28 januari - 20 maj 2012
Millesgården producerar en utställning om Ingrid Vang Nyman, konstnär och barnboksillustratör. Mest känd är Ingrid Vang Nyman för sina illustrationer av Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump. Trots att många känner hennes färgstarka bilder så väl är hon ändå relativt okänd. Särskilt om man jämför henne med Ilon Wikland eller Björn Berg, som också illustrerat Astrid Lindgrens böcker. Ingrid Vang Nyman illustrerade också en läsebok "Nu ska vi läsa 1-2" (Gebers förlag 1948), så säkerligen har hennes bilder omedvetet präglat en hel generation.
Ingrid Vang Nyman var den som introducerade modernismen inom barnboksillustrationen i Sverige. Hon kan sägas bilda en brygga mellan den svenska och den danska barnboksillustrationen, och via Danmark till världen och modernismen. Under kriget blev Sverige avgränsat från omvärlden och först efter krigsslutet öppnas gränserna och nya influenser väller in i landet. I konsten syns detta tydligt efter krigsslutet då med gruppen 1947 års män och hela den konkreta konstens intåg.
Inom barnboksillustrationen hade redan en bräcka slagits in genom Ingrid Vang Nymans djärva moderna "platta" bilder i boken om Pippi Långstrump som utgavs redan 1945. Kanske hade just "plattheten" i hennes bilder något att göra med att hon bara hade syn på ett öga, det andra hade skadats i en kälkolycka när hon var barn. Främst naturligtvis var det Ingrid Vang Nymans kreativa förmåga att använda färg och form i kombination med trycktekniken.
Även om bilderna är förenklade och strama så var det viktigt för henne att vara exakt när hon återgav verkligheten, t ex djur eller olika miljöer. När hon skildrar barn i andra kulturer gjorde hon noggranna studier på Nationalmuseets etnografiska samlingar i Köpenhamn, djur studerade hon bl a på Zoologisk Have.
Utställningen vänder sig till både barn och vuxna. I utställningen visas ett 50-tal originalillustrationer, samt en större lekscenografi där barn och vuxna kan leka. Fokus för utställningen blir böckerna om Pippi Långstrump, Alla vi barn i Bullerbyn samt boken Människors land (en postumt utgivning) bok om Grönland med illustrationer av Ingrid Vang Nyman) .
Ingrid Vang Nymans serier om Pippi Långstrump från tidningen Klumpe Dumpe kommer också att visas.
Den första utställningen med Ingrid Vang Nyman visades på Vejen Kunstmuseum, Danmark, vid årsskiftet 2000/2001 i samarbete med hennes son, Peder Nyman.
2003 visades den första större utställningen i Sverige om Ingrid Vang Nyman på Kungliga biblioteket.
Utställningen produceras i samarbete med Saltkråkan AB och Kungliga biblioteket med inlån från privatpersoner och förlag.
I utställningsgruppen ingår:
Lena Törnqvist, urval av original samt texter
Lina Sporrong, scenografi
Ulrica Sasko grafisk form
Mer om Ingrid Vang Nyman (1916-1959)
Pippi Långstrump har kallats en revolution i barnkammaren. Ingrid Vang Nymans suveräna tolkning bidrog till omdömet. Hennes bilder vände upp och ner på den rådande ordningen. Med Pippi-illustrationerna påverkade och förnyade hon svensk illustrationskonst. Generationer barn har präglats av hennes bilder och dagens svenska barnboksillustratörer vittnar om hennes betydelse för deras egen utveckling.
Ingrid Vang Lauridsen föddes i Vejen mitt på södra Jylland. Tillnamnet Vang togs efter släktgården Grønvang. Hennes far dog redan 1923 och modern och de tre döttrarna flyttade efter några år till Odense.
Ingrid var ett livligt barn, men genom sjukdom och olyckshändelser kom hon att tillbringa långa tider på sjukhus. Till de ljusaste barndomsminnena hörde vistelserna på ön Enehøje utanför Lolland. Den tillhörde polarforskaren och äventyraren Peter Freuchen (1886-1957) som vid den här tiden var gift med Ingrids moster. I ett tidigare äktenskap med en grönländska hade Freuchen dottern Pipaluk. Ingrids vänskap med henne bestod hela livet.
Efter studier på Ramnovs tecknar- och målarskola i Köpenhamn deltog Ingrid 1937 i Kunstakademiets fortsättningskurs i perspektivritning. Där träffade hon Arne Nyman (1918-1987), svensk målare och poet. De gifter sig 1940 och får sonen Peder (1940-2001). De flyttar 1942 till Stockholm, men redan 1944 tar paret ut skilsmässa. I stället flyttar Ingrid med sin son under en tid ihop med advokaten och författaren Uno Eng på Tulegatan 7. Där kommer de första Pippi-bilderna till.
Arne Nymans mor Dagny var född Henschen och kontakterna och släktbanden med den svenska kulturvärlden var täta. I Stockholm fanns dessutom många landsflyktiga danskar. I den livaktiga, men också genom kriget isolerade, kulturella miljön tillbringade Ingrid Vang Nyman sina första år i Sverige.
Troligen var det möjligheterna till extrainkomster som lockade in Ingrid Vang Nyman på illustratörsbanan. De första teckningarna publiceras i tidningen Vi hösten 1944 och samtidigt dyker hennes signatur upp på illustrationer i Dagens Nyheters bilaga "Barnens Nyheter".
Både författaren Astrid Lindgren och illustratören Ingrid Vang Nyman var så gott som okända när Pippi Långstrump gavs ut i november 1945. Tillsammans skrev de barnbokshistoria.
Det fanns dock kritiker som inte uppskattade Ingrid Vang Nymans stil, som så tydligt bröt mot den rådande smaken och övergav den idylliska barnboksillustrationen till förmån för modernistiska strömningar. Någon kallade illustrationerna "grovt komiska" och flera klagade på illustratörens "tröttsamma manér" och fula färgställningar".
Ingrid Vang Nyman blev snabbt fängslad av fyrfärgstryckets möjligheter och försöker lära så mycket som möjligt. Färgsepareringen gjorde hon i allmänhet själv och det är troligen förklaringen till att det existerar så få originalillustrationer i färg av hennes hand. I själva verket är det först med den tryckta bilden som det egentliga originalet uppstår.
Under perioden 1945 till 1952 arbetade Vang Nyman närmast maniskt. Hon illustrerade flera Pippi-böcker, däribland en bilderbok, böckerna om Bullerbybarnen och sagosamlingen Kajsa kavat och andra barn, alla med text av Astrid Lindgren. Dessutom hann hon teckna bilderna till läseboken Nu ska vi läsa (1-3, 1948-1949), den läslära som nästan alla skolor använde under 1950-talet. Hon publicerade under 1946 en egen serie i Morgontidningen och hon gav ut portföljen "Barn i öst och väst" med åtta litografiska blad 1948. Detta vid sidan av många mindre illustrationsuppdrag.
Drakfisken (1953), en samling barnberättelser av nobelpristagaren Pearl Buck, är - bortsett från Pippi som tecknad serie - det sista stora illustrationsuppdraget. Hennes intresse för kinesisk och japansk konst, som under åren fördjupats, blev tydligt i dessa teckningar.
Illustratörernas ekonomiska villkor var vid 1900-talets mitt långt ifrån lysande. Både Vang Nymans konstnärliga och ekonomiska krav var högre än vad som var vanligt och ledde till konflikter. Hon fick ord om sig "att vara svår att ha att göra med" och uppdragen blev allt färre. Situationen försvårades också av hennes svikande hälsa. 1954 beslöt hon att återvända till Danmark.
Där fortsatte hon att teckna och måla men publicerade ingenting. Många timmar tillbringades i Köpenhamns Zoo med studier av djur - allra helst fåglar. På museerna fascinerades hon framför allt av eskimåernas kultur.
Bara två månader efter att det sista avsnittet i Pippi som tecknad serie publicerades hösten 1959 valde Ingrid Vang Nyman att själv avsluta sitt liv. Det skulle dröja många år innan hennes fulla betydelse och inflytande på svensk barnlitteratur fick allmänt erkännande. I sina minnesord skrev Astrid Lindgren:
...den svenska barnboken har mist en av sina säregnaste och mest begåvade tecknare... originell både som människa och som konstnär ... varje linje bar hennes personlighets prägel. Bland annat skapade hon en Pippi Långstrump-figur som vida överträffar alla andra Pippifigurer i världen ... De författare som haft glädjen att få sina böcker illustrerade av henne har skäl att vara djupt tacksamma. Ingen har större skäl därtill än jag.
DICK BEER
IMPRESSIONIST OCH KUBIST
2 JUNI - 9 SEPTEMBER 2012
Millesgården visar ett femtiotal målningar med modernisten Dick Beer, (1893-1938).
Han var främst aktiv som konstnär i Frankrike men har förblivit relativt okänd i Sverige.
Som ung i Paris under 1910-talet prövade han olika stilar där hans egenartade impressionistiska måleri och tolkning av kubismen är utmärkande. Dick Beer har ibland setts som en av kubisterna i Paul Cézannes anda.
Född i England kommer han 1907 till Sverige som föräldralös och efter att ha varit inhyst hos släktingar får han en fast bostad i Västergötland. Dick Beer som i tidig ålder tog intryck av Paris smältdegel byter studier vid Konstakademin 1912 mot den franska huvudstaden och hyr sig en ateljé i närheten av Montparnasse. Han deltar även i de populära föreläsningarna vid Grande Chaumiére och Colarossi.
Året efter, 20 år gammal visas hans debututställning i Stockholm som blir en stor framgång.
1914, målar Dick Beer sina intryck på studieresor, först till Venedig, Florens och Sicilien. Därefter till Tunisien, Marocko och Spanien. Det är ett friskt ljusflödande impressionistiskt måleri.
När första världskriget står för dörren anmäler sig Dick Beer som så många andra konstnärer som rekryt till den Franska Främlingslegionen och antas. Han säger sig komma från Schweiz och uppger namnet Herman Beer, eftersom den franska armén aldrig skulle ha accepterat hans engelska bakgrund.
Krigstiden blir på många sätt avgörande för Dick Beers liv och konstnärskap. 1915 skadas han svårt av en granatattack, med grav dövhet och nervbesvär som i olika grad kommer att följa honom genom livet. Strax efteråt hamnar han på sjukhus och påbörjar en återhämtningsperiod på Château de Rochefort där även konstnären Fernand Léger var patient. Beer fortsätter under denna tid att måla sina impressionistiska dukar.
Hans konstnärliga utveckling tiden efter världskriget tar en ny vändning, med särskild tyngdpunkt på 1918. Dick Beer målar verk på verk i en egen kubistisk stil utan regler och lagar. En känslomässig kubism som då och då blandas upp med en naivistisk lek och futuristiska drag.
Många av målningarna tillkommer under resor. Där förvandlas landskapen ofta med särskilt fokus på huskroppar till byggnader i kubistiska kompositioner.
Återkommande är även hästmotivet som hade en särställning eftersom fadern John Beer illustrerade dem för sin försörjning. I England var John Beer känd främst för sitt akvarellmåleri som skildrar jakter och kapplöpning. Framförallt kom han att porträttera framgångsrika galoppörer åt den engelska societeten. Som protegé till prinsen av Wales (senare Edward VII) fick John Beer säkert en introduktion till de rätta kundkretsarna. Han var en intellektuell man som rörde sig i kulturella miljöer i London med besök i hemmet av bland annat Oscar Wilde och James McNeill Whistler.
Efter första världskrigets slut blir Dick Beer hårt kritiserad för sitt av samtiden kallade "pseudo"-kubistiska språk. Hans måleri som ligger närmare det expressiva och det impressionistiska tas bättre emot.
Dick Beer dras med sina skador från kriget under hela sin återstående livstid och utvecklar ett beroende av morfin för att döva smärtorna. Under åren kommer han att växelverka mellan att ställa ut på franska och svenska salonger och gallerier. Från 1934 skaffar han en permanent ateljé på Bergsgatan i Stockholm, men fortsätter sitt resande till sydligare breddgrader.
1938 avlider Dick Beer efter sviterna av en svår bronkit som gav upphov till abscess i lungorna.
Representerad (i urval): Moderna Museet, Nationalmuseum, Norrköpings konstmuseum, Östergötlands museum, Göteborg, Borås konstmuseum, Malmö museum och Statens porträttsamling, Gripsholm.
Detalj ur en streamer för Barnens Dag-firande i Humlegården 1949
DICK BEER IMPRESSIONIST OCH KUBIST, Öppnar 2 juni Foto: Per Myrehed