Pressreleaser

TOULOUSE-LAUTREC & vännerna i Montmartre
13 juni - 20 september 2020

I Utställningen visas Henri de Toulouse-Lautrecs (1864-1901) unika litografiska arbeten tillsammans med verk av hans föregångare och samtida. Det är en omfattande presentation som ger betraktaren en möjlighet att bekanta sig med livet under Belle Époque och studera ursprunget till den moderna tidens reklambilder.
Henri de Toulouse-Lautrec föddes i en fransk adelsfamilj med långa anor. Han led av en fysisk missbildning och bröt som barn båda benen, som sedan slutade växa. Han tvingades genomlida en lång konvalescens som han använde till att utveckla sin konstnärliga talang.
I vuxen ålder flyttade Toulouse-Lautrec till Paris och började skildra det spännande storstadslivet med dess kurtisaner, kapplöpningsbanor, cirkustält, teatrar, operahus, danspalats, kabaréer och bordeller. Han tillbringade mycket tid i dessa etablissemang och tecknade där artisterna och åskådarna i snabba och rättframma porträtt. Han målade de vågat klädda
sångerskorna och danserskorna med elegans och även de prostituerade upphöjdes och förvandlades till stjärnor. I Toulouse-Lautrecs kärleksfulla och oblyga framställningar av den franska huvudstadens nöjesliv finns tidsandan från sekelskiftets Paris för alltid bevarad.

För att snabbt kunna publicera sina skildringar av det parisiska (natt)livet började Toulouse-Lautrec i slutet av 1880-talet experimentera med litografiska tryck. Resultatet blev stora affischer i läckra färger med teatral belysning och starka konturer, vilket revolutionerade genren. Under knappt tio år, till sin död 1901, producerade han 368 tryck och litografiska affischer, som han såg som lika viktiga som sina målningar och teckningar. Toulouse-Lautrecs namn är intimt förknippat med affischer av Jane Avril, Yvette Gilbert och Aristide Bruant och betraktas sedan länge som konsthistoriska klassiker.

Jules Chéret och Pierre Bonnard  hade redan före Toulouse-Lautrec arbetat med affischer och
reklam för olika evenemang. Och Toulouse-Lautrecs experiment med den litografiska tekniken togs upp av välkända konstnärer som Alfons Mucha och Théophile-Alexandre Steinlen. De skapade riktiga mästerverk som lyfte litografier och affischer från att ha ansetts som massmedia till att bli en konstnärlig genre i sig.

Det finns endast två museer i Europa som har en fullständig samling av Toulouse-Lautrecs reklamaffischer. Vi har det stora nöjet att presentera denna makalösa samling i sin helhet tillsammans med arbeten av Alfons Mucha, Théophile-Alexandre Steinlen och Felix Vallotton.

Länk till utställningstexter

VIVIENNE WESTWOOD
Punk & glamour
3 oktober – februari 2021

Brittiska Westwoods haute couture har en spännvidd från scenkläder till punkbandet Sex
Pistols till franskt 1700-talstil.
I utställningen visas ett stort antal tweedkostymer liksom kaxigt uppdaterade korsetter och krinoliner samt punkscenkläder. Vivienne Westwood fyller 80 år 2021 och har en lång karriär bakom sig och har också vid två tillfällen blivit medaljbelönad av drottning Elisabeth. Alldeles klart är att hon är lika aktuell idag som vid punkeran och finns representerad på bland annat The Museum of fine Art, Houston, Los Angeles county Museum of Art och Victoria and Albert Museum, London.
Idag kallar sig Westwood för ”klimatrevolutionär” och är djupt engagerad i miljöfrågor.


Vivienne Westwoods framgångsrika modekarriär började på 1970-talet med ett samarbete med partnern Malcolm McLaren. McLaren var starkt påverkad av situationisterna, en politiskt revolutionär avantgardistisk rörelse som tog avstånd från kapitalismen och försökte underminera och utmana det borgerliga samhället genom olika aktioner. Tillsammans skapade Westwood och McLaren situationistiskt inspirerade kläder som de sålde i sin butik på King’s Road 430 i London. 1970-talets konservativa England chockades av estetiken med bondage-dräkter av skotskrutigt militärtyg, toppar av muslin utsmyckade med säkerhetsnålar och slagord som ”Destroy” (förstör) över ett hakkors, och provokativa t-shirts med bilder av bland annat två homosexuella cowboyer nakna från midjan nedåt. Plaggen fick stort genomslag när de bars av medlemmarna i rockbandet Sex Pistols. Stilen kallades ”punk” och blev populär bland Londons ungdomar och inledningen på en kreativ revolt mot etablissemanget.

När Sex Pistols löstes upp och punken blev mainstream insåg Westwood och McLaren att ”det vi behövde var idéer och inte sparka in dörrar” (Sarah Morrison, 2012) och drog vidare. Butiken på King’s Road genomgick ett flertal namnbyten - Sex, Seditionaries, World’s End - och varje förvandling öppnade nya fantasivärldar. Westwood gjorde, som Caroline Evans (2007) uttryckte det, ”plundringståg i det förflutna och behandlade historien och kulturen som en maskeradlåda där hon kunde skapa sitt flamboyanta och uppseendeväckande jag”. Paret designade plagg med inspiration av amerikanska indianer, pirater och gjorde underkläder som ytterkläder. Kollektionerna var sprudlande, roliga och smälte ihop med en annan musikrörelse som kretsade kring butiken på King’s Road – New Romantics, en stil som utmärktes av Darcy-skjortor, stövlar med spännen och capes. Under ett besök hos Malcolm i New York, där han numera höll till och sysslade med musik, träffade Vivienne popkonstnären Keith Haring och både upptäckte att de beundrade varandras arbeten. Vivienne använde några av Harings graffiti-inspirerade mönster i sin kollektion, däribland Robot och Barking Diablo Dogs.

När samarbetet med Malcolm upphörde inriktade Vivienne sig mot tradition och hantverk. Från mitten av 1980-talet blev sömnaden en viktig del av arbetet och den självlärda Westwood tillägnade sig nödvändig kunskaper i området. Istället för att protestera mot saker och ting hittade Westwood en kreativ källa inom traditionen och i sina kreationer började hon i allt större utsträckning använda mönster från den brittiska historien och kulturen och traditionella tyger som Lochcarron-tartan och Harris Tweed. Westwood-logotypen med korset och klotet, som introducerades 1985, är typiskt brittisk och en del av regalierna som drottningen bär vid parlamentets högtidliga öppnande. Tillsammans med Saturnus-ringen står logotypen för tradition och framtid. Även om kläderna känns traditionsenliga så har kreationerna inte förlorat sin lekfulla spetsighet, med asymmetriska sömmar och ojämna knapplinjer eller ovanliga kombinationer och strukturer, material och mönster.

Westwood har förvandlats från en radikal modeskapare till att gradvis bli en del av etablissemanget. 1992 tilldelades hon brittiska imperieorden och 2006 fick hon titeln Dame Commander för sitt bidrag till den brittiska modeindustrin. Hon driver firman som bär hennes eget namn och hennes kläder och produkter säljs i över 50 länder och 700 försäljningsställen världen över. Genom åren har både hennes kreationer och hon själv fått en allt tydligare politiskt inriktning. Hon har använt sin ställning för att uttrycka sitt stöd för Occupy-rörelsen, WikiLeaks, Julian Assange och visselblåsaren Chelsea Manning. Hon har kämpat för att den amerikanska indianen Leonard Peltier, som suttit 27 år i fängelse för ett brott han anses oskyldig till, ska bli frisläppt. Westwood stöder också kampen mot klimatkrisen, mot hydraulisk spräckning (fracking) och mineralutvinningen i Arktis. I sin vår/sommar-kollektion från 2010 med titeln Planet Gaia (som syftar på idén om jorden som ett självreglerande system) utsmyckade hon modellerna med slagord för miljön, som “Agera nu, stanna upp, stoppa klimatkrisen”. Westwood fortsätter att vara en framträdande och kreativ figur inom modet samtidigt som hon är en passionerad och engagerad aktivist. Denna utställning belyser hennes över 50 år långa karriär inom modebranschen, från begynnelsen i punken till förvandlingen till haute couture-glamour.

Text: Lee Prize, curator och samlare.


Cookies
Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse.