Plats för innehåll

Pressreleaser - aktuella samt kommande utställningar

L'ART BRUT

Konst som urkraft

1 jun - 1 sept 2024

Vad är konst och vem avgör det? Dessa frågor väcker utställningen L’ART BRUT – Konst som urkraft, som öppnar på Millesgården den 1 juni 2024. Uttrycket l’art brut, franska för rå konst, myntades av den franske konstnären Jean Dubuffet (1901-1985). Begreppet syftar på konstnärliga uttryck som tillkommit av upphovspersoner som befunnit sig utanför den etablerade konstvärlden med dess akademiska ramverk. Under sin livstid samlade Dubuffet på sig över 5 000 verk och samlingen har idag utökats till närmare 70 000 verk. I konsthallen är verken organiserade tematiskt och visar geometriska bildkompositioner, färgstarkt måleri med emblematiska figurer och små papperslappar med tecknade bildberättelser varvat med skrifter, skulpturer, alster med djurmotiv och landskapsskildringar. Utställningen på Millesgården är ett samarbete med Collection de l’Art Brut, Lausanne, Schweiz och baseras på 19 schweiziska upphovspersoner och presenterar över 100 verk.

 

Art brut är franska för rå konst, på engelska outsider art och på svenska är benämningen oftast särlingskonst. Men vad är konst? I alla tider har människan på olika sätt skapat för att föreviga och uttrycka det inre känslolivet för omvärlden. Lämningar och avtryck finns över hela världen, i alla kulturer. Finns det en rå och genuin konstnärlig drivkraft hos människan? Är konsten konstruerad av den moderna människan eller finns en uråldrig drivkraft inom oss? Det är frågor som ställs på Millesgårdens kommande utställning L’ART BRUT – Konst som urkraft.

 

Intresset kring dessa frågor har drivit flera konstnärer och strömningar genom historien där de sökt svaren på den ultimata sanningen och strävat efter att hitta ”ursprunget” – det äkta och oförstörda. Den franske konstnären Jean Dubuffet är en av dem. Sommaren 1945 reste han runt i Schweiz med syftet att studera okonventionell konst och samla in material för att publicera ett antal skrifter i ämnet. Han menade att människans behov av konst är ursprunglig och grundläggande och ville finna exempel på äkta och ofiltrerade – råa – konstnärliga uttryck som inte förvanskats av samhällets konventioner.

 

Till skillnad från den traditionella konsten, som han kallade l’art culturel, benämnde Dubuffet det han ansåg vara ”riktig” konst som l’art brut – rå konst. Detta tyckte han sig finna hos personer som på ett eller annat sätt befann sig utanför samhällets ramar och normer. Han ville hitta autentiska konstnärliga uttryck som tillkommit utan intentionen att vara just konst, till exempel hos enstöringar, patienter på mentalsjukhus, intagna på fängelser, samt hos barn och hos andra åsidosatta grupper av människor. På sin resa tillskansade han sig både kunskap, han träffade bl a en psykiatriker som sedan länge studerat ämnet, och verk till det som skulle komma att bli hans egen samling.

 

"Med detta [Art Brut] anses verk utförda av människor opåverkade av konstnärlig kultur, där efterapning, i motsats till vad som händer hos de intellektuella, spelar liten eller ingen roll, så att deras skapare plockar allt (ämnen, materialval, transponeringsmedel, rytmer, sätt att skriva, etc.) ur sig själva och inte från klichéer av klassisk konst eller konst som är på modet. Här bevittnar vi en konstnärlig verksamhet som är helt ren, rå, återuppfunnen i hela sitt varande av dess skapare, baserad enbart på dens egna impulser. Konst i vilken uppfinningsrikedomens funktion manifesteras, och inte den, som ständigt ses i kulturkonsten, av kameleonten och apan."

Jean Dubuffet, 1949.

 

Under sin livstid samlade Dubuffet på sig över 5 000 verk av 133 personer som han donerade till staden Lausanne i Schweiz 1971. Samlingen har växt under åren och består idag av närmare 70 000 verk som finns på Collection l’Art Brut, Lausanne som öppnade för allmänheten 1976.   Utställningen är organiserad tematiskt och börjar med Adolf Wölflis karaktäristiska och geometriska bildkompositioner och Aloïse Corbaz färgstarka måleri med emblematiska figurer. Verk av Adolf Wölfli tillhör de första förvärven i samlingen av Dubuffet. Därefter följer en samling alster som förvärvats från landets mentalsjukhus. Dessa verk kännetecknas av dess format; små papperslappar med tecknade bildberättelser av bland annat Julie Bar och Jules Doudin. Därtill presenteras verk där upphovspersonerna refererar till sina egna jag, med bland annat Justine Pythons skrifter och Gaston Teuschers virvlande motiv och Angelo Meanis skulpturer. Avslutningsvis möter vi bland annat Aloïs Weys imaginära palatsarkitektur och Samuel Failloubaz motiv av djur tillsammans med Benjamin Bonjours landskapsskildringar.

 

Utställande: Julie Bar, Benjamin Bonjour, Aloïse Corbaz, Gaspard Corpataux, Diego, Jules Doudin, Samuel Failloubaz, Anne-Lise Jeanneret, Pierre Kocher, Hans Krüsi, Angelo Meani, Justine Python, Jean Radovic, Armand Schulthess, Gaston Teuscher, Johann Trösch, Berthe Urasco, Alois Wey och Adolf Wölfli.   https://www.artbrut.ch/   Om utställningen

 

Utställningen är ett samarbete med Collection de l’Art Brut, Lausanne, Schweiz. Dubuffets stora samling av såväl målningar och skulpturer som installationer, kollage och texter, gav upphov till museet som öppnade 1976 och idag rymmer ca 70 000 verk.

 

För ytterligare pressinfo, intervjuförfrågningar, inbjudan till pressvisning eller övriga pressfrågor: Thomas Hägg, thomas.hagg@millesgarden.se eller 0708-723806.

 

Högupplösta pressbilder och pressmaterial finns att hämta här.

 

JACQUELINE MARVAL
Fauvism Feminism Flamboyance
10 feb - 19 maj 2024

Den 10 februari 2024 öppnar Millesgården Museum utställningen om Jacqueline Marval (1866-1932). Här får besökaren en möjlighet att upptäcka ett mångfacetterat och fascinerande konstnärskap från tidigt 1900-tal. Ett konstnärskap få har kännedom om - men som ingår i den kontext där giganter som Matisse, Derain, Picasso och Denis sedan länge har sin plats. Marval och hennes verk var på plats i Paris då konsthistoria skrevs, då Picasso ställde ut sin Demoiselles d´Avignon och då begreppet fauvism uppstod.

Jacqueline Marval är en av de färgstarka franska konstnärer som under tidigt 1900-tal fann sin plats på Paris konstscen. Hon ställde ut tillsammans med ikoner som Henri Matisse, Pablo Picasso, Jean Cocteau och Maurice Denis. Med djärv kolorit och fria penseldrag porträtterade Marval kvinnor, ofta nakna, och gärna med sig själv som musa och modell. Ett vågat drag av en kvinna vid förra sekelskiftet. Hon prisades av sin samtid och beskrevs av konstkritikern och poeten Guillaume Apollinaire som ”En av vår tids mest anmärkningsvärda konstnärer” och deltog i otaliga utställningar i både Frankrike och internationellt.

I Millesgårdens konsthall, i en retrospektiv utställning, den första sedan 1987 och den första någonsin utanför Frankrike, möts besökarna av ett 50-tal verk som spänner över Jacqueline Marvals konstnärliga bana. Utställningen visar ett mångfacetterat och fascinerande konstnärskap som få har kännedom om men som nu lyfts fram i samarbete med Comité Jacqueline Marval i Paris.

”För två år sedan hamnade Jacqueline Marvals namn i Millesgårdens blickfång. Hennes namn dök upp i raden av namnkunniga franska konstnärer som Henri Matisse, Pablo Picasso och André Derain och vi blev nyfikna på vem hon var. Våra eftersökningar ledde till Comité Marval i Paris, som ägnat 40 år åt att förvärva verk av hennes hand”, säger Thérèse Dyhlén, tf VD och museichef på Millesgården. ”Vi är stolta över att få presentera ett intressant och viktigt konstnärskap från tidigt 1900-tal som få har kännedom om.”

”Det är med stor glädje som vi introducerar Jacqueline Marval för den svenska publiken. Tack vare Millesgården Museum kan vi nu vårda hennes konstnärskap och se till att hon återfår det internationella erkännandet hon hade före sin död,” meddelar Comité Jacqueline Marval.

Utställningen Jacqueline Marval – Fauvism Feminism Flamboyance pågår mellan den 10 februari 2024 och den 19 maj 2024 och visas i Millesgården Museums konsthall.

Om Jacqueline Marval
Jacqueline Marval föds som Marie-Joséphine Vallet 1866 nära Grenoble i Frankrike. Hon utbildar sig till lärare, gifter sig och får en son, som dör bara sex månader gammal. Sonens tragiska död leder till en slags pånyttfödelse som kommer att påverka resten av hennes liv. Hon lämnar sitt tidigare liv bakom sig, skiljer sig, flyttar till konstnärskvarteren i Montparnasse i Paris och tar namnet Jacqueline Marval (Mar+Val från hennes forna namn) och försörjer sig som sömmerska och brodös. Marval börjar umgås med konstnärer som Pablo Picasso, Henri Matisse, Kees van Dongen, Albert Marquet och Tsuguharu Foujita. Hon börjar måla, självlärd, fri, flamboyant och spontan, och galleristen Berthe Weill, omtalad och flitig mecenat för kvinnliga konstnärer, ställer ut hennes verk från 1902.

Vid Salon d´automne 1905, där Marval ställer ut samtidigt som bl a Matisse chockas besökarna av ett måleri med oförställda vilda, levande penseldrag och oblandade expressiva färger och en kritiker kallar dem les fauves – vildarna. Begreppet Fauvism var fött!

Liksom konstnärsvännen Matisse låter hon färgen vara motiv, befriar den från dess deskriptiva roll och låter den förmedla känslor. Återkommande i Jacqueline Marvals måleri finner vi bekanta anletsdrag; hennes egna. De återfinns inte bara i självporträtt utan också i avbildningar av odalisker och andra gestalter. Hon är sin egen musa och framställer ofta kvinnokroppen utan idealisering eller försköning, fri och med en annan blick än mannens. Marval ställde inte ut i egenskap av kvinnlig konstnär och nekade ofta till liknande propåer. Det var inte hennes könstillhörighet som var det
viktiga, utan konsten.

Marval gör sig ett namn och ställer ut med konstnärer som idag ses som giganter: Picasso, Matisse och Denis. Ett av Marvals verk visades på The Armory Show 1913, i den omtalade utställningen där europeisk samtida konst för första gången presenterades i New York. Samma år får hon det prestigefulla uppdraget att måla åtta paneler i den nya teatern Théâtre des Champs-Élysées, en av Europas första art déco-byggnader.

Under 1920-talet introduceras hon för det trendiga strandlivet i badorten Biarritz av den revolutionerande modeskaparen Paul Poiret. På duken fäster hon solgassande sandstränder, vågskvalp och myllret av människor som kopplar av iklädda svarta baddräkter. I vissa verk låter hon ljuset dominera, och låter badare och parasoll avteckna sig som små svarta prickar mot duken.

Längs med Seine, på 19 quai Saint Michel, bor hon granne med Flandrin, Marquet och Matisse. Prunkande blomsterbuketter mot en fond av Notre Dame och flanerande parisare utgör motiv under de sista åren av Marvals liv. Hon avlider i cancer den 28 maj 1932, 65 år gammal.

Några tongivande verk i utställningen
L’Odalisque au Guépard, olja på duk (1900)
Målningen är en av Marvals första och ställdes ut på Salon des indépendants 1901. Den ses som hennes manifest där hon använt sig själv som musa och modell. Det sägs vara det första kvinnliga nakna självporträttet i konsthistorien.

L’Étrange femme, olja på duk (1920)
Målningen är en subtil nakenstudie där den förlängda kroppen, kompositionen och detaljerna förkroppsligar essensen av det glada 1920-talet. Denna flambojans är återkommande i Marvals motiv, men även en del av hennes livsstil.

Biarritz, olja på duk (1923)
Tiden i Biarritz tillsammans med modeskaparen Paul Poiret var en viktig period i Marvals liv. Här möter hon, och avbildar tidigt, en kommande trend; solbadandet. Här skapade hon detaljerade porträtt av kvinnor och män i moderiktiga baddräkter men också miljöbilder där människor och parasoll framstår som små svarta prickar på duken.

Fleurs devant Notre-Dame, olja på duk, (ca 1920)
I centrum står en bukett amaryllis med Notre-Dame och människor som botaniserar bland Paris kända boklådor som fond. Mot slutet av hennes liv var just prunkande blomsterbuketter ett återkommande motiv.

Om utställningen
Utställningen Jacqueline Marval – Fauvism Feminism Flamboyance är en retrospektiv utställning, den första sedan 1987 och den första någonsin utanför Frankrike. Utställningen är producerad i samarbete med Comité Jacqueline Marval i Paris.

Utställningen stöds av Herbert och Anne-Marie Lembckes Ad Infinitum Foundation

För ytterligare pressinfo, inbjudan till pressvisning eller övriga pressfrågor, vänligen kontakta
Thomas Hägg, thomas.hagg@millesgarden.se eller 0708-723806

Högupplösta pressbilder och pressmaterial finns att hämta här.

SARA KÄLLSTRÖM BLIR NY MUSEICHEF OCH VD PÅ MILLESGÅRDEN

Pressmeddelande 2023-12-20

"-Jag är glad att få hälsa Sara Källström välkommen som ny vd och museichef på Millesgården”, säger styrelseordförande Claes Ånstrand. ”Vi får med Sara en erfaren kulturarbetare och chef som med sin bakgrund snabbt kommer att etablera sig i sin nya roll på Millesgården. Millesgården står inför ett spännande utvecklingsarbete, där Saras kompetens och erfarenhet kommer väl till pass.”


Sara Källström har utsetts till ny museichef och VD för Millesgården Museum. Den 31 juli lämnade Onita Wass posten och sedan 1 augusti har Thérèse Dyhlén varit tillförordnad museichef och VD. Sara Källström kommer närmast från Nordiska Museet där hon arbetat som avdelningschef för den publika verksamheten på stiftelsens fem olika besöksmål inklusive parker och trädgårdar sedan 2019. Hon tillträder tjänsten i juni 2024. Källström är utbildad konstvetare och curator och har tidigare bl a arbetat på konstmuseet Magasin III som intendent för program och pedagogik. Hon har alltid haft ett fokus på publiken i museikontexten, jobbat aktivt med verksamhetsutveckling och bidragit till Nordiska museets framgångsrika publika verksamhet de senaste åren.

"-Jag kan inte tänka mig ett roligare och mer förtroendefullt uppdrag än att få vara med och vidareutveckla Millesgårdens fantastiska verksamhet som ett unikt besöksmål. Tillsammans med personalen vill jag arbeta för att Millesgården ska vara en kreativ och inkluderande plats som attraherar en mångfacetterad publik", säger Sara Källström.

"–Millesgården hälsar Sara Källström varmt välkommen till ett museum som befinner sig i mycket god form. Vi har sett publiken vända åter efter pandemin och har ett starkt utställningsprogram framöver. Vi ser fram emot att tillsammans med Sara arbeta för att Millesgården ska bli en modern besöksanläggning", säger tf museichef och vd Thérèse Dyhlén.

För ytterligare frågor, vänligen kontakta:
Thomas Hägg, PR/Kommunikation
thomas.hagg@millesgarden.se eller 0708-723806

MILLESGÅRDEN FÅR KUNGLIG BESKYDDARE

Pressmeddelande 2023-02-27

-Det är med glädje vi fått beskedet från hovet om att H.K.H. Prinsessan Madeleine har åtagit sig att vara Millesgårdens beskyddare, säger museichef Onita Wass. Detta stärker oss i vårt arbete att bevara och utveckla skulpturparken för kommande generationer. Det betyder också mycket för oss som internationellt museum, inte minst för den gemensamma kopplingen med USA. 

Skulptören Carl Milles (1875-1955) som skapade sig ett konstnärshem på Lidingö reste 1931 till  USA  där han bodde och arbetade som professor i Cranbrook, Michigan i 20 år. Carl Milles blev också amerikansk medborgare. 
Millesgården, som drivs som en stiftelse, är idag ett besöksmål för många internationella gäster, inte minst amerikanska. 

-Tycker att vi med H.K.H. Prinsessan Madeleine som beskyddare knyter samman nutid och dåtid liksom banden mellan USA och Carl Milles, avslutar Onita Wass.

Presskontakt: Thomas Hägg, 0708-723806, thomas.hagg@millesgarden.se
Cookies
Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse.