Solsångaren 1926
Millesgårdens Solsångare föreställer en naken manskropp, utan huvud och armar. Orginalskulpturen kan ses på Strömparterren i Stockholm. Där har Solsångaren både huvud och armar och bär en grekisk hjälm och håller armarna uppsträckta mot himlen. Han står vänd mot öster och den öppna munnen antyder att han sjunger, sjunger till solen.
Carl Milles gjorde Solsångaren på uppdrag av Svenska Akademien och arbetade med den i nästan tio år. Svenska Akademien beställde ett minnesmonument över Esaias Tegnér, en författare och biskop från 1800-talet. Istället för att avbilda Esaias Tegnér, valde Carl Milles att ta fasta på en dikt av Tegnér, Sång till solen från 1810-talet, och skulptera sångaren. På sockeln finns en medaljong med diktarens porträtt.
Den nakne mannen med hjälm har många likheter med en grekisk gud. Kanske är det Apollon, ljusets, diktens och musikens gud i grekisk mytologi, som står och sjunger till solen?
Det tog flera år för Milles att färdigställa Solsångaren, bland annat därför att Svenska Akademien och familjen Tegnér var missnöjda med att se författaren symboliserad av en naken man.
Då Milles skulle göra en avgjutning till Millesgården valde han att avstå från armar och huvud och fick på så sätt en skulptur som mer ser ut som ett antikt fynd.
En märklig detalj på båda versionerna av Solsångaren är den lilla sköldpaddan som sticker fram under högra foten. Varför? Är det för att mannen står i klassisk ställning, så kallad kontrapost, dvs att kroppstyngden vilar på det ena benet och det andra benet är framskjutet. Under den framskjutna foten var det kanske frestande att stoppa in en liten överraskning, som till exempel en sköldpadda. Eller var det för att sköldpaddan hör ihop med Apollon? Det är nämligen av ett sköldpaddsskal som Apollons första lyra är gjord.