Den plats där Millesgården ligger idag var en vildvuxen granitklippa med tall, björk och en liten tjärn när Carl och Olga Milles började köpa
mark här 1907. De började genast att omforma platsen. Numera är
Millesgården en kultiverad klippa där granitblocken blivit trappor,
terrasser och murar och där nya stenmaterial tillkommit; sandsten från
Öland; röd kvartsit från Älvdalen och gårdsgrus från åsarna kring
Stockholm.
I trädgårdens formgivning var Milles en djärv improvisatör som fritt integrerade diverse arkitekturfragment i kolonner
från Gustav III:s operahus och en marmorportal från Stockholms nedrivna
Hotel Rydberg med en brant stenklippa, monumentala trappanläggningar
och terrassmurar planterade med enar.
Den ursprungliga växtligheten representeras av tall och björk, men allteftersom åren går
försvinner de. I januari 2005 föll till exempel en 150 år gammal fura i
en vinterstorm.
En av de stora utmaningarna när det gäller parken idag är att ersätta det gamla trädbeståndet. Carl och Olga Milles
planterade rönn, en, pil, lind, lönn och tuja. Då rönnar saknats helt i
parken under senare år prioriteras detta trädslag i återplanteringen.
När det gäller makarna Milles val av perenner har det varit svårt att finna
ut vad som ursprungligen planterades. På dokument och ritningar finns
angivet "höga perenner och låga perenner". Utöver dessa korta angivelser
vet man att de också planterade många rosor som inte alltid klarade
sig.
Våren 2004 planterades åter rosor på Millesgården. Denna gång på Olgas terrass, vid Aganippefontänen. Urvalet begränsades till
gammaldags rosor för att anknyta till den tid då de tidiga
rosenplanteringarna gjordes. Våren 2005 kompletterades rosenrabatterna
med perenner.
Arbetet med att plantera perenner har egentligen inget slut. Rabatterna befinner sig i en konstant förändring
allteftersom plantorna utvecklas på skilda sätt tillsammans. Sorter
konkurreras ut, andra återigen tenderar att frodas och breda ut sig,
olika konstellationer passar eller passar inte ihop. Detta är som det
ska vara, då materialet är levande.
Du kan läsa mer om hur Millesgårdens park och arkitektur växte fram, rekommenderar vi Anders Bergström och Catharina Nolins bok Millesgården - Arkitektur och Trädgård.