Pressreleaser

1900-TAL!
PICASSO, DALI, LÈGER OCH MER UR DIDRICHSENS SAMLING 
14 JUNI - 2 SPETEMBER 2018

Måleri och skulptur av 1900-talets mest kända konstnärer fyller Millesgårdens Konsthall i sommar, konstnärer som med sin konst och sitt ifrågasättande av det traditionella konstbegreppet, gjorde 1900-talet till konstexperimentens århundrade. Ett generöst lån från
Didrichsens konstmuseum i Helsingfors gör det möjligt att visa verk av femtio av de mest framstående modernisterna i en och samma utställning.

Under 1900-talet avlöste ismerna varandra och målare och skulptörer tänjde gränserna
för vad som kan kallas konst. Utställningen är uppbyggd utifrån ett antal rubriker som antyder vilka konstnärliga utgångspunkter konstnärerna i gruppen hade. Varje  konstnär är en individ med en egen historia och varje försök till indelning är bara ett förslag. Här följer ett axplock från utställningen.

Förnyare av skulpturen
Under denna rubrik återfinns några av 1900-talets största skulptörer. Grundarna av Didrichsens konstmuseum, Marie-Louise (1913-1988) och Gunnar Didrichsen (1903-1992) intresserade sig särskilt för skulptur. Deras kontakt med den engelska skulptören Henry Moore (1898-1986)
ledde till vänskap och många inköp. Museet äger idag den största Mooresamlingen i Europa utanför Storbritannien. På Millesgården visas fyra skulpturer och två grafiska blad, alla med den mänskliga kroppen som utgångspunkt.

Om den schweiziska skulptören Alberto Giacometti (1901-1966) brukar man berätta att han började skulptera sina gestalter i massiva former för att sedan reducera till en punkt där endast det allra mest betydelsebärande finns kvar. Hans människor är smala och högresta men alltid monumentala, även om de är små. Skulpturen Femme bras tronqués är just monumental, trots att kvinnan endast är drygt en halv meter hög.

Niki de Saint Phalles (1930-2002) var tidigt feminist, det är alltid tydligt i hennes konst. Utställningens Serpent Goddess är en liten ormgudinna som är släkt med nanorna, de kraftfulla och färgrika kvinnoskulpturer som de Saint Phalle är känd för.  

Alexander Calders (1898-1976) skulpturer är avancerade balansakter, svävande i luften som mobiler eller stadigt stående på marken och kallas då stabiler. La Danseuse, dansaren, utför ett balansnummer med det ena benet högt upp i luften men står stadig på sin ena, kraftfulla fot.

Tidigt 1900-tal: Starka uttryck – häftig form och starka färger
Ett av utställningens mest centrala verk är Wassily Kandinskys (1866-1944) Kyrkan i Murnau från1908. Kandinsky, som några år senare börjar göra helt abstrakta konstverk, målar fortfarande föreställande. Det är ändå tydligt att han är på väg mot förenkling och ett måleri där färger och former har sitt eget värde i bilden utan att vara föreställande.

Under den här rubriken finns även en Marinmålning med ångbåt av den tyska expressionisten Emil Nolde (1867-1956), en nästan självlysande akvarellmålning där ångbåtens blåa ånga tillsammans med den gulröda himlen och det mörkblåa havet beskriver alla regnbågens färger. 

Helene Scherfbeck, ett eget uttryck - mot abstraktion
Finska Helene Schjerfbeck (1862-1946) var en konstnär som väckte en passion hos paret Didrichsen. De köpte målningar av konstnären innan hon blivit den internationellt välkända konstnär hon är idag. Schjerfbeck-samlingen på Didrichsens konstmuseum är därför stor. På Millesgården visas åtta målningar. Det är porträtt, stilleben av blommor och frukter, liksom en fantastisk parkbänk som badar i ljus. Helene Schjerfbecks sparsmakade måleri skapade samtidigt intresse för modern konst och Didrichsens konstsamlande fick en ny inriktning mot finsk såväl som internationell samtida konst.

Kubistisk analys av formen 
Under denna rubrik återfinns verk av Pablo Picasso ((1881-1973), ett experiment med
litografier som målats med gouache liksom en skulptur. Här finns också verk av André Lhote (1885-1962) och Sonia Delaunay (1885-1979) liksom Fernand Léger (1881-1955) vars Nature Morte à la coupe  från 1948 är utställningens affischbild. Ett stilleben med grönsaker och ett glas i den typiska stil som konstnären utvecklade inspirerad av kubismen. Han utgick från vanliga föremål eller miljöer och abstraherade dem till geometriska former som han målade i klara färger där de olika formernas kontrast skapar bildens dynamik.

Öververklighet
Surrealismen – längtan efter att i bild återge en sannare verklighet än den yttre, kan göras som realistiskt måleri med drömlika inslag som i Salvador Dalis målningar, eller i abstrakta former, som hos Jean Arp (1886-1966) eller Joan Mirò (1893-1983). De finns alla representerade i
utställningen.

Bildytan som egen verklighet
Experiment med färger och formers verkan i bildytan är kännetecknande för modernismen. Josef Albers (1888-1976) Hommage to the square – autumnal call är en hyllning till kvadraten
men lika mycket en undersökning av hur färger påverkar varandra. Mark Rothko (1903-1970)
arbetar också med färgens verkan men med helt andra utgångspunkter medan Victor Vasarely (1908-1997) gör målningar vars geometri lurar ögat att tro att former kommer utfarande från bildytan.

Att göra en rättvis presentation av femtio konstnärskap är inte möjligt i en kort text, utställningen måste upplevas. 

Konstnärerna i utställningen är:
Josef Albers, Karel Appel , Jean Arp , César Baldaccini  , Alexander Calder , Sergio de Camargo , Lynn Chadwick, Salvador Dali, Sonia Delaunay, Albert Edelfelt, Max Ernst, Sam Francis, Akseli Gallen-Kallela, Alberto Giacometti, Pekka Halonen, Hans Hartung, Henry Heerup, Barbara Hepworth, Gottfried Honegger , Paul Jenkins, Asger Jorn, Eero Järnefelt, Vasiliy Kandinsky, Yves Klein, Franz Kline, Ahti Lavonen, Fernand Léger, André Lhôte, Roy Lichtenstein, Lubertus Lucebert, Marino Marini, Henri Michaux, Joan Miró, Henry Moore, Emil Nolde, Carl-Henning
Pedersen, , Pablo Picasso, Serge Poljakoff, Robert Rauschenberg,  Auguste Renoir, Mark Rothko, Georges Rouault, Niki de Saint Phalle, Laila Pullinen, Helene Schjerfbeck, Hugo Simberg, Antoni Tapiés, Esko Tirronen, Henri Toulouse-Lautrec, , Maurice Utrillo, Andy Warhol, Victor Vasarely

För första gången i Sverige visas en utställning om den mångsidiga engelska designern William Morris, vars idéer om hantverk och kvalitet spreds över hela Europa vid sekelskiftet 1900. I
utställningen presenteras hans liv och gärning genom konstverk, tapeter, tyger och möbler. Det är berättelsen om en framgångsrik affärsman och fabrikör och som samtidigt var brinnande socialist.
Fråga någon i din omgivning vem William Morris var och det är troligt att du får ett
osäkert leende till svar. Fråga då om personen känner till Morristapeter och sannolikt skiner personen upp och svarar: ”Åhh - jag älskar blommiga Morristapeter!”
Design av William Morris, som tyger och tapeter, är mycket uppskattad i Sverige men få känner
till mannen bakom mönstren. I sitt hemland Storbritannien, däremot, är han ett nationalmonument. Som den centrala personen i den engelska Arts and Crafts-rörelsen har han också lämnat ett rikt arv efter sig och det finns flera musealiserade hem där William Morris inredningar finns bevarade.
William Morris (1834-1896) var en verklig mångsysslare som under sitt 62-åriga liv hann
ägna sig åt så olika saker som konst, arkitektur, bevarande av gamla byggnader, liksom design och konsthantverk. Han var författare av romaner och poesi, han startade bokförlag och designade typsnitt. Han intresserade sig för isländska sagor som han översatte till engelska. Han var socialist men också en framgångsrik entreprenör och affärsman.   
Alla William Morris olika engagemang bottnade i en önskan att skapa en bättre och vackrare
värld för människor. I protest mot det viktorianska samhället, som var konservativt men samtidigt förändrades i grundet genom industrialiseringen, ville Morris slå vakt om hantverkskunnande, småskalig tillverkning, drägliga levnadsvillkor och som socialist slåss för rättvisa och jämlikhet.  
Utställningen är ett samarbete med William Morris gallery, William Morris Society och Style
Library i London och producerad av Millesgården.

NYFÖRVÄRV TILL ANTIKSAMLINGEN

Millesgården har via Sotheby´s förvärvat två romerska marmorfigurer föreställande hundar,  från 2:a århundradet e.Kr.  De var på slutet av 1930-talet till salu tillsammans med den Aktaionskulptur som Carl Milles köpte till Millesgården. Skulpturen Milles köpte föreställer en man som ryggar tillbaka, med spår av hundkäftar och tassar på lår och plint. Milles förvärvade enbart mansfiguren, utan hundar.

 Aktaion var enligt grekisk mytologi sonson till kungen av Thebe och en skicklig jägare. Under en jakt med sina två hundar går han in i en förbjuden skog och ser där jaktgudinnan Artemis bada naken. Artemis upptäcker honom och i vredesmod förvandlar hon Aktaion till ett rådjur, varpå jägarens egna hundar anfaller och sliter honom i stycken. På British museum i London finns en skulpturgrupp i samma tema, inklusive hundar, men i mindre skala. Där ser man hur horn börjat växa ut ur Aktaions huvud.  

Förvärvet kompletterar Millesgårdens redan  högt ansedda antiksamling och möjliggör också forskning. Dels kring Carl Milles antiksamling och hans samlande, varför han gjorde de val han gjorde i samband med sina inköp men även forskning kring den specifika skulpturgruppen.

Förvärvet är möjliggjort tack vare ett generöst bidrag från Millesgårdens vänförening. 

2016-07-01
Aktaion i Millesgårdens antiksamling.
Foto: Yanan Li

BOKEN OM CARL MILLES OCH MILLESGÅRDEN ÄR ÄNTLIGEN HÄR!

Under ett helt år har fotografen Yanan Li varit på Millesgården och förevigat skulpturparken och konstnärshemmet. Resultatet är ett stort antal bilder där museets park ändrar karaktär efter årstiderna. Texter och intervjuer av bland annat museichef Onita Wass, konstvetaren Sophie Allgårdh och Gregory Withkopp från Cranbrook Academy of Art.

Förlag: Arvinius + Orfeus Publishing

Mer information om boken samt pressbilder. 

Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse