ANTON ALVAREZ
HONEY
21 maj–25 sep 2022
Pressvisning torsdag 19 maj kl 14:00!
Skulpturkonsten och dess konventioner har genom epokerna befästs med olika betydelser: porträtt, minnen och monument, dekorationer och arkitektoniska element. Skulpturer har varit figurativa; avbildat och idealiserat, varit non-figurativa och abstraherat. Vad är skulptur? Det är en fråga som konstnären Anton Alvarez (f. 1980) får oss att fundera över.
Skulpturer har en materiell volym och delar rumslig närvaro med betraktaren.
I Millesgårdens konstnärshem möter Alvarez samtida skulpturer Carl Milles verk och antika samlingar i klassiska interiörer. Milles svarar för tradition och konvention. Hos honom är materialet underordnat formen. Hos Alvarez däremot, är formen underordnad materialet. Alvarez skulpturer tar form, fria från konventioner och utan ambitionen att avbilda. Milles vurm för klassisk skulptur, och inte minst hans fascination för kolonnen, får spelrum i dialogen med Alvarez kannelerade, räfflade, skulpturer.
Alvarez verk kan upplevas ha taktila och sinnliga kvalitéer. Tillblivelsen är närvarande i fantasin. Betraktaren lockas att titta närmre, frestas att beröra. Det adresserar samtidsfenomenet ASMR (Autonomous Sensory Meridian Response) där intim och multi-sensorisk tillfredsställelse uppnås genom visuell, audiell, taktil eller luktmässig stimulans.
Alvarez utmanar det traditionella konstverkets beskaffenhet genom att lekfullt undersöka gränsen mellan rollen som konstnär och som ingenjör. Konstnären formger och konstruerar själv verktyget som skapar konstverken och avskriver sig således från tillblivelsen. Alvarez verktyg The Extruder är en storskalig tryckpress som med flera tons styrka pressar ut materia genom olika profiler och munstycken. Formationerna blir till synes förvrängda och plastiska objekt.
Till Millesgårdens utställning har Alvarez under 2022 arbetat med konstgjuteriet Fonderia Battaglia i Milano. Där har Alvarez utvecklat en egen teknik med utgångspunkt i den traditionella tekniken cire perdue – förlorat vax – där han har pressat bivax i kallt vatten. Avhängigt tryck, kraft och hantering antar vaxet den form som blir den slutgiltiga skulpturens skepnad vilken sedan gjuts i brons. Den förlorade formen, det förkastade och osynliga, blir det förevigade och synliga.
Länk till utställningstexterLänk till Anton Alvarez hemsida:
http://antonalvarez.com/