Auguste Rodin & Carl Milles - ett mästarmöte
26 maj - 26 augusti 2007
Under sommaren 2007 kommer Millesgården att visa verk av Carl Milles (1875-1955) och Auguste Rodin (1840-1917). Numera två av världens mest berömda skulptörer, vars vägar korsades för första gången under den period då Carl Milles vistades i Paris under slutet av artonhundratalet. Carl Milles, då ung och okänd, assisterade Rodin i dennes ateljé, något som blev upptakten till en livslång vänskap. Carl Milles hyste en stor beundran för sin mästares verk och inspirerades av hans hem och ateljé. Konstnärshemmet Millesgården med skulpturpark och antiksamling är tydliga exempel på hur Carl Milles lät sig inspireras av Auguste Rodin.
Auguste Rodins verk fascinerar alltjämt dagens skulptörer. Den engelska skulptören Rachel Whiteread finner hans verk, "mycket expressiva och innerliga: hukande figurer, med särade ben, de är så erotiska och sensuella, otroligt känsloladdade. Dessa verk kommer ur hans mage likt uppstötningar?. Hennes landsman skulptören Tony Cragg är förundrad över Rodins nästan alkemistiska trollkraft över materia. Man känner att konstnärens livskraft har gnuggats mot materialet. Jag menar enkla, stumma material - gips och lera, vad det än är. Så att energin införlivas och tankarna, rörelserna och gesterna blir införlivade av denne Rodin i materialet och sen lämnar han rummet och även ett hundra år efteråt, kommer folk in i rummet och PANG!
Under Rodins livstid (1840-1917) lockade hans verk samtidens stora franska skulptörer som Aristide Maillol, Antoine Bourdelle och Camille Claudel till anställningar som ateljéassistenter. Likaså den unge Constantin Brancusi, född i Rumänien, arbetade helt kort under Rodins regi. I en hyllning långt efteråt erkände Brancusi att Rodins innovativa skulptur Balzac, "fortfar att vara den obestridliga startpunkten för modern skulptur".
1897 reste den unge svenske skulptören Carl Milles (1875-1955) till Paris i syfte att bredda sina horisonter genom att ta till sig de nya tendenserna i samtida fransk konst. På hösten samma år fick han uppleva Auguste Rodins kraftfulla skulptur av författaren Balzac på Salongen i Paris. I sina minnesanteckningar skrev Milles, Jag var fullständigt överväldigad av den och livet började ha mening för mig.
Följande år, 1898, började Carl Milles arbetet med sin tre meter höga skulptur Dantes Himmel och Helvete, med tydlig påverkan av Auguste Rodins olycksförföljda projekt Helvetetsporten. Denna hade varit, redan 1880, Rodins allra första offentliga beställning till ett planerat, men aldrig under konstnärens livstid byggt, museum för dekorativ konst i Paris. Milles skulptur, också inspirerad av den medeltida poeten Dantes Divina Commedia, hade formen av ett uppåt strävande torn av nakna par kulminerande i en av morgonrodnad färgad glasglob upptill, illuminerad inifrån av elektriskt ljus. När Carl Milles Himmel och Helvete refuserades av juryn för Salongen, blev den unge konstnären så besviken att han förstörde gipsmodellen. Två bevarade fragment av gipsoriginalet presenteras på Millesgården, tillsammans med ett restaurerat foto som illustrerar den ursprungliga kompositionen och färgsättningen av Himmel och Helvetets brons-, glas- och marmor ytor.
Carl Milles debuterade med nya verk på Parissalongen 1899, medan han följande år 1900 belönades för ytterligare nya verk med bronsmedalj på Salongen och senare silvermedalj på Världsutställningen i Paris. Milles fortsatte att delta i Salongernas utställningar i Paris varje år tills 1906, då han återvände till Sverige.
Redan tidigt uppmärksammades Carl Milles lovande konstnärskap av Auguste Rodin, som erbjöd den unge skulptören att assistera i sin ateljé vid Meudon, nära Paris. Milles accepterade villigt inviten och den arbetsrelation som initierades då blev början till en livslång vänskap. I deras brevväxling 1903-17, bevarad på Kungliga biblioteket i Stockholm, adresserar Milles Rodin respektfullt som Cher maître, medan den äldre mästaren med tiden övergår till det mer kollegiala Mon Cher ami.
Under dessa år i Paris deltog Carl Milles även i offentliga skulpturtävlingar hemma i Sverige, med framgång först i Uppsala med sitt Sten Sturemonumentet och senare i Stockholm med Gustav Vasamonumentet till det nya Nordiska Museet. Nygift med den österrikiska konstnären Olga Granner Milles, återvände Carl till Stockholm 1906 för att fullborda de stora beställningarna. Då blev Carl Milles även utnämnd till ledamot i Nationalmuseums inköpsnämnd, vari han föreslog den första av många kommande inköp av Auguste Rodins skulpturer till museisamlingen.
Auguste Rodins innovativa livsverk lämnade ett outplånligt intryck på Carl Milles skulpterande, som manifesterade sig många år efter den gamle skulptörens död 1917. En sista hommage från Carl Milles till sin beundrade mästare blev Guds hand (1952-54). I detta senkomna verk skapade Milles sin egen personliga variation på Rodins marmormästarverk från 1902 med samma titel. Milles nya monumentala Guds hand i brons har blivit mycket uppskattad runtom i världen, och finns idag att se såväl i Kina, USA, Japan, Australien, Indonesien, Kanada som i Sverige.
En annan modern mästare som drogs till kretsen kring Auguste Rodin vid 1900-talets sekelskifte var diktaren Rainer Maria Rilke (1875-1926). Rilke var då gift med skulptören Clara Westhoff, som hade studerat 1899 på Institut Rodin. Författaren var en oreserverad beundrare av August Rodins verk och mottog med glädje uppdraget från en förläggare i Tyskland att skriva en monografi om den store skulptören, vilken utkom i tryck 1903. Senare reste Rilke på en föredragturné där han skildrade Rodins konstnärskap, som också utgavs i tryck i efterhand. Diktaren tog även anställning hos Rodin som sekreterare under 1906. Detta gav fördjupade insikter i skulptörens kreativa process, vilka kom till utryck i några av Rilkes dikter.
I Carl Milles hågkomster om ungdomsåren i Paris som sändes våren 1952 på Sveriges Radio, senare utgiven i bokform och nu åter tillgänglig på utställningskatalogens CD, mindes han att Rodin hade nämnt Rilke för honom men att de aldrig hade träffats. Men långt senare, när Carl Milles låg i sjuksängen på ett sanatorium i Schweiz med lungblödningar berättade läkaren, "Vi har inte använt den här sängen på flera månader, vi har hållit den helig, för Rainer Maria Rilke dog i den här sängen". Ett urval av Rilkes diktning och biografiska texter inspirerade av Auguste Rodin berikar utställningen med hans litterära perspektiv.
William Wareing
Utställningskommissarie