Konstnärshemmet

Den stora huvudbyggnaden på Övre terrassen var makarna Milles hem och arbetsplats under 1910- och 20-talen. I slutet av 1930-talet öppnades huset för allmänheten i samband med att Millesgården donerades till svenska folket. Carl och Olga Milles bodde då i Amerika.



Makarna Milles smak och temperament kom till uttryck överallt i Millesgårdens inredning och konstsamlingar. År 1921 åkte Olga, Carl och Evert Milles, Carls bror som var arkitekt, tillsammans till antikens Pompeji i Italien. Pompejis romerska lämningar gjorde djupa intryck på dem och inspirerade till en rad omdaningar i nyklassisk anda på Millesgården under 1920-talet. Ett exempel är huvudbyggnadens solterrass som förvandlades till en elegant matsal, Galleriet. Carl och Olga la själva golvmosaiken, en komposition i svart och vit marmor.



Ett annat rum, tidigare inrett med allmogemöbler, omgestaltades till Röda rummet, med en konstrik golvmosaik och med väggarna marmorerade i pompejiansk röd stucco-lustro.



I den lilla Frukostvrån åt paret Milles frukost vid ett litet ekbord omgivna av blåvita Delftkakelväggar. Olga Milles målade vitrinskåpet i samma färger och med dekor lånad från det nederländska 1700-talskaklet. I vitrinen förvaras familjens fina samling av svenskt glas, tenn och keramik.



På andra våningen byggde arkitekt Evert Milles om ett rum, som tidvis tjänade som Olgas ateljé, till bibliotek. Evert ritade både skåp, bokhyllor och möblemang i nyklassicistisk anda. Det intilliggande sovrummet, uppvärmt av en kakelugn, inreddes med Karl-Johan möbler, medan badrummet fick vit marmor och stuckatur, inspirerad av etruskisk dekor.



Mellan 1931 och 1951 bodde Carl och Olga Milles i USA, där Carl Milles hade en professur i skulptur på Cranbrook Konstakademi. Under de åren tillbringade paret somrarna hemma på Millesgården så ofta som möjligt. År 1936 ombildades Millesgården till en stiftelse och skänktes till svenska folket.



Som förberedelse inför hemkomsten till Sverige 1950, ritade arkitekt Evert Milles i samråd med Carl Milles, en enplansvilla, Annes hus, för att ta emot konstnärsparet samt vännen och medhjälparen Anne Hedmark. Den i Österrike födde arkitekten Josef Frank ritade husets möbler, lampor och textilier försedda av Svenskt Tenns Estrid Ericsson. Carl Milles dog i sömnen den 19 september 1955 i Annes hus.

Galleriet har en inredning som är stramt klassicistisk med kolonner och pilastrar med joniska kapitäl och vackert marmorerade väggar. Inredningen härstammar från 1920-talet, då Carl och Olga Milles, efter en inspirerande resa till bland annat Pompeji, lät bygga om stora delar av huvudbyggnaden i nyklassisk stil. Mosaikgolvet, liksom alabasterlamporna i taket, har Carl Milles ritat.

Läs mer här...

Den öppna loggian stod klar 1913. Rummet användes som friluftsateljé av Carl Milles. Hörnpaviljongen längst ner i rummet fungerade som sommarmatsal. Trots att loggian var öppen var den inredd med möbler och på väggarna hängde tavlor. I slutet av 60-talet glasades loggian in för att kunna inrymma antiksamlingen.

Läs mer här...

Stora ateljén var Carl Milles arbetsplats under 1910- och 1920-talen. Där arbetade han på modellerna till flera av sina monumentala verk, bland annat Orfeus och Europa och tjuren. Under 1950-talet användes ateljén för att härbärgera Milles stora antiksamling. Numera visas här ett urval av Milles gipsmodeller samt foton av skulptören i arbete.

Läs mer här...

I det lilla frukostrummet åt paret Milles frukost vid ett litet ekbord omgivna av blåvita Delftkakelväggar. Olga Milles målade vitrinskåpet i samma färger och med dekor lånad från det nederländska 1700-talskaklet. I vitrinen förvaras familjens fina samling av svenskt glas, tenn och keramik. Här finns bl.a formgivare som Simon Gate och Edward Hald representerade. 

Läs mer här...

Detta var husets vardagsrum och hade från början en stor öppen spis där orgeln står idag. Den mörkbetsade träväggen är en del av den ursprungliga inredningen med sniderier av Carl Milles. Rummets båda instrument, Steinwayflygeln och 1500-talsorgeln från Salzburg, har givit namnet Musikrummet.

Läs mer här...

Röda rummet byggdes som utställningsrum på platsen för det gamla köket och blev klart i slutet av 20-talet. Väggarna är gjorda i stucco-lustro-teknik och den röda färgen ger associationer till antiken men är också vald för att framhäva skulpturerna som visas här.

Läs mer här...