Pressreleaser - aktuella samt kommande utställningar

Vad är konst och vem avgör det? Dessa frågor väcker utställningen L’ART BRUT – Konst som urkraft, som öppnar på Millesgården den 1 juni 2024. Uttrycket l’art brut, franska för rå konst, myntades av den franske konstnären Jean Dubuffet (1901-1985). Begreppet syftar på konstnärliga uttryck som tillkommit av upphovspersoner som befunnit sig utanför den etablerade konstvärlden med dess akademiska ramverk. Under sin livstid samlade Dubuffet på sig över 5 000 verk och samlingen har idag utökats till närmare 70 000 verk.

I konsthallen är verken organiserade tematiskt och visar geometriska bildkompositioner, färgstarkt måleri med emblematiska figurer och små papperslappar med tecknade bildberättelser varvat med skrifter, skulpturer, alster med djurmotiv och landskapsskildringar. Utställningen på Millesgården är ett samarbete med Collection de l’Art Brut, Lausanne, Schweiz och baseras på 19 schweiziska upphovspersoner och presenterar över 100 verk.

Art brut är franska för rå konst, på engelska outsider art och på svenska är benämningen oftast särlingskonst. Men vad är konst? I alla tider har människan på olika sätt skapat för att föreviga och uttrycka det inre känslolivet för omvärlden. Lämningar och avtryck finns över hela världen, i alla kulturer. Finns det en rå och genuin konstnärlig drivkraft hos människan? Är konsten konstruerad av den moderna människan eller finns en uråldrig drivkraft inom oss? Det är frågor som ställs på Millesgårdens kommande utställning L’ART BRUT – Konst som urkraft.

Intresset kring dessa frågor har drivit flera konstnärer och strömningar genom historien där de sökt svaren på den ultimata sanningen och strävat efter att hitta ”ursprunget” – det äkta och oförstörda. Den franske konstnären Jean Dubuffet är en av dem. Sommaren 1945 reste han runt i Schweiz med syftet att studera okonventionell konst och samla in material för att publicera ett antal skrifter i ämnet. Han menade att människans behov av konst är ursprunglig och grundläggande och ville finna exempel på äkta och ofiltrerade – råa – konstnärliga uttryck som inte förvanskats av samhällets konventioner.

Till skillnad från den traditionella konsten, som han kallade l’art culturel, benämnde Dubuffet det han ansåg vara ”riktig” konst som l’art brut – rå konst. Detta tyckte han sig finna hos personer som på ett eller annat sätt befann sig utanför samhällets ramar och normer. Han ville hitta autentiska konstnärliga uttryck som tillkommit utan intentionen att vara just konst, till exempel hos enstöringar, patienter på mentalsjukhus, intagna på fängelser, samt hos barn och hos andra åsidosatta grupper av människor. På sin resa tillskansade han sig både kunskap, han träffade bl a en psykiatriker som sedan länge studerat ämnet, och verk till det som skulle komma att bli hans egen samling.

"Med detta [Art Brut] anses verk utförda av människor opåverkade av konstnärlig kultur, där efterapning, i motsats till vad som händer hos de intellektuella, spelar liten eller ingen roll, så att deras skapare plockar allt (ämnen, materialval, transponeringsmedel, rytmer, sätt att skriva, etc.) ur sig själva och inte från klichéer av klassisk konst eller konst som är på modet. Här bevittnar vi en konstnärlig verksamhet som är helt ren, rå, återuppfunnen i hela sitt varande av dess skapare, baserad enbart på dens egna impulser. Konst i vilken uppfinningsrikedomens funktion manifesteras, och inte den, som ständigt ses i kulturkonsten, av kameleonten och apan."

Jean Dubuffet, 1949.

Under sin livstid samlade Dubuffet på sig över 5 000 verk av 133 personer som han donerade till staden Lausanne i Schweiz 1971. Samlingen har växt under åren och består idag av närmare 70 000 verk som finns på Collection l’Art Brut, Lausanne som öppnade för allmänheten 1976.   Utställningen är organiserad tematiskt och börjar med Adolf Wölflis karaktäristiska och geometriska bildkompositioner och Aloïse Corbaz färgstarka måleri med emblematiska figurer. Verk av Adolf Wölfli tillhör de första förvärven i samlingen av Dubuffet. Därefter följer en samling alster som förvärvats från landets mentalsjukhus. Dessa verk kännetecknas av dess format; små papperslappar med tecknade bildberättelser av bland annat Julie Bar och Jules Doudin. Därtill presenteras verk där upphovspersonerna refererar till sina egna jag, med bland annat Justine Pythons skrifter och Gaston Teuschers virvlande motiv och Angelo Meanis skulpturer. Avslutningsvis möter vi bland annat Aloïs Weys imaginära palatsarkitektur och Samuel Failloubaz motiv av djur tillsammans med Benjamin Bonjours landskapsskildringar.

Utställande: Julie Bar, Benjamin Bonjour, Aloïse Corbaz, Gaspard Corpataux, Diego, Jules Doudin, Samuel Failloubaz, Anne-Lise Jeanneret, Pierre Kocher, Hans Krüsi, Angelo Meani, Justine Python, Jean Radovic, Armand Schulthess, Gaston Teuscher, Johann Trösch, Berthe Urasco, Alois Wey och Adolf Wölfli.   https://www.artbrut.ch/   Om utställningen

Utställningen är ett samarbete med Collection de l’Art Brut, Lausanne, Schweiz. Dubuffets stora samling av såväl målningar och skulpturer som installationer, kollage och texter, gav upphov till museet som öppnade 1976 och idag rymmer ca 70 000 verk.

För ytterligare pressinfo, intervjuförfrågningar, inbjudan till pressvisning eller övriga pressfrågor: Thomas Hägg, thomas.hagg@millesgarden.se eller 0708-723806.

Högupplösta pressbilder och pressmaterial finns att hämta här.

Wien runt år 1900 var en kreativ smältdegel, där kompositören Gustav Mahler gick på psykoanalys hos Sigmund Freud och Gustav Klimts livskamrat Emilie Flöge grundade modehuset Schwestern Flöge och stod modell för hans ikoniska verk Kyssen. I denna miljö grundades produktions-kooperativet Wiener Werkstätte av arkitekten Josef Hoffmann, konstnären Koloman Moser och mecenaten Fritz Waerndorfer år 1903. De ifrågasatte industrialiseringens framfart och ville lyfta hantverkarens status och värdet på hantverket. Konst och design skulle genomsyra allt från arkitektur, möbeldesign, mode och smycken till leksaker och bruksföremål. Filosofin att upplösa skiljelinjen mellan konst och hantverk, kom att bli central även inom svensk arkitektur och design.

Utställningen om Wiener Werkstätte på Millesgården är den första heltäckande presentationen av denna vitala del av konst- och designhistorien för en svensk publik. Genom över 200 betydelsefulla verk och objekt; möbler, tyger, grafik, böcker, leksaker, mode, smycken, silver, glas och keramik, illustreras historien om rörelsens början 1903 till dess slut 1932.

Wien runt förra sekelskiftet var en metropol och en kreativ smältdegel inom alla konstarter. Kompositören Gustav Mahler gick på psykoanalys hos Sigmund Freud och Gustav Klimts livskamrat Emilie Flöge grundade modehuset Schwestern Flöge och stod modell för hans ikoniska verk Kyssen. På Wiens caféer skedde en korsbefruktning av sällan skådat slag mellan poeter, konstnärer, musiker, författare och andra kreativa själar. I denna miljö grundade arkitekten Josef Hoffmann, konstnären Koloman Moser och mecenaten Fritz Waerndorfer produktionskooperativet Wiener Werkstätte år 1903.

Wiener Werkstätte inspirerades av den brittiska Arts & Crafts-rörelsen och ifrågasatte industrialiseringens framfart och vad det innebar för såväl arbetsvillkor för människan som kvalitén på vår tillvaro. Till skillnad från Arts & Crafts, som blickade bakåt, blickade Wiener Werkstätte framåt, mot en ny design för den nya människan. De ville lyfta hantverkarens status och därmed värdet på hantverket. Konst och design skulle genomsyra allt: från arkitektur, möbeldesign, mode och smycken, till leksaker och bruksföremål. Denna filosofi, att upplösa skiljelinjen mellan konst och hantverk, skulle även komma att bli central inom svensk arkitektur och design. Tanken på bostaden som funktionellt allkonstverk där både hus och inredning är dels praktisk, dels sinnligt berikande genomsyrar under mellankrigstiden allt från nydanande stadsplaner till bestickserviser – helt enkelt en vackrare vardag.

Kooperativet fick tidigt stora uppdrag, bland annat uppförandet av Purkersdorf sanatorium och andra helhetsgestaltningar som Cabaret Fledermaus och privata villor, som Villa Stoclet. Wiener Werkstätte blev snabbt framgångsrikt och öppnade butiker i Zürich, Berlin och New York.

En gemensam faktor mellan dessa tendenser inom den svenska arkitektur- och designhistorien och Wiener Werkstätte är Josef Frank. Innan han kom till Sverige 1933 var den svensk-österrikiske arkitekten och formgivaren verksam i Wien där han formgav bland annat möbler och mönster, lamparmaturer och bruksföremål för Wiener Werkstätte. Han grundade även firman Haus und Garten, sprunget ur samma tankegods. Mycket av det Frank tog med sig till Sverige var hämtat ur den tradition som blomstrade i Wien under 1910 och 1920-talen och har i förlängningen varit med och format den svenska formgivningen.

I utställningen får besökaren följa en kronologisk presentation, indelad i fyra delar; 1903–1907 kännetecknas av Josef Hoffmann och Koloman Mosers radikala och geometriska formgivning som kommit att förknippas med Wiener Werkstätte. Därefter, 1908–1914, löses de strikta ramarna upp och formspråket blir mer tillåtande. Åren 1915–1923 sker en ornamental explosion med Dagobert Peches böljande och blommande formspråk. Den sista delen, 1924–1932, är kvinnornas tid och verksamheten blir internationell. Genom över 200 betydelsefulla verk och objekt; möbler, tyger, grafik, böcker, leksaker, mode, smycken, silver, glas och keramik, illustreras historien om rörelsens början 1903 till dess slut 1932.

Förutom Wiener Werkstätte presenteras även Josef Frank och Haus und Garten i Annes hus. Där kan besökaren ta del av Franks tidiga produktion, många av vilka han senare tog med sig till Sverige.

Utställningen om Wiener Werkstätte på Millesgården är den första heltäckande presentationen av denna vitala del av konst- och designhistorien för en svensk publik.

Om utställningen

Utställningen är ett samarbete med MAK (Museum für Angewandte Kunst) i Wien. Inlånen kommer huvudsakligen från MAK, Decorative Arts Consult samt Leopold Museum, Klimt Foundation och privata långivare.

För ytterligare pressinfo, intervjuförfrågningar, inbjudan till pressvisning eller övriga pressfrågor: Thomas Hägg, thomas.hagg@millesgarden.se eller 0708-723806.

Högupplösta pressbilder och pressmaterial finns att hämta här

Millesgården Museum

Millesgården Museum på Lidingö är en oas öppet året runt endast 20 minuter från Stockholms city. Konstnärshemmet byggdes 1908 av skulptören Carl Milles och hans fru konstnären Olga Milles. Millesgården Museum är idag ett museum med konstnärshem, antiksamling, en vidsträckt skulpturpark, en konsthall med en museibutik samt en restaurang.