kom från en judisk familj, av med sin ateljé och flydde till den franska landsbygden. Vänner och familj förföljdes. Hennes syster deporterades och mördades. Dessa fasor förkroppsligas efter kriget av Kallmus i en fotografiserie från parisiska slakthus och flyktingförläggningar. Kontrasterna är häpnadsväckande.

Med anledning av den långa utställningsperioden och materialetskänslighet kommer vi att under utställningen visa två presentationerav fotografier; 37 fotografier visas den första perioden och därefter 37 andra fotografier de sista månaderna, 80 st i sin helhet. Version 2 presenteras 17 maj.

Utställningen är ett samarbete med Photoinstitut Bonartes i Wien, Ullstein Bild i Berlin och Preus museum i Norge.

Ön Murano ligger i den grunda lagun som omger Venedig. Här har glas tillverkats sedan 1200-talet, på brandsäkert avstånd från Venedigs palats och konstskatter. På Murano utvecklades och framställdes glas som var nästintill genomskinligt, vilket var ytterst exklusivt då äldre tiders glas ofta var missfärgat. Glasmästarna hade nämligen gjort en upptäckt; de tillsatte ämnet mangan och bekymret med grumligt glas var därmed löst. 

Idag finns ett hundratal aktiva glashyttor på Murano. Berengo Studio grundades av venetianaren Adriano Berengo år 1989. Inspirerad av mecenaten Peggy Guggenheim, som på 1950- och 60-talet lät konstnärer som Jean Cocteau, Max Ernst och Marc Chagall arbeta med glas i Murano, ville han blåsa nytt liv i det venetianska glaset. Han ville ge det en renässans genom att involvera samtidskonstnärer. Sedan starten har Berengo samarbetat med nära 300 konstnärer och designers från världens alla hörn. Tillsammans med glasmästare, utbildade i ett traditionellt konsthantverk, har de skapat samtidskonst. I Berengo Studios finns även en gjutarstudio där glasmästarna kan formgjuta skulpturer, vilket breddar det konstnärliga uttrycket.  

Glasmästarna på Berengo Studio möjliggör för konstnärer att arbeta i ett för dem ofta helt nytt material. Det är ett projekt som kräver dialog. En utmaning som stimulerar och skapar nya nervbanor hos konstnären. Ett uråldrigt hantverk som får ett nytt språk. Det gemensamma materialet: glaset, gör att alla konstnärer har samma förutsättningar. Detta koncept har Adriano Berengo döpt till Glasstress och resultaten har visats i ett flertal utställningar sedan 2009, både på Venedigs biennaler och internationellt. Även här på Millesgården 2011. Nu välkomnar vi Glasstress för andra gången, samma koncept men med nya konstverk.   

Utställningens medverkande konstnärer nyttjar ett och samma material för att adressera vitt skilda nutida politiska spörsmål som miljö- och klimatfrågor, rasism och jämställdhet. Den kinesiske konstnären och aktivisten Ai Weiwei har samarbetat med Berengo Studio sedan 2017. I utställningen får hans Black Chandelier ta plats. Med verket anspelar han på de klassiska 1700-talsljuskronorna som välbärgade venetianska familjer beställde till sina palats. Men i stället för buketter av mångfärgade dekorativa blommor och blad möter betraktaren här något helt annat.

Utställningen är ett samarbete med Berengo Studio på Murano, Italien.  

I utställningen visas verk av följande konstnärer: Ai Weiwei, Charles Avery, Ernst Billgren, María Magdalena Campo-Pons, Mat Collishaw, Tony Cragg, Jimmie Durham, Marie-Louise Ekman, Carlos Garaicoa, Kendell Geers, Josh Hershman, Ilya & Emilia Kabakov, Kiki Kogelnik, Jone Kvie, Karen LaMonte, Massimo Lunardon, Stefania Mazzola, Denise Milan, Vik Muniz, Hans Op de Beeck, Tony Oursler, Jaume Plensa, Laure Prouvost, Antonio Riello, Wael Shawky, Lino Tagliapietra, Thomas Schütte, Koen Vanmechelen, Fred Wilson, Rose Wylie och Erwin Wurm.

Konstnären Anton Alvarez (f. 1980) arbetar främst inom det skulpturala mediet. Med sina verk utmanar Alvarez det traditionella konsthantverket och konstverkets beskaffenhet genom att lekfullt undersöka gränsen mellan rollen som konstnär och ingenjör. Konstnären designar själv verktyget som skapar konstverken och avskriver sig således från tillblivelsen. Begreppet ingenjörskonst förkroppsligas.

Det Alvarez främst har kommit att bli känd för är den stora tryckpress han konstruerade 2016. Tryckpressen, The Extruder, är en storskalig lerpress som med flera tons styrka pressar ut lera genom olika profiler och munstycken. Formationerna blir till synes förvrängda och plastiska objekt och kolonner som på ett djärvt sätt kontrasterar och refererar till såväl arkitektoniska element som det klassiska skulpturbegreppet.