Svarta altaret

Anita Ekberg var en svensk skådespelare och fotomodell som blev en internationell stjärna och en av sin tids mest ikoniska sexsymboler. Hon föddes i Malmö som dotter till en lagerchef och växte upp med sju syskon i en arbetarfamilj.



Efter att ha blivit Fröken Sverige 1951 representerade hon landet i Miss Universum-tävlingen, vilket ledde till ett kontrakt med filmbolaget Universal i USA. Ekberg gjorde sin filmdebut som statist och blev snabbt uppmärksammad för sin skönhet och karisma. Hon fick en Golden Globe 1956 som mest lovande nykomling för sin roll i Krig och fred och trots att Ekberg medverkade i ett sextiotal filmer under sin karriär, främst i USA och Italien, gjorde hon aldrig en film i Sverige. Däremot har hennes sommarprat i Sommar i P1 (2005) upphöjts till kultstatus och det har blivit både dragshow och dansföreställning. 



Hennes mest kända roll är Sylvia i Federico Fellinis Det ljuva livet (1960), där den berömda badscenen i Fontana di Trevi gjorde henne odödlig i filmhistorien. Ekberg blev en global stjärna och jämfördes med samtida ikoner som Marilyn Monroe och Brigitte Bardot.



Privatlivet var turbulent, präglat av romanser, två äktenskap och en komplex relation till medierna, särskilt i Sverige. Hon beskrev sitt liv som en blandning av glädje, förlust och passion. 



Anita Ekberg avled 2015 i Italien och är begravd på Skanörs kyrkogård. Hennes arv som en av 1900-talets mest glamorösa och mytomspunna stjärnor lever vidare.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Signerad poster. Stövlar. Prisrosett från vinsten av Miss Sweden 1951. Katedral: Svart pälscape, svart klänning, guldskärp burna hos Hagge Geigert i “Gäst hos Hagge” 1982.

Ann Louice Dahlgrens samling, Henrik Johansson samling



Anita Ekberg was a Swedish actress and model who became an international star and one of the most iconic sex symbols of her time. Born in Malmö as the daughter of a warehouse manager, she grew up in a working-class family with seven siblings.



After winning Miss Sweden in 1951, she represented her country in the Miss Universe contest, which led to a contract with Universal Studios in the USA. Ekberg made her film debut as an extra and quickly gained recognition for her beauty and charisma. She received a Golden Globe in 1956 as the most promising newcomer for her role in War and Peace. Although Ekberg appeared in about sixty films during her career, primarily in the USA and Italy, she never made a film in Sweden. However, her radio talk in the program "Sommar i P1" (2005) has achieved cult status and has inspired both drag shows and dance performances.



Her most famous role was Sylvia in Federico Fellini's La Dolce Vita (1960), where the famous bathing scene in the Trevi Fountain remains one of the most iconic moments in film history. Ekberg became a global star and was compared to contemporary icons such as Marilyn Monroe and Brigitte Bardot.



Her private life was tumultuous, marked by romances, two marriages, and a complex relationship with the media, especially in Sweden. She described her life as a mix of joy, loss, and passion.



Anita Ekberg passed away in 2015 in Italy and is buried at Skanör cemetery. Her legacy as one of the 20th century's most glamorous and legendary stars continues.



Exhibition items

Reliquary: Signed poster. Price Ribbon from winning Miss Sweden 1951   Cathedral:Black dress with a gold belt and brown-black fur cape, worn in 1982 in the talk show Gäst hos Hagge on SVT

Ann Louice Dahlgren Collection, Henrik Johansson Collection

 Greta Garbo var arbetarflickan från Södermalm som blev en av världens mest mytomspunna filmstjärnor under 1920- och 1930-talen. Efter att ha arbetat som expedit och modell fick Garbo sin första filmroll i farsen Luffar-Petter (1922) och antogs senare till Dramatens elevskola. Hennes karriär tog fart när regissören Mauritz Stiller gav henne rollen som Elisabeth Dohna i Gösta Berlings saga (1924).



Garbo slog igenom internationellt i Gösta Berlings saga (1924) och etablerade sig i Hollywood med filmer som Anna Christie (1930), Kameliadamen (1936) och Ninotchka (1939). Hennes gåtfulla personlighet och särpräglade stämma förstärkte hennes dragningskraft i ljudfilmsepoken. Hon nominerades till fyra Oscars och erhöll 1955 en Heders-Oscar för sina oförglömliga framträdanden. Hon kallades bland annat “The Art Deco Diva”, och redan 1930 fick hon epitetet "den gudomliga". Under sin levnad blev hon en nästan översinnlig ikon – en gåtfull tragedienne med en aura av mystik och elegans.



Trots sin enorma popularitet drog hon sig tillbaka 1941, vid endast 36 års ålder, och levde därefter ett tillbakadraget liv i New York. Greta Garbo förblev ogift och vårdade noga sin integritet.



År 1937 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus och hedrades 1960 med en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Hon rankades som den femte största skådespelerskan genom tiderna av American Film Institute 1999. Garbo är motivet på den svenska hundrakronorssedeln. Hon dog i New York 1990 och är gravsatt sedan 1999 på Skogskyrkogården i Stockholm.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Sängöverkast i mönstrat siden.

Katedral: Empireklänning i svart silkessammet med vitt liv och vit spetskrage buren 1924 som Elisabeth Dohna i filmen Gösta Berglings saga

Design: Ingrid Günther

Svenska Filminstitutet



Greta Garbo, born a working-class girl from Södermalm, became one of the world’s most enigmatic film stars during the 1920s and 1930s. After working as a sales clerk and model, Garbo landed her first film role in the comedy Luffar-Petter (1922) and was later admitted to the Royal Dramatic Theatre's acting school. Her career soared when director Mauritz Stiller cast her as Elisabeth Dohna in The Saga of Gosta Berling (1924).



Garbo achieved international stardom with The Saga of Gosta Berling (1924) and established herself in Hollywood with films like Anna Christie (1930), Camille (1936), and Ninotchka (1939). Her mysterious personality and distinctive voice enhanced her allure in the era of sound films. She was nominated for four Oscars and received an Honorary Oscar in 1955 for her unforgettable performances. Known as "The Art Deco Diva," as early as 1930 Garbo was dubbed "the divine." During her lifetime, she became an almost ethereal icon—a mysterious tragedienne with an aura of mystique and elegance.



Despite her immense popularity, she retired in 1941 only 36 years old and thereafter lived a reclusive life in New York. Greta Garbo remained unmarried and carefully guarded her privacy.



In 1937, she was awarded the Litteris et Artibus medal and was honored with a star on the Hollywood Walk of Fame in 1960. The American Film Institute ranks her as the fifth greatest actress of all time in 1999. Garbo is featured on the Swedish hundred-kronor bill. She died in New York in 1990 and was interred at Skogskyrkogården in Stockholm in 1999.



Exhibition items

Reliquary: Patterned bed cover in silk fabric.

Cathedral: Empire-style gown in black silk velvet with a white bodice and lace collar, worn in 1924 as Elisabeth Dohna in the film The Saga of Gösta Berling

Design: Ingrid Günther

Swedish Film Institute

Lasse Flinckman var en lysande svensk dragshowartist och sångare, mest känd som en av grundarna av den ikoniska dragshowgruppen After Dark. Han föddes i Kristianstad och utbildade sig till frisör innan han på 1970-talet började arbeta inom underhållningsbranschen.



Tillsammans med Christer Lindarw och Roger Jönsson grundade Flinckman After Dark 1976. Gruppen blev snabbt en sensation med sina glamorösa och humoristiska shower som kombinerade musik, dans och spektakulära kostymer. Lasse Flinckman bidrog med sin charm, karisma och helt unika scenpersonlighet, vilket gjorde honom till en stor publikfavorit.



After Dark uppträdde framgångsrikt på nattklubbar, festivaler och i tv-program i flera länder sedan starten och deltog även i Melodifestivalen 2004 med låten La dolce vita, som blev en stor hit. Lasse Flinckman, vars ursprungliga artistnamn i drag var Anna Löötman, var en pionjär inom dragshow i Sverige och spelade en viktig roll i att popularisera genren och öka acceptansen för HBTQ-kultur.



Efter att ha lämnat After Dark 2009 drog sig Flinckman tillbaka från rampljuset och flyttade till Skåne, där han drev ett välbesökt café. Han avled 2016 vid 67 års ålder, men hans insatser för svensk underhållning, svensk drag och HBTQ-rörelsen lever kvar.



Föremål i utställningen

Katedral: Svart och lila klänning buren 1996 i numret Fashion Pack i After Darks 20-årsjubileumsshow på Hamburger Börs

Design: Christer Lindarw

Christer Lindarws samling



Lasse Flinckman was a luminary Swedish drag show artist and singer, best known as one of the founders of the iconic drag show group After Dark. He was born in Kristianstad and trained as a hairdresser before entering the entertainment industry in the 1970s.



Together with Christer Lindarw and Roger Jönsson, Flinckman founded After Dark in 1976. The group quickly became a sensation with its glamorous and humorous shows that combined music, dance, and spectacular costumes. Lasse Flinckman contributed his charm, charisma, and uniquely vibrant stage personality, making him a major audience favorite.



After Dark performed successfully at nightclubs, festivals, and on television programs in several countries from its inception and also participated in Melodifestivalen 2004 with the song "La dolce vita," which became a big hit. Lasse Flinckman, whose original drag stage name was Anna Löötman, was a pioneer in the Swedish drag show scene and played a significant role in popularizing the genre and enhancing acceptance for LGBTQ culture.



After leaving After Dark in 2009, Flinckman retired from the spotlight and moved to Skåne, where he ran a popular café. He passed away in 2016 at the age of 67, but his contributions to Swedish entertainment, Swedish drag, and the LGBTQ movement endure.



Exhibition Item

Cathedral: Black and purple dress worn in 1996 in the number "Fashion Pack" during After Dark's 20th anniversary show at Hamburger Börs

Design: Christer Lindarw

Collection of Christer Lindarw

Lill Lindfors är en av Sveriges mest mångsidiga och folkkära artister, känd för sin långa karriär som sångerska, skådespelare och komiker. Hon föddes i Helsingfors och flyttade som barn till Sverige, där hennes artistkarriär tog fart under 1960-talet.



Lindfors slog igenom som sångerska med sitt unika uttryck och en bred repertoar som sträckte sig från jazz och schlager till visor och pop. Efter skivdebuten 1962 har Lill skrivit in sig själv i svensk musikhistoria med klassiker som “Du är den ende” (1966), “En man i byrån” (1969) och “Sången han sjöng var min egen” (1973.) Hon är också känd för sin medverkan i Melodifestivalen 1966, där hon och Svante Thuresson tävlade med Nygammal vals, som slutade på andra plats i Eurovision Song Contest.



Utöver sin sångkarriär har Lindfors varit framgångsrik som komiker och skådespelare. Efter debuten på Hamburger Börs i Stockholm under 1950-talet medverkade hon i revyer och samarbetade med svenska scenlegendarer som Hagge Geigert, Karl Gerhard, Knäppupp och Hasseåtage. Som en av landets främsta musikalartister hade hon ledande roller i Sverigepremiärerna av “Pyjamasleken” (1963) och “West Side Story” (1965). Hon har också varit programledare för flera populära tv-program, egna program i Sverige, England, Frankrike och Tyskland, samt Eurovision Song Contest 1985, där hon blivit internationellt ihågkommen för sitt humoristiska nummer med den "försvinnande kjolen", designad av Christer Lindarw. Hon valdes in i Melodifestivalens Hall of Fame 2020. 



Lill Lindfors har släppt flera skivor, spelat på scener runt om i världen och vunnit otaliga priser, däribland Grammis och Karamelodiktstipendiet.



Hon har tilldelats priser som det internationella TV-priset Rose d’Or, en Grammis för årets kvinnliga artist (1971), och Hans Majestät Konungens medalj av 8:e storleken (1997).



Föremål i utställningen

Relikvarium: Lyckosalamander i gummi, en gåva från barnbarnet Tindra. 

Katedral:  Strassklänning i svart och silver buren 1995 i shownumret Två gånger Lill i SVT-programmet Mycke’ nöje med Christer Lindarw

Design: Christer Lindarw

Privat ägo



Lill Lindfors is one of Sweden’s most versatile and beloved artists, renowned for her long career as a singer, actress, and comedian. Born in Helsinki, she moved to Sweden as a child, where her artistic career took off in the 1960s.



Lindfors made her breakthrough as a singer with a unique expression and a wide repertoire ranging from jazz and schlager to ballads and pop. Since her record debut in 1962, Lill has etched her name in Swedish music history with classics like “Du är den ende” (1966), “En man i byrån” (1969), and “Sången han sjöng var min egen” (1973). She is also known for her participation in Melodifestivalen 1966, where she and Svante Thuresson competed with "Nygammal vals," finishing second in the Eurovision Song Contest.



Beyond her singing career, Lindfors has been successful as a comedian and actress. After her debut at Hamburger Börs in Stockholm in the 1950s, she appeared in revues and collaborated with Swedish stage legends like Hagge Geigert, Karl Gerhard, Knäppupp, and Hasseåtage. As one of the country's leading musical artists, she had starring roles in the Swedish premieres of “The Pajama Game” (1963) and “West Side Story” (1965). She has also hosted several popular TV shows, including her own programs in Sweden, England, France, and Germany, and the Eurovision Song Contest 1985, where she became internationally remembered for her humorous act with the "disappearing skirt," designed by Christer Lindarw. She was inducted into Melodifestivalen's Hall of Fame in 2020.



Lill Lindfors has released several albums, performed on stages around the world, and won numerous awards, including a Grammis and Karamelodiktstipendiet. She has been awarded the international TV prize Rose d’Or, a Grammis for Female Artist of the Year (1971), and His Majesty the King's Medal of the 8th size (1997).



Exhibition Items

Reliquary: Plastic lucky-salamander, a gift from her granddaughter Tindra.

Cathedral: Black and silver rhinestone dress worn in 1995 in the show number "Två gånger Lill" in the SVT program "Mycke’ nöje" with Christer Lindarw.

Design: Christer Lindarw

Private collection

 Malena Ernman är en hyllad svensk operasångerska och artist, känd för sin mångsidighet och förmåga att kombinera klassisk opera med populärmusik. Hon föddes i Uppsala och utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Musikkonservatoriet i Orléans och Operahögskolan i Stockholm.



Ernman har en framstående karriär som mezzosopran och har uppträtt på några av världens mest prestigefulla operascener, inklusive Opéra National de Paris, Wiener Staatsoper och Salzburgfestivalen. Hon har gjort sig särskilt känd för sina tolkningar av roller i verk av Mozart, Händel och Rossini, som Carmen, Angelina i La Cenerentola och Nerone i Agrippina.



Förutom sin operakarriär är Ernman känd för sin medverkan i Melodifestivalen 2009, där hon vann med låten La Voix. Hon representerade Sverige i Eurovision Song Contest samma år, där hennes mix av opera och popmusik gjorde starkt intryck. Ernman är också en framstående artist inom musikal och har släppt flera skivor som spänner över olika genrer.



Malena Ernman är en aktiv förespråkare för klimatfrågor och har tillsammans med sin familj engagerat sig i miljöaktivism. Hon har publicerat böcker som förenar hennes personliga och professionella erfarenheter med hennes engagemang för klimatet.



Hon har mottagit flera utmärkelser, inklusive medaljen Litteris et Artibus 2010.



Föremål i utställningen

Katedral: Svart långklänning buren i Melodifestivalen 2009 i vinnarbidraget La Voix

Design: Camilla Thulin

Privat ägo



Malena Ernman is a celebrated Swedish opera singer and artist, known for her versatility and ability to blend classical opera with popular music. Born in Uppsala, she trained at the Royal College of Music in Stockholm, the Music Conservatory in Orléans, and the Opera School in Stockholm.



Ernman has an illustrious career as a mezzo-soprano and has performed on some of the world’s most prestigious opera stages, including the Opéra National de Paris, Wiener Staatsoper, and the Salzburg Festival. She is particularly noted for her interpretations of roles in works by Mozart, Handel, and Rossini, such as Carmen, Angelina in La Cenerentola, and Nerone in Agrippina.



In addition to her opera career, Ernman is known for her participation in Melodifestivalen 2009, where she won with the song "La Voix." She represented Sweden at the Eurovision Song Contest that year, where her mix of opera and pop music made a strong impression. Ernman is also a prominent artist in musical theatre and has released several albums spanning various genres.



Malena Ernman is an active advocate for climate issues and has engaged in environmental activism with her family. She has published books that combine her personal and professional experiences with her commitment to the climate.



She has received several awards, including the Litteris et Artibus medal in 2010.



Exhibition Item

Cathedral: Black long gown worn in Melodifestivalen 2009 in the winning entry "La Voix"

Design: Camilla

Thulin Private collection

 Rikard Wolff var en av Sveriges mest älskade scenkonstnärer, känd för sin djupa, melodiska röst och sin förmåga att beröra publiken med sin intensitet och innerlighet. Född i Farsta, Stockholm, och uppvuxen i Karlstad, utbildade han sig vid Skara Skolscen och senare vid Teaterhögskolan i Malmö.



Wolff fick sitt stora genombrott som skådespelare i Colin Nutleys Änglagård (1992), där han spelade den karismatiske och gåtfulle Zack. Han gjorde sig också ett namn som en framstående teaterskådespelare, bland annat i roller som Hamlet på Dramaten och som en själfull konferencier i Cabaret (2008). Hans förmåga att balansera dramatik med en subtil känslighet gjorde honom unik och han gestaltade ofta kraftfulla och passionerade karaktärer.



Som sångare förde han vidare den franska chanson-traditionen med tolkningar av Édith Piaf och Jacques Brel. Album som Pojken på månen (1995) cementerade hans plats som en av Sveriges främsta musikaliska berättare. Hans kärlek till musik och ord återspeglades också i hans självbiografi Rikitikitavi (2011).



Wolff var en passionerad och hängiven artist som aldrig backade för att utforska det djupt personliga. Han blev en viktig röst för HBTQ-rörelsen och använde sitt konstnärskap för att kämpa för kärlek och frihet. Han avled 2017.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Edith Piaf-docka Katedral: Svart klänning buren 2010 i rollen som Maria Callas i pjäsen med samma namn på Kulturhuset Stadsteatern

Design: Camilla Thulin

Kulturhuset Stadsteatern



Rikard Wolff was one of Sweden's most beloved performing artists, renowned for his deep, melodious voice and his ability to move audiences with his intensity and sincerity. Born in Farsta, Stockholm, and raised in Karlstad, he trained at Skara Skolscen and later at the Theatre Academy in Malmö.



Wolff achieved his major breakthrough as an actor in Colin Nutley's Änglagård (1992), where he played the charismatic and enigmatic Zack. He also made a name for himself as a distinguished theater actor, including roles such as Hamlet at Dramaten and a soulful master of ceremonies in Cabaret (2008). His ability to balance drama with subtle sensitivity made him unique, often portraying powerful and passionate characters.



As a singer, he carried forward the French chanson tradition with interpretations of Édith Piaf and Jacques Brel. Albums like Pojken på månen (1995) cemented his place as one of Sweden’s foremost musical storytellers. His love for music and words was also reflected in his autobiography, Rikitikitavi (2011).



Wolff was a passionate and dedicated artist who never shied away from exploring deeply personal themes. He became an important voice for the LGBTQ movement and used his artistry to advocate for love and freedom. He passed away in 2017.



Exhibition Items

Reliquary: Édith Piaf doll

Cathedral: Black dress worn in 2010 in the role of Maria Callas in the play of the same name at Kulturhuset Stadsteatern

Design: Camilla Thulin

Kulturhuset Stadsteatern