Övre terrassen

Detta är Millesgårdens äldsta del. Carl Milles köpte en tomt 1906 här, högst upp på Herserudsklippan, som han började bebygga 1908 med bostadshus och ateljéer till sig och Olga . Under de kommande åren förändrades ständigt den Övre terrassens utseende genom om- och tillbyggnader men också genom att Carl Milles flyttade runt skulpturerna för att prova olika placeringar.

Besökare kom redan från början in genom en entré i väster. På 1920-talet byggdes portvaktsbyggnaden och Lilla Ateljén och anläggningen fick en pampig huvudentré genom den stora marmorportalen som en gång utgjort entré till Hotell Rydberg på Gustav Adolfs Torg i Stockholm. Carl Milles köpte den då hotellet revs 1914. Portalen är bara ett exempel på hur Carl Milles köpte partier av rivningshus för att infoga i Millesgårdens miljöer. Oftast rörde det sig om pelare och kolonner. Ett exempel är den kolonn som står uppställd längre fram på Övre terrassen. Den kommer från det operahus som byggdes av Gustav III och låg på den nuvarande Operans plats. Gustav III:s opera revs 1891. Kolonnens kapitäl är ritat av Sergel.

På Övre terrassen möts besökaren av en en gård, omgärdad av ett järnstaket med stora grindar i smidesjärn. På grinden står: Låt mig verka medan dagen brinner. Raden är en del av en dikt av Ruth Milles, Carl Milles syster, och kom att bli Carl Milles motto.

Lilla Tritonen 1916

Tritonen är en manlig motsvarighet till sjöjungfru i den grekiska mytologin. Havsguden Poseidons son heter Triton och från hans namn härstammar ordet triton. I sagan är Triton en buspojke som gärna sprutar vatten ur en snäcka. Det är precis vad Lilla Tritonen gör. Pojken, till häften människa och till hälften fisk, med två stjärtfenor, sprutar vatten så att hela han blir blöt. Carl Milles leker med materialen när han blandar vatten med brons i figuren och svart granit i det räfflade karet. Fontänen gjordes för Göteborg men beställarna upptäckte att den var lik den italienska barock-skulptören Berninis tritonfontän på Piazza Barberini i Rom. Carl Milles påpekade att det också varit meningen. Hans ville göra en översättning av Berninis fontän med en Triton som är en pojke och inte en gammal man, som i Berninis version. Fontänen köptes senare av Prins Eugen till Waldemarsudde. Triton är en av planeten Neptunus månar.

Lilla Tritonen. Foto: Lars Ekdahl

Bågskytten 1919

Bågskytten är en skulptur som står på en mycket hög granitkolonn utanför Liljevalchs konsthall på Djurgården. Millesgårdens Bågskytt är en skiss till den större skulpturen. Mannen med pilbågen är en naken man, naturligt skildrad, som spänner sin båge och siktar på ett mål i fjärran. Örnen som mannen står på är däremot är mycket förenklad, eller stiliserad.

Mannen är gjord i brons medan örnen är huggen i granit.
Skytten är en stjärnbild på norrastjärnhimlen. Enligt den grekiska mytologin är det guden Pans son, Kroton, som har givit namn till stjärnbilden Skytten. Kroton är jägare och mycket god skytt och uppfann enligt myten pilbågen.

Örnen är guden Zeus fågel och har också givit namn till en stjärnbild på norra stjärnhimlen, Örnen.

A la belle étoile 1900

Skulpturen är huggen i täljsten. Den visar två människor som sitter lutade mot varandra på en parkbänk och sover. Bänken är dubbel och på baksidan ligger en sovande människa. Carl Milles har berättat att den föreställer honom själv. Tre uteliggare, under stjärnhimlen, i Paris.

A la belle étoile

Danserskor 1917

Carl Milles gjorde flera motiv med dansande kvinnor. Vid förra sekelskiftet utvecklades en ny form av fri dans. Carl Milles var en stor beundrare av den moderna dansen och såg många föreställningar både i Paris och Stockholm. Att dansa innebär korta ögonblick av svävande och de dansande förlorar, om än tillfälligt, markkontakten. När Carl Milles skulpterar dansande kvinnor var det första gången han intresserade sig för begrepp som "svävande" och "tyngdlöshet", något som senare nästan dominerar hans skulpturer.

Lilla Najaden 1916

En najad är i grekisk mytologi en källnymf. Vi skulle säga sjöjungfru. Carl Milles gjorde många najader. Lilla Najaden står i ett kar som bärs upp av en vriden pelare. Det finns mycket att upptäcka på fontänen, detaljer på najaden, de många figurerna på brunnskarets undersida och i dammen. Dessutom finns en text längst ner på sockeln, en liten dikt, skriven av Carl Milles som berättar fontänens historia.

Susannadammen 1916

På den plats som ursprungligen kallades Vattugården ligger Susannadammen. Platsen byggdes om flera gånger ända fram till 1915 då Carl Milles och hans bror Evert Milles som var arkitekt, bestämde sig för det utseende som vi ser idag. Genom att spränga bort sten kunde en nedsänkt bassäng byggas. Den omges av murar med nischer för skulpturer. Mitt i vattnet står Susannafontänen från 1916. Skulpturen är huggen ur ett stycke svart granit i den tunga stil med hela släta ytor och mjuka former som var typisk för Carl Milles vid den här tiden. Susanna är en person ur Gamla Testamentet.

Bassängen var ursprungligen så djup att den gick att simma i. Stora träd, hängpilar, växte runt omkring. Trädens rötter trängde med åren in i bassängen och den började läcka. För varje gång bassängen gjutits om har den blivit grundare.

William Penn med ängel 1948

Pennsylvanias grundare, William Penn (1644-1718), är avbildad i tidsenlig klädsel. Det ser ut som om han lyssnar efter något. Kanske anar han närvaron av den ängel som står alldeles bakom honom och viskar i hans öra. Ängeln är en färgad man i höftskynke men med änglavingar.

William Penn var en kväkare som kom till USA från England och grundade staten Pennsylvania. Han var motståndare till förföljelse av människor på grund av hudfärg eller religion och lät stifta lagar som för sin tid var mycket människovänliga. Det lockade människor från olika håll till Pennsylvania. För Carl Milles var det därför logiskt att den ängel som beskyddar William Penn är en färgad man. Skulpturen är en del av en skiss till en stor fontän som aldrig utfördes.

Porträtt

Carl Milles gjorde ett stort antal porträtt. De porträtt som står längs med Susanna-dammen och på den lilla terrassen till vänster om dammen, föreställer kända personer som också ofta var Carl Milles vänner. Porträtten är gjorda tidigt, från 1906 till 1911. Porträtten bygger på likhet och är utförda i granit eller brons. Senare i karriären är likheten inte lika viktig. Carl Milles gjorde porträtt som är dramatiserade framställningar av modellen. Exempel är porträtten av kemisten Scheele eller vetenskapsmannen och filosofen Emanuel Swedenborg (som finns inne i Röda Rummet). Carl Milles gjorde också symboliska framställningar av personer, till exempel i minnesmonumentet över Esaias Tegnér, Solsångaren.