Carl Milles största allkonstverk är utan tvekan Millesgården. Här kan man se de flesta av hans skulpturer strategiskt placerade på platser som förhöjer deras kraft. Alla terrasseringar och trappor förstärker det dramatiska intrycket och samtidigt uppstår spännande möten mellan konst och natur. Nåja, natur och natur, på Herserudsklippan på Lidingö är Millesgården omgivet av villor på den ena sidan och Värtahamnen på den andra. Men här finns vattenspegeln, luften och himlen, som skulpturerna kan sträcka sig mot. På Millesgården verkar det alltid finnas mer luft och rymd än på andra platser. Det är ett bra ställe att tänka nya tankar på.
Tidigt 1900-tal
1906 återvänder Carl Milles till Sverige som en "up and coming" ung konstnär från Paris. Han har några år tidigare fått ett stort uppdrag att utföra Sten Sture monumentet i Uppsala. Då var tomten liten och rymde just bara det ursprungliga konstnärshemmet. 1920-talet är Carl Milles storhetsperiod i Sverige. Alla städer med självaktning ville ha en Millesskulptur att pryda stadens torg med. Europa och tjuren i Halmstad, Poseidon i Göteborg och Folke Filbyter i Linköping tillkommer under denna expansiva period. Nu förändras också fokus för Millesgården. Det blir mer av ett showroom för Carl Milles skulpturer, en plats där en presumtiv kund kunde ströva runt och välja.
1930-talet
1931-1951 är Carl Milles bosatt i USA. Under denna period avstannar inte arbetet med att förändra "gården" som Carl själv kallade Millesgården. Hans bror arkitekten Evert Milles får nästan dagligen brev från Carl med instruktioner att ändra något. 1936 donerar Carl och Olga Milles sitt hem till svenska folket. Varför? Ja, kanske av den enkla anledningen att de inte hade några barn, ingen att lämna över till. Carl såg nog också att Millesgården blivit hans främsta skapelse och att den nu visade något mer än bara hans eget konstnärskap. Han hade en dröm om att människor skulle få uppleva konst, inte bara hans egen, på en plats som var skön.
Hans testamente som står ingraverat på Millesgårdens stenmur ger oss lite ledtrådar:
Till Fjärran land Till Lidingöhemmet
Till Sol och Blommor
Till Fågelsång och Ljusa Nätter
Till Tall och Björk Till En och Rönn
Till Värtans Vågor Till Månblank Väg
Till Sommarens Segel och Vemodsfullt Dragspel
Till Skansen och Djurgårdens Musik av Vindarna Förd
Till Glittrande Stjärnor och Glittrande Snö
Med Facklorna i Hand och Skridsko på Is
Till Minne av Skapande Feber
Till Lust att Försköna med Konst
Åt Dig, Öde och Folk
Framtid må Visa om Verket var Godt
Till Olga Välsignade Älskade
Länge vi Levat att ge Våra Landsmän
Vad vi kunna göra
Ödmjukt vi be Eder Vårda Det Godt
Att under Världens Växlande Öden
Stå här som Konstnärer Drömt.
Protyska sympatier
Carl Milles var, liksom vi alla är, barn av sin tid. Han var intresserad av politik och historia. Att Milles haft starka protyska sympatier under 1930 talet är bortom allt tvivel. Ibland har man t.o.m sagt att han var nazist.
Den som först uppmärksammade detta var Erik Näslund, som med sin utmärkta biografi (Carl Milles - en biografi. Wikens förlag 1991) om Carl Milles, ägnar kapitlet "Parsifal" åt att diskutera Carl Milles konst och hans politiska hållning. Erik Näslund hade tillgång de brev som Carl Milles skrev, som då förvarades på Millesgården. Dessa brev förvaras nu på Kungliga Biblioteket i Stockholm och är tillgängliga för allmänheten och forskarvärlden.
För att gå till djupet med frågan om Carl Milles och hans politiska ställningstaganden, tillsattes ett forskningsprojekt i början av 2000 talet.
Fil dr Eva Nodin anlitades för att genomföra forskningen som ledde till boken "Tusen möjligheters rike. Aspekter på Carl Milles monumental-skulptur" (Atlantis förlag 2005). Mina egna slutsatser efter att ha läst böckerna och en del brev är att han ibland hade protyska sympatier, ibland inte. Jag tycker mig se en man med bildningskomplex som vill visa att han är lyckad och framgångsrik. Han yttrar sig om många ämnen där han egentligen inte har kunskap. På det sätt jag kommit honom nära, d.v.s genom att läsa hans brev, är min slutsats att jag kan arbeta för hans verk och konst. Jag tycker om honom, han är rolig och inkännande. Han brydde sig mycket om sina konstelever och ville stödja dem. Därmed är inte sagt att vi alltid hade varit överens om vi hade träffats.
Just nu läser vi hans brev för fullt på Millesgården, vi kommer snart att visa digitaliserade brev för att våra besökare skall kunna få läsa dem och ta ställning själva. Här är några citat ur brev till Verner von Heidenstam som också hade protyska sympatier:
Nu har åter rentvagningskänslan vaknad. Hittler & anhang nöjer sig ej med att motarbeta bolsjeviker " som vore stort nog- utan siktar på århundradets resultat för att " kanske sen stå dummare än andra folk. Förbuden för ungdom att dansa eller hava nöjen med judisk ungdom verkar löjlig. Det är hårdt straff därpå.
Ur ett brev från Carl Milles till Verner von Heidenstam 1933:
Härifrån hålla vi ett vaket öga på Europa, vars egendomliga fasetter ibland förförvånade en så man knappt tror på meddelandena. Ibland förmörkas allt hopp. I Tyskland tycks judeförföljelsena ta sjukliga former, där dumheten bli segrare, t.o.m.
Framtiden
Ibland skriver Carl om framtiden, han pratar om att skolan lär ut för mycket saker men inte humaniora och andens nydaning, och att man nu kommer att uppfinna räknemaskiner som man också kan tänka med. Nästan som om han kunde förutse de datorer och mobiler vi bär med oss idag.
Till slut uppfinna även maskinerna att tänka, svara med, så vi måste ständigt bära sådana o väva frågor & svar på valsar.
Vad är då framtiden för Millesgården. Jo, framtiden är ljus.
Millesgården är till för alla, för folket! En unik plats som behövs mer än någonsin. Här skall man kunna njuta av konst, men också av god mat och andra upplevelser. Millesgården skall vara en plats för skönhet, men också för reflektion.
En viktig milstolpe för Millesgården var när Konsthallen byggdes 1999 - 2000. Det är ett vackert tillskott, ritat av Johan Celsing, som också vinner det årets Kasper Salin pris. Konsthallen gör att andra tider kan komma in på Millesgården. Ibland visas här samtidskonst och ibland visas konst som är 2000 år gammal. I detta möte, i spänningsfältet mellan det gamla och nya kan man begrunda konstens eviga frågor. Ämnet och frågorna är desamma, endast lite tid skiljer dem åt. Ars longa, Vita brevis. (Konsten är lång, livet är kort), detta är Millesgårdens fundament.
Onita Wass
VD & Museichef Millesgården 2006-2023