Carl Milles (1875–1955) var under 1900-talets första hälft den skulptör som dominerade det svenska konstlivet. Han utförde ett mycket stort antal offentliga uppdrag, både i Sverige och utomlands. Han var monumentalskulptören som fick de stora utsmyckningsuppdragen i en tid då många städer byggdes ut och moderniserades.



Carl Emil Andersson föddes på midsommarafton den 23 juni 1875 på Örby Gård i Lagga socken, Uppland. Föräldrarna var Emil och Valborg Andersson (född Tisell). Modern Valborg dog i barnsäng när Carl bara var fyra år gammal. Fadern Emil gifte snart om sig, vilket utökade syskonskaran. Två av Carls syskon skulle också komma att bli konstnärer: systern Ruth (1873–1914) och halvbrodern Evert (1885–1960).



Carl var aldrig särskilt framgångsrik i skolan, men han var händig och tyckte om att arbeta i lera och trä. Med tanke på skolsvårigheterna beslutade fadern att Carl efter femte klass skulle lämna skolan för att i stället praktisera sin uppenbara fallenhet för hantverk. Det bestämdes att han skulle arbeta som möbelsnickare.



I början av 1890-talet studerade Carl vid Tekniska skolan. Med hjälp av ett stipendium reste han 1897 till Paris, där han tog starka intryck av bland andra den franske skulptören Auguste Rodin. Carl studerade vid olika skolor och akademier och träffade under denna tid sin blivande hustru Olga, även hon konstnär. De gifte sig 1905 och bosatte sig i München. Äktenskapet blev barnlöst.



År 1907 köpte Carl och Olga Milles en tomt på Lidingö, och 1908 påbörjade de byggandet av sin bostad med tillhörande ateljéer. Våren 1909 kunde paret flytta in i sitt nya hem. Olga var mer privat av sig, medan Carl uppskattade att bjuda hem vänner och umgås efter en intensiv arbetsdag i ateljén.



1910-talet innebar en period av experimenterande för Carl, då han sökte efter ett mer eget uttryck. Mot mitten av decenniet började han utforska vattnets betydelse för sina skulpturer, vilket ledde till skapandet av flera väggbrunnar och fontäner.



Efter stora beställningar och ett sort antal viktiga utställningar under 1910-talet fick Carl stort genomslag i Sverige. Han utnämndes till professor vid Konstakademien och presenterade många förslag till monumentala skulpturer i olika svenska städer, bland annat Europa och tjuren till Halmstad och Folke Filbyter till Linköping.



Fram till 1930 bodde och arbetade Carl Milles på Lidingö. Under denna period fick han ett stort antal uppdrag från hela landet. Samtidigt började han känna av avundsjuka från andra samtida konstnärer, och en längtan bort från Sverige växte fram. År 1931 flyttade Carl och Olga till Cranbrook Academy of Art utanför Detroit, där Carl blev ledare för den nystartade skulpturavdelningen.



Under tiden i USA hade Carl flera utställningar och fungerade som handledare för en rad elever – bland dem Oliver LaGrone, den första ursprungsamerikanen som studerade vid Cranbrook. Beställningarna på offentliga verk fortsatte, och under denna period skapade han flera uppmärksammade skulpturer: Fredsmonumentet i St Paul, Flodernas möte i St Louis och Uppståndelsefontänen i Falls Church utanför Washington DC.



Samtidigt fortsatte anläggandet av skulpturparken vid Millesgården, under ledning av Carls halvbror, arkitekten Evert Milles. Carl gav sina direktiv i brev från USA, och år 1936 gav han och Olga sitt hem på Lidingö till det svenska folket.



I början av 1950-talet flyttade paret tillbaka till Europa och tillbringade sin tid mellan Rom och Millesgården. I Rom hade Carl fått en fast ateljé av Amerikanska akademien, där han färdigställde sina sista stora skulpturprojekt: St Martinfontänen i Kansas City och Aganippefontänen för Metropolitan Museum of Art.



År 1955, samma år han fyllde 80 år, avled Carl Milles i september på Millesgården. Hans hustru Olga levde vidare fram till 1967.

Var Carl Milles nazist?

Samtidigt som Millesgården förvaltar ett konstnärligt arv måste vi förhålla oss till en annan, mörkare sida av Carl Milles. Vi vet att Milles i privata brev har uttryckt protyska sympatier och en beundran för till exempel Hitler. De bevarade breven ger en inblick i en komplex personlighet som försvarade humanistiska ideal samtidigt som han uttryckte kontroversiella politiska ståndpunkter. Utställningen Skulptören Carl Milles 150 år belyser även de mer komplexa delarna av Milles liv för att ge en djupare förståelse av honom som både konstnär och människa.

Läs mer...

Litteraturförteckning:



The Home and Art of Carl Milles: Millesgården - ett konstnärshem, Arvinius+Orfeus publishing, 2016

Patio and Pavillion: The place of sculpture in modern architecture, Penelope Curtis, Getty Trust Publications 2008

Carl Milles – en biografi, Erik Näslund, Förlag AB Wiken, Höganäs 1991

Between Water and Heaven, Elisabeth Lidén, Stockholm 1986

Carl Milles, Ulf Abel, Stockholm 1980

Carl Milles. Hans liv och hans vänner, Henrik Cornell, Stockholm 1968

Carl Milles. Hans verk, Henrik Cornell, Stockholm 1963

Milles skönhetsvärld, Henrik Cornell, Stockholm 1957

Svensk skulptur. Ett bildgalleri, Stockholm, Rottneros 1952

Milles, Alfred Westholm, Stockholm 1950

Carl Milles, Sixten Strömbom, Stockholm 1948

Carl Milles: an interpretation of his work, Meyric, R. Rogers, New Haven 1940

Carl Milles, Carl G Laurin, Stockholm 1930

Carl Milles, M.P. Verneuil, Bruxelles 1929

Carl Milles, Conrad Köper, Stockholm 1913