Pressreleaser

ATT VÄVA SIDEN
SE MÄSTARVÄVARE FRÅN NANJING
10 MARS - 6 MAJ 2018

Att väva siden är en tradition som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden och började i Kina.
Silkestråd utvinns från silkesmaskens kokong och av silke vävs siden. Tekniken för silkesodling, den så kallade serikulturen, utvecklades redan för 10 000–7 000 år sedan. Sidentillverkningen nådde sin kulmen i Nanjing under Ming-dynastin (1368–1644 efter vår tideräkning).
Tekniken var då så välutvecklad att produkterna var mycket exklusiva, vilket var anledningen till att Nanjingbrokaden kom att bli det officiella materialet i kungliga klädesplagg. Brokaden är sedan 2009 med på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Silke är en uråldrig bärare av kulturellt värde. Genom tiderna har orienten ofta mystifierats av
västvärlden, varit det andra. Silket har fungerat som en kontakt mellan öst och väst, framför allt genom affärshandeln mellan Asien och Europa, den så kallade sidenvägen, som öppnades för mer än 2 000 år sedan. Denna handel, som inte bara innefattade silke, skapade också andra kulturella möten och utbyten; det var genom sidenvägen som en förbindelse mellan öst och
väst skapades.
Utställningen är ett nära samarbete mellan Millesgården, Nanjing Yun Jin Jie Ao Textile Co., Ltd., Lian Shui Tian Gong Brocade Weaving Co., Ltd. och det kinesiska kulturcentret i Stockholm. Det är mästervävare från Nanjing som demonstrerar vävtekniken på en vävstol rekonstruerad från Ming-dynastin. Med över 30 års erfarenhet har de dedikerat sin verksamhet till att främja det kinesiska kulturarvet och sprida det till resten av världen. I utställningen visas bland annat ett 124 meter långt sidentyg. Tyget berättar hela historien om Drömmar om röda gemak med samtliga 120 kapitel från det kinesiska nationaleposet med samma namn.

Under de senaste två decennierna har utställningar organiserats i samarbete med europeiska institutioner, bland annat Danmarks Nationalmuseum, Weverijmuseum Geldrop i Holland, Östasiatiska museet i Stockholm, Nybro kommun och nu här på Millesgården. 

DRÖMMAR OM RÖDA GEMAK, Kinesiska Kulturcentret 
En utställning med fördjupning av det litterära verket "Drömmar om röda gemak" (sv övers Pär Bergman, Atlantis förlag) skrevs i mitten av 1700-talet och räknas till en av klassikerna i den kinesiska litteraturen. Det finns många citat som framhäver romanens betydelse, däribland: ”en kinesisk version av Romeo och Julia”, ”en genväg till kunskap om kejsartidens Kina”. Romanen har ett synnerligen rikt persongalleri, hemliga intriger och litterära anspelningar, vilket har alstrats en omfattande forskningsindustri.

HOKUSAI
19 MAJ - 3 JUNI

Millesgården visar under endast två veckor en utställning om den japanska konstnären Katsushika Hokusai  (1760 – 1849). Hans mest kända verk är träsnittet Under vågen utanför Kanagawa, som ingår i serien Trettiosex vyer av berget Fuji som publicerades mellan 1820 - 1830. Det är mycket ovanligt att kunna se så många träsnitt från serien samtidigt då de är spridda i många samlingar och dessutom mycket ljuskänsliga. I utställningen visas träsnitt från tiden, liksom nyproducerade  träsnitt som är skurna och tryckta med exakt samma teknik som de ursprungliga. Utställningen är en bred och omfattande presentation av Japans mest kända konstnär genom tiderna.

Hokusai levde i en tid då Japan var helt stängt för omvärlden. Landet hade under Edoperioden
(1603 -1868) ingen kontakt med omvärlden förutom via en hamn i Yokohama där utländska fartyg fick lägga till och bedriva handel. Landet styrdes av shoguner som hade oinskränkt makt. I
städerna fanns en borgarklass befolkade av  hantverkare, skådespelare poeter, skådespelare
och geishor. Denna värld av skådespelare är känt som begreppet ”Den flytande världen”.
Trots det slutna samhället hade Hokusai sett utländsk konst och var själv influerad av den. Han var en ständig förnyare av den japanska träsnittskonsten och bytte själv stil många gånger. Han ändrade också namn många gånger under sitt liv. På sin dödsbädd (vid 89 års ålder) klagade han över att han inte fick leva fem år till, då hade han kunnat bli en riktig konstnär.

Hokusai levde ett ganska fattigt liv i Edo, dåtidens Tokyo. Han försörjde sig i huvudsak på att illustrera böcker och i utställningen visas en stor mängd bokillustrationer. Han gav också ut en serie skissböcker som han döpte till Manga, Man Ga, två tecken som på svenska betyder ungefär ofrivillig bild. Ordet Manga idag har fått en helt ny betydelse och är samlingsnamnet på japanska serier.
Hokusai var en nyskapare och han var under sin levnad influerad av europeisk konst. Hans egen konst har senare haft mycket stor betydelse för den europeiska konsten. Särskilt träsnittet Den Stora vågen vid Kanagawa har använts av konstnärer och illustratörer för många olika ändamål. Ibland har den använts för att illustrera en tsunamivåg. Som en kuriositet kan nämnas att Den
stora vågen också finns som e-moji!

Millesgården kommer under perioden att ha förlängda öppettider (vardagar 10-19, helger 10-17) samt utökat antal allmänna introduktioner (ti, on och to kl 11:15, 13:15 samt 17:15).

1900-TAL!
PICASSO, DALI, LEGÉR OCH MER UR DIDRICHENS SAMLING 
14 JUNI - 2 SPETEMBER 2018

Måleri och skulptur av 1900-talets mest kända konstnärer fyller Millesgårdens Konsthall i sommar, konstnärer som med sin konst och sitt ifrågasättande av det traditionella konstbegreppet, gjorde 1900-talet till konstexperimentens århundrade. Ett generöst lån från
Didrichsens konstmuseum i Helsingfors gör det möjligt att visa verk av femtio av de mest framstående modernisterna i en och samma utställning.
Under 1900-talet avlöste ismerna varandra och målare och skulptörer tänjde gränserna
för vad som kan kallas konst. Utställningen är uppbyggd utifrån ett antal rubriker som antyder vilka konstnärliga utgångspunkter konstnärerna i gruppen hade. Varje  konstnär är en individ med en egen historia och varje försök till indelning är bara ett förslag. Här följer ett axplock från utställningen.

Förnyare av skulpturen
Under denna rubrik återfinns några av 1900-talets största skulptörer. Grundarna av Didrichsens konstmuseum, Marie-Louise (1913-1988) och Gunnar Didrichsen (1903-1992) intresserade sig särskilt för skulptur. Deras kontakt med den engelska skulptören Henry Moore (1898-1986)
ledde till vänskap och många inköp. Museet äger idag den största Mooresamlingen i Europa utanför Storbritannien. På Millesgården visas fyra skulpturer och två grafiska blad, alla med den mänskliga kroppen som utgångspunkt.

Om den schweiziska skulptören Alberto Giacometti (1901-1966) brukar man berätta att han började skulptera sina gestalter i massiva former för att sedan reducera till en punkt där endast det allra mest betydelsebärande finns kvar. Hans människor är smala och högresta men alltid monumentala, även om de är små. Skulpturen Femme bras tronqués är just monumental, trots att kvinnan endast är drygt en halv meter hög.
Niki de Saint Phalles (1930-2002) var tidigt feminist, det är alltid tydligt i hennes konst. Utställningens Serpent Goddess är en liten ormgudinna som är släkt med nanorna, de kraftfulla och färgrika kvinnoskulpturer som de Saint Phalle är känd för.  

Alexander Calders (1898-1976) skulpturer är avancerade balansakter, svävande i luften som mobiler eller stadigt stående på marken och kallas då stabiler. La Danseuse, dansaren, utför ett balansnummer med det ena benet högt upp i luften men står stadig på sin ena, kraftfulla fot.

Tidigt 1900-tal: Starka uttryck – häftig form och starka färger
Ett av utställningens mest centrala verk är Wassily Kandinskys (1866-1944) Kyrkan i Murnau från1908. Kandinsky, som några år senare börjar göra helt abstrakta konstverk, målar fortfarande föreställande. Det är ändå tydligt att han är på väg mot förenkling och ett måleri där färger och former har sitt eget värde i bilden utan att vara föreställande.
Under den här rubriken finns även en Marinmålning med ångbåt av den tyska expressionisten Emil Nolde (1867-1956), en nästan självlysande akvarellmålning där ångbåtens blåa ånga tillsammans med den gulröda himlen och det mörkblåa havet beskriver alla regnbågens färger. 

Helene Scherfbeck, ett eget uttryck - mot abstraktion
Finska Helene Schjerfbeck (1862-1946) var en konstnär som väckte en passion hos paret Didrichsen. De köpte målningar av konstnären innan hon blivit den internationellt välkända konstnär hon är idag. Schjerfbeck-samlingen på Didrichsens konstmuseum är därför stor. På Millesgården visas åtta målningar. Det är porträtt, stilleben av blommor och frukter, liksom en fantastisk parkbänk som badar i ljus. Helene Schjerfbecks sparsmakade måleri skapade samtidigt intresse för modern konst och Didrichsens konstsamlande fick en ny inriktning mot finsk såväl som internationell samtida konst.

Kubistisk analys av formen 
Under denna rubrik återfinns verk av Pablo Picasso ((1881-1973), ett experiment med
litografier som målats med gouache liksom en skulptur.
Här finns också verk av André Lhote (1885-1962) och Sonia Delaunay (1885-1979) liksom Fernand Léger (1881-1955) vars Nature Morte à la coupe  från 1948 är utställningens affischbild. Ett stilleben med grönsaker och ett glas i den typiska stil som konstnären utvecklade inspirerad av kubismen. Han utgick från vanliga föremål eller miljöer och abstraherade dem till geometriska former som han målade i klara färger där de olika formernas kontrast skapar bildens dynamik.

Öververklighet
Surrealismen – längtan efter att i bild återge en sannare verklighet än den yttre, kan göras som realistiskt måleri med drömlika inslag som i Salvador Dalis målningar, eller i abstrakta former, som hos Jean Arp (1886-1966) eller Joan Mirò (1893-1983). De finns alla representerade i
utställningen.

Bildytan som egen verklighet
Experiment med färger och formers verkan i bildytan är kännetecknande för modernismen. Josef Albers (1888-1976) Hommage to the square – autumnal call är en hyllning till kvadraten
men lika mycket en undersökning av hur färger påverkar varandra. Mark Rothko (1903-1970)
arbetar också med färgens verkan men med helt andra utgångspunkter medan Victor Vasarely (1908-1997) gör målningar vars geometri lurar ögat att tro att former kommer utfarande från bildytan.
Att göra en rättvis presentation av femtio konstnärskap är inte möjligt i en kort text, utställningen måste upplevas. 

Konstnärerna i utställningen är:
Josef Albers, Karel Appel , Jean Arp , César Baldaccini  , Alexander Calder , Sergio de Camargo , Lynn Chadwick, Salvador Dali, Sonia Delaunay, Albert Edelfelt, Max Ernst, Sam Francis, Akseli Gallen-Kallela, Alberto Giacometti, Pekka Halonen, Hans Hartung, Henry Heerup, Barbara Hepworth, Gottfried Honegger , Paul Jenkins, Asger Jorn, Eero Järnefelt, Vasiliy Kandinsky, Yves Klein, Franz Kline, Ahti Lavonen, Fernand Léger, André Lhôte, Roy Lichtenstein, Lubertus Lucebert, Marino Marini, Henri Michaux, Joan Miró, Henry Moore, Emil Nolde, Carl-Henning
Pedersen, , Pablo Picasso, Serge Poljakoff, Robert Rauschenberg,  Auguste Renoir, Mark Rothko, Georges Rouault, Niki de Saint Phalle, Laila Pullinen, Helene Schjerfbeck, Hugo Simberg, Antoni Tapiés, Esko Tirronen, Henri Toulouse-Lautrec, , Maurice Utrillo, Andy Warhol, Victor Vasarely

NYFÖRVÄRV TILL ANTIKSAMLINGEN

Millesgården har via Sotheby´s förvärvat två romerska marmorfigurer föreställande hundar,  från 2:a århundradet e.Kr.  De var på slutet av 1930-talet till salu tillsammans med den Aktaionskulptur som Carl Milles köpte till Millesgården. Skulpturen Milles köpte föreställer en man som ryggar tillbaka, med spår av hundkäftar och tassar på lår och plint. Milles förvärvade enbart mansfiguren, utan hundar.

 Aktaion var enligt grekisk mytologi sonson till kungen av Thebe och en skicklig jägare. Under en jakt med sina två hundar går han in i en förbjuden skog och ser där jaktgudinnan Artemis bada naken. Artemis upptäcker honom och i vredesmod förvandlar hon Aktaion till ett rådjur, varpå jägarens egna hundar anfaller och sliter honom i stycken. På British museum i London finns en skulpturgrupp i samma tema, inklusive hundar, men i mindre skala. Där ser man hur horn börjat växa ut ur Aktaions huvud.  

Förvärvet kompletterar Millesgårdens redan  högt ansedda antiksamling och möjliggör också forskning. Dels kring Carl Milles antiksamling och hans samlande, varför han gjorde de val han gjorde i samband med sina inköp men även forskning kring den specifika skulpturgruppen.

Förvärvet är möjliggjort tack vare ett generöst bidrag från Millesgårdens vänförening. 

2016-07-01
Aktaion i Millesgårdens antiksamling.
Foto: Yanan Li

BOKEN OM CARL MILLES OCH MILLESGÅRDEN ÄR ÄNTLIGEN HÄR!

Under ett helt år har fotografen Yanan Li varit på Millesgården och förevigat skulpturparken och konstnärshemmet. Resultatet är ett stort antal bilder där museets park ändrar karaktär efter årstiderna. Texter och intervjuer av bland annat museichef Onita Wass, konstvetaren Sophie Allgårdh och Gregory Withkopp från Cranbrook Academy of Art.

Förlag: Arvinius + Orfeus Publishing

Mer information om boken samt pressbilder. 

Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse