Röda altaret

Birgitta Andersson är en av Sveriges mest älskade skådespelare och komiker, känd för sina oförglömliga insatser inom film, tv, teater och revyer. Hon debuterade på 1950-talet men fick sitt stora genombrott med singeln Sveriges vackraste röst som släpptes sedan numret av Hagge Geigert gjort succé i Visby sommarrevy 1960. Andersson deltog också i revyer av Kar de Mumma, Karl Gerhard och med Hasseåtage i Svenska Ords produktioner. Andersson spelade Cikoria i Svenska Ords första långfilm Svenska bilder (1964) och hade en av huvudrollerna i den hyllade komedin Att angöra en brygga (1965). Hon återkom i flera av Svenska Ords filmer, däribland Äppelkriget (1971), Ägget är löst! (1975) och Picassos äventyr (1978). Hon medverkade även i Ulf Andrées Niklas och Figuren (1971). 1972 hade hon humorprogrammet Utan personligt ansvar med Monica Zetterlund.



En av Anderssons mest ikoniska roller är Doris i de populära Jönssonligan-filmerna, där hon med sin humor och charm bidragit till filmernas kultstatus. Hon är också känd för sina insatser i barnprogram som Från A till Ö (1974–1975), där hon spelade Hedvig, och som Teskedsgumman i Sveriges Radios julkalender (1967 och 1973).



Hon har belönats med bland annat stipendium av Svenska Akademien (1993), en Hedersguldbagge (2016) och Litteris et Artibus (2025).



Föremål i utställningen

Relikvarium: Hårspänne med hår.

Katedral: Egensydd cocktailklänning i röd sammet buren 1960 på omslaget av singeln Sveriges vackraste röst

Privat ägo



Birgitta Andersson is one of Sweden’s most beloved actors and comedians, renowned for her memorable performances in film, TV, theater, and revues. She made her debut in the 1950s but achieved her major breakthrough with the single "Sveriges vackraste röst" after the number by Hagge Geigert was a success in the Visby summer revue of 1960. Andersson also participated in revues by Kar de Mumma, Karl Gerhard, and with Hasseåtage in Svenska Ords productions. She played Cikoria in Svenska Ords first feature film Svenska bilder (1964) and had one of the leading roles in the acclaimed comedy Att angöra en brygga (1965). She appeared in several of Svenska Ords films, including Äppelkriget (1971), Ägget är löst! (1975), and Picassos äventyr (1978). She also participated in Ulf Andrée's Niklas och Figuren (1971). In 1972, she hosted the comedy program Utan personligt ansvar with Monica Zetterlund.



One of Andersson’s most iconic roles is Doris in the popular Jönssonligan films, where her humor and charm contributed to the movies’ cult status. She is also known for her work in children's programs such as Från A till Ö (1974–1975), where she played Hedvig, and as Teskedsgumman in Swedish Radio's Christmas calendar (1967 and 1973).



She has been honored with, among other awards, a scholarship from the Swedish Academy (1993), an Honorary Guldbagge (2016), and Litteris et Artibus (2025).



Exhibition Items

Reliquary: Hair clip with hair.

Cathedral: Custom-made cocktail dress in red velvet worn in 1960 on the cover of the single "Sveriges vackraste röst"

Private collection

Christina Schollin är en av Sveriges mest kända skådespelare, med en lång och varierad karriär som sträcker sig över flera decennier inom film, teater och tv. Uppväxt som sladdbarn i en medelklassfamilj började hon spela teater som barn och fick sina första scenerfarenheter på turné med Charleys tant (1956) samt sin första filmroll i Swing it, fröken! samma år.



Efter att ha utbildat sig vid Dramatens elevskola (1958–1961) gjorde hon stora avtryck med roller som Anjotka i Mörkrets makt (1959) och Ofelia i Alf Sjöbergs uppsättning av Hamlet (1960). Hon slog igenom på film med Raggare! (1959) och blev ett känt ansikte med filmer som Änglar, finns dom? (1961) och Käre John (1964), som gav henne ett internationellt kritikerpris i Mar del Plata och Oscarsnominerades för bästa utländska film.



Under 1960-talet fick hon internationell uppmärksamhet och tackade nej till erbjudanden att spela mot Elvis Presley, men medverkade i det norska eposet Song of Norway (1970). Hon återvände till Dramaten 1989 för bland annat Farliga förbindelser och blev känd för sina tv-roller i Varuhuset (1987–1989) och Tre Kronor (1994–1997).



Christina Schollin har visat en utveckling från ikonisk "svensk frigjordhet" till en mångsidig karaktärsskådespelerska, och hennes karriär innefattar ytterligare höjdpunkter som hennes Guldbaggebelönade roll i Ormen (1966), och den gripande tolkningen av den olyckligt gifta tyskfödda Lydia Ekdahl i Fanny och Alexander (1982). 



Hon tilldelades 2025 regeringens medalj Illis Quorum för sina insatser inom svensk film och teater. 



Föremål i utställningen

Katedral: Röd aftonklänning i mönstrad tyll buren 1982 som Lydia Ekdahl i filmen Fanny och Alexander

Design: Marik Vos

Svenska Filminstitutet



Christina Schollin is one of Sweden’s most renowned actresses, with a long and varied career spanning several decades in film, theater, and television. The youngest child in a middle-class family, she began acting as a child and had her first stage experience touring with Charley’s Aunt (1956) as well as her film debut in Swing it, fröken! the same year.



After training at the Royal Dramatic Theatre’s acting school (1958–1961), she made a strong impression with roles such as Anjotka in The Power of Darkness (1959) and Ophelia in Alf Sjöberg’s production of Hamlet (1960). She broke through in film with Raggare! (1959) and became a familiar face in movies such as Änglar, finns dom? (Angels, Do They Exist?, 1961) and Dear John (1964), which earned her an international critics' prize in Mar del Plata and an Academy Award nomination for Best Foreign Language Film.



During the 1960s, she gained international recognition and turned down offers to star alongside Elvis Presley but appeared in the Norwegian epic Song of Norway (1970). She returned to the Royal Dramatic Theatre in 1989 for Dangerous Liaisons and became widely known for her television roles in Varuhuset (1987–1989) and Tre Kronor (1994–1997).



Christina Schollin has evolved from an emblem of "Swedish liberation" to a versatile character actress. Her career highlights include her Guldbagge-winning performance in The Serpent (1966) and her poignant portrayal of the unhappily married, German-born Lydia Ekdahl in Fanny and Alexander (1982).



In 2025, she was awarded the government’s Illis Quorum medal for her contributions to Swedish film and theater.



Exhibition items

Cathedral: Red evening gown in patterned tulle, worn in 1982 as Lydia Ekdahl in the film Fanny and Alexander

Design: Marik Vos

Swedish Film Institute

 Gunn Wållgren var en av Sveriges mest hyllade skådespelare, känd för sin djupa förståelse för karaktärsgestaltning och sin intensiva scennärvaro. Hon föddes i Göteborg och utbildade sig vid Dramatens elevskola, där hon tog examen 1934, och blev en ledande stjärna på den svenska teaterscenen.



Under sin karriär tolkade hon ikoniska roller som Nora i Ett dockhem, Indras dotter i Ett drömspel och Ofelia i Hamlet. Hon medverkade också i en rad framstående filmer, däribland Flicka och hyacinter (1950), Bröderna Lejonhjärta (1977) och Fanny och Alexander (1982), där hon spelade familjen Ekdahls matriark, farmodern Helena Ekdahl.



Gunn Wållgren tilldelas flera prestigefulla utmärkelser. Hon mottog Svenska Akademiens teaterpris (1975), medaljen Litteris et Artibus (1979) för sina konstnärliga insatser och en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för filmen Sally och friheten (1981).



Hon avled 1983. 



Föremål i utställningen

Katedral: Röd aftonklänning i brokad och sammet buren 1982 som Helena Ekdahl i filmen Fanny och Alexander

Design: Marik Vos

Svenska Filminstitutet 



Gun Wållgren was one of Sweden's most celebrated actresses, renowned for her deep understanding of character portrayal and intense stage presence. Born in Gothenburg, she was educated at the Royal Dramatic Theatre's acting school, graduating in 1934, and became a leading star on the Swedish theatrical scene.



Throughout her career, she interpreted iconic roles such as Nora in A Doll's House, Indra's Daughter in A Dream Play, and Ophelia in Hamlet. She also appeared in a number of prominent films, including Girl with Hyacinths (1950), The Brothers Lionheart (1977), and in Fanny and Alexander (1982), where she portrayed the matriarch of the Ekdahl family, grandmother Helena Ekdahl.



Gun Wållgren received several prestigious accolades. She was honored with the Swedish Academy's Theatre Prize (1975), the Litteris et Artibus medal (1979), and a Guldbagge Award for Best Actress in a Leading Role for the film Sally and Freedom (1981). 



She died in 1983. 



Exhibition items

Cathedral: Red evening gown in brocade and velvet, worn in 1982 as Helena Ekdahl in the film Fanny and Alexander

Design: Marik Vos

Swedish Film Institute

Ingrid Bergman var en av filmhistoriens mest ikoniska skådespelare och en av Sveriges mest framgångsrika internationella stjärnor. Hon föddes i Stockholm 1915, växte upp i en kulturell miljö och utbildade sig vid Dramatens elevskola.



Bergman slog igenom i svensk film under 1930-talet och nådde snabbt internationell berömmelse. Hennes roll i filmen Intermezzo (1936) ledde till en karriär i Hollywood, där hon medverkade i klassiska filmer som Casablanca (1942), Gasljus (1944), och Stromboli (1950). Hon belönades med tre Oscarsstatyetter för sina insatser i Gasljus, Anastasia (1956) och Mordet på Orientexpressen (1974).



Känd för sin naturliga skönhet och sitt starka skådespeleri blev Bergman en av världens mest hyllade skådespelare.



Ett puritanskt USA bannlyste henne när hon på höjden av sin karriär lämnade man och barn för den italienske regissören Robert Rosselini. Det blev internationell skandal och först efter sju års exil och intensiv medial häxjakt kunde hon återvända till Hollywood. Hon avslutade sin karriär med filmen Höstsonaten (1978), regisserad av Ingmar Bergman. Hon vann flera prestigefyllda utmärkelser, inklusive tre Oscars (endast fyra skådespelerskor har uppnått detta), två Emmy Awards, en Tony Award, fyra Golden Globes, en BAFTA och en Volpi Cup. År 1999 rankades hon som den fjärde största kvinnliga filmlegenden från Hollywoods guldålder av American Film Institute.



Ingrid Bergman avled 1982 på sin födelsedag. Hennes karriär, som sträckte sig över fem decennier, har cementerat hennes status som en tidlös filmikon.



Föremål i utställningen

Katedral: Röd- och svartrandig klänning i yllecrêpe buren 1935 i debutfilmen Munkbrogreven.

Svenska Filminstitutet 



Ingrid Bergman was one of the most iconic actresses in film history and one of Sweden’s most successful international stars. Born in Stockholm in 1915, she grew up in a cultural environment and trained at the Royal Dramatic Theatre's acting school.



Bergman had her breakthrough in Swedish cinema during the 1930s and quickly achieved international fame. Her role in the film Intermezzo (1936) led to a career in Hollywood, where she starred in classic films such as Casablanca (1942), Gaslight (1944), and Stromboli (1950). She was awarded three Academy Awards for her performances in Gaslight, Anastasia (1956), and Murder on the Orient Express (1974).



Known for her natural beauty and strong acting, Bergman became one of the world’s most acclaimed actresses. At the height of her career, a puritanical America shunned her when she left her husband and child for Italian director Roberto Rossellini. This became an international scandal and, after a seven-year exile and intense media witch hunt, she was able to return to Hollywood. She concluded her career with the film Autumn Sonata (1978), directed by Ingmar Bergman. She won numerous prestigious awards, including three Academy Awards (only four actresses have achieved this), two Emmy Awards, a Tony Award, four Golden Globes, a BAFTA, and a Volpi Cup. In 1999, she was ranked as the fourth greatest female film legend from Hollywood's golden age by the American Film Institute.



Ingrid Bergman passed away in 1982 on her birthday. Her career, which spanned five decades, has cemented her status as a timeless film icon.



Exhibition items

Cathedral: Red and black striped wool crêpe dress, worn in 1935 in her debut film The Count of the Old Town.

Swedish Film Institute

Leila K, född Laila El Khalifi i Göteborg, är en ikonisk svensk sångerska och rapartist som blev en pionjär inom eurodance och hiphop i Europa under 1990-talet. Med sin unika stil och kraftfulla scennärvaro har hon gjort ett oförglömligt avtryck på den elektroniska musikscenen.



Leila K slog igenom 1989 med den internationella hitsingeln Got to Get, ett samarbete med Rob'n'Raz. Hon följde upp framgången med låtar som Rok the Nation, Electric, och Open Sesame, som blev stora hits och etablerade henne som en banbrytande artist inom genrerna eurodance och klubbmusik.



Trots sin musikaliska framgång präglades Leila K:s karriär av personliga utmaningar och konflikter med skivbolag. Efter att hennes album Manic Panic nominerats för en Grammis 1996 gjordes den uppmärksammade dokumentären Fuck you, fuck you very much (1997) med Leila i huvudrollen. Hon är känd för sin rebelliska attityd och sitt sätt att utmana normer, vilket har gjort henne till en kultfigur inom svensk popkultur.



Leila K:s inflytande på musikvärlden är odiskutabelt, och hennes låtar fortsätter att spelas på klubbar och i radio. En pionjär och ikon inom svensk och internationell dansmusik, med en karriär som inspirerat otaliga utövare och fans. 



Föremål i utställningen

Katedral: Röd lackkimono med silverärmar och svart bälte buren vid framträdande på Denniz Pop Awards 2015

Design: Merilin Kermas Mardo

Privat ägo

Bild: Fotograf: Stefan Holm Mardo  

Hår & makeup: Mia Högfeldt 



Leila K, born Laila El Khalifi in Gothenburg, is an iconic Swedish singer and rap artist who became a pioneer of eurodance and hip hop in Europe during the 1990s. With her unique style and powerful stage presence, she has made an unforgettable impact on the electronic music scene.



Leila K broke through in 1989 with the international hit single Got to Get, a collaboration with Rob'n'Raz. She followed up the success with tracks such as Rok the Nation, Electric, and Open Sesame, which became major hits and established her as a groundbreaking artist in the genres of eurodance and club music.



Despite her musical success, Leila K's career was marked by personal challenges and conflicts with record labels. After her album Manic Panic was nominated for a Grammis in 1996, the notable documentary Fuck you, fuck you very much (1997) starring Leila was released. She is known for her rebellious attitude and her way of challenging norms, which has made her a cult figure within Swedish pop culture.



Leila K's influence on the music world is undeniable, and her tracks continue to be played in clubs and on the radio. A pioneer and icon in both Swedish and international dance music, her career has inspired countless performers and fans.



Exhibition Item

Cathedral: Red patent leather kimono with silver sleeves and black belt worn during a performance at the Denniz Pop Awards 2015.

Design: Merilin Kermas Mardo

Private collection

Lina Hedlund är en svensk sångerska, melloqueen och tv-profil, mest känd som medlem i den glittrande discogruppen Alcazar och som popartist. Hon föddes i Bollnäs och inledde sin musikkarriär på 2000-talet.



Lina anslöt sig till Alcazar 2007 och var en del av gruppen fram till deras avskedsturné 2018. Under sin tid i Alcazar uppträdde hon med hitlåtar som Stay the Night, We Keep on Rockin’ och Crying at the Discoteque, och gruppen blev kända för sina spektakulära scenshower och färgstarka discolåtar. De deltog flera gånger i Melodifestivalen och blev en av Sveriges mest framgångsrika popgrupper. I föreställningen Barbro Barbro på Stockholms Stadsteater gjorde Hedlund en uppmärksammad personlig hyllning till den folkkära artisten Lill-Babs, men hon har även spelat gudinnan Athena i Lysistrate - Återkomsten (2023) på samma teater. 



Lina har också gjort succé som soloartist och programledare. Hon har varit en återkommande deltagare i Melodifestivalen och har lett flera stora evenemang på svensk tv, däribland Melodifestivalen 2020. Hon valdes som en del av Alcazar in i Melodifestivalens Hall of Fame 2020.



Föremål i utställningen

Katedral: Färgskiftande kostym buren 2023 i rollen som gudinnan Athena i pjäsen Lysistrate - Återkomsten på Kulturhuset Stadsteatern

Design: Robert Fux

Kulturhuset Stadsteatern



Lina Hedlund is a Swedish singer, “melloqueen”, and television personality, best known as a member of the glamorous disco group Alcazar and as a pop artist. She was born in Bollnäs and began her music career in the early 2000s.



Lina joined Alcazar in 2007 and was part of the group until their farewell tour in 2018. During her time with Alcazar, she performed hit songs like "Stay the Night," "We Keep on Rockin'," and "Crying at the Discoteque," and the group became famous for their spectacular stage shows and colorful disco tracks. They participated multiple times in Melodifestivalen and became one of Sweden's most successful pop groups. In the performance "Barbro Barbro" at Stockholm City Theatre, Hedlund made a noted personal tribute to the beloved artist Lill-Babs, but she also played the goddess Athena in "Lysistrate - The Return" (2023) at the same theater.



Lina has also found success as a solo artist and host. She has been a recurring participant in Melodifestivalen and has hosted several major events on Swedish TV, including Melodifestivalen 2020. She was introduced into Melodifestivalen's Hall of Fame in 2020 as part of Alcazar.



Exhibition Item

Cathedral: Color-shifting costume worn in 2023 in the role of the goddess Athena in the play "Lysistrate - The Return" at Kulturhuset City Theatre.

Design: Robert Fux

Kulturhuset City Theatre

Som en av 1900-talets främsta svenska skådespelerskor hade Margaretha Krook en enorm spännvidd och är ihågkommen som en av våra största scenikoner. Hon utbildade sig först till flygvärdinna och modeillustratör, men skolade om sig till skådespelerska och tog examen från Dramatens elevskola 1951. Hon var verksam vid stadsteatrarna i Norrköping 1952 - 54, Helsingborg 1955 - 1957, och Göteborg 1958 - 1956, och hörde i början av 1960-talet till TV-teaterensemblen. 1962 återvände Krook till Dramaten där hon förblev verksam till sitt sista framträdande 1999 och spelade över 60 olika roller. 



Krook är bäst ihågkommen för den spännvidd, tyngd och temperament hon gav prov på i sina många kraftfulla rolltolkningar i både nyskrivna och klassiska dramatiska pjäser. Men hon hade också en stor talang för komiska roller, som Flora i Släpp fångarne loss, det är vår! (1975), Doña Maria i Picassos äventyr (1978), och den dominanta modern i Morrhår och ärtor (1968). I radio visade hon sin improvisationsförmåga i hundratals avsnitt av På minuten, och i TV medverkade hon flitigt i program som Estrad (1967) där hon i sketchen Skattkammarön yttrade det legendariska utropet “Ta’rej i brasan!”, och Partaj (1969).  Hon tilldelades utmärkelser som Gösta Ekman-stipendiet 1966, O’Neill-stipendiet 1974, Litteris et Artibus 1975, Guldbaggen 1976, Illis quorum 1995 och Teaterförbundets guldmedalj 1998. 1997-2000 hade hon hedersuppdraget att recitera Tennysons dikt Nyårsklockan” på Skansen.  



Trots sin uppburna status som en uppskattad och älskad prima donna inom svensk teater var Margaretha Krook en offentlig person som gav få intervjuer och värnade sitt privatliv. Hon står som staty utanför Dramaten vid det hörn där hon vanligtvis tog en cigarett innan föreställningen. 



Föremål i utställningen

Katedral: Vinröd morgonrock buren 1985 i rollen som Gertrude Stein i monologen med samma namn på Dramaten

Kostym: Agneta Pauli

Scenkonstmuseet



Margaretha Krook was one of the foremost Swedish actresses of the 20th century, remembered as one of the country's greatest stage icons. Initially trained as a flight attendant and fashion illustrator, she switched careers to acting, graduating from the Royal Dramatic Theatre's acting school in 1951. She worked at the city theaters in Norrköping from 1952 to 1954, Helsingborg from 1955 to 1957, and Göteborg from 1958 to 1956, and was part of the TV-theater ensemble in the early 1960s. In 1962, Krook returned to Dramaten, where she remained active until her last performance in 1999, playing over 60 different roles.



Krook is best remembered for the range, depth, and temperament she demonstrated in her many powerful interpretations of both newly written and classic dramatic plays. However, Krook also had a great talent for comedic roles, such as Flora in Släpp fångarne loss, det är vår! (1975), Doña Maria in Picassos äventyr (1978), and the domineering mother in Morrhår och ärtor (1968). In radio broadcasts, she showcased her improvisational skills in hundreds of episodes of På minuten, and on TV, she frequently appeared in programs like Estrad (1967), where in the sketch Skattkammarön she uttered the legendary exclamation “Ta'rej i brasan!”, and Partaj (1969).



She received numerous awards including the Gösta Ekman scholarship in 1966, the O’Neill scholarship in 1974, Litteris et Artibus in 1975, a Guldbagge in 1976, Illis quorum in 1995, and the Theater Association's gold medal in 1998. From 1997 to 2000, she had the honorary duty of reciting Tennyson's poem "Nyårsklockan" at Skansen.



Despite her esteemed status as a beloved prima donna within Swedish theater, Margaretha Krook was a public figure who gave few interviews and cherished her privacy. A statue of her stands outside Dramaten at the corner where she usually took a cigarette before performances.



Exhibition Item

Cathedral: Burgundy-red dressing gown worn in 1985 in the role of Gertrude Stein in the monologue of the same name at Dramaten

Costume: Agneta Pauli

Scenkonstmuseet

Shima Niavarani är skådespelare, regissör, artist och manusförfattare, känd för sin bländande karisma och stora kreativa kraft. Hon föddes 1985 i Teheran, Iran, och växte upp i Sverige. Redan som tonåring började hon skriva, regissera och framträda i egna produktioner.



Niavarani är känd för sitt arbete inom både teater, film och tv. Hon har haft ett flertal roller på scener som Stockholms Stadsteater och Dramaten, där hon hyllats för sin energi och scennärvaro i allt från klassiska verk till moderna dramer. Inom film och tv har hon medverkat i produktioner som She’s Wild Again Tonight (2015), Tårtgeneralen (2018) och tv-serien Livet i Fagervik. Hon har nominerats för en Guldbagge (2016), och programlett Guldbaggegalan, QX-galan och Melodifestivalen. Hon deltog också i Stjärnornas stjärna 2021, där hennes musikalitet och mångsidighet nådde en bred publik, och har även sommarpratat två gånger. 



Utöver sitt skådespeleri är Shima Niavarani både låtskrivare och sångerska. Hennes arbete kännetecknas av en kombination av humor, samhällsengagemang och konstnärligt djup.



Föremål i utställningen

Katedral: Röd klänning med vit accent och popcorndekor buren som programledare för Guldbaggegalan 2024 

Design: Christopher Insulander

Privat ägo



Shima Niavarani is an actor, director, artist, and screenwriter, renowned for her dazzling charisma and immense creative energy. Born in 1985 in Tehran, Iran, she grew up in Sweden. As a teenager, she began writing, directing, and performing in her own productions.



Niavarani is known for her work in theater, film, and television. She has played numerous roles at venues such as Stockholm City Theatre and Dramaten, where she has been celebrated for her energy and stage presence in everything from classic plays to modern dramas. In film and TV, she has appeared in productions like She’s Wild Again Tonight (2015), Tårtgeneralen (2018), and the TV series Livet i Fagervik. She was nominated for a Guldbagge Award in 2016 and has hosted the Guldbagge Awards, the QX Gala, and Melodifestivalen. She also participated in Stjärnornas stjärna 2021, where her musicality and versatility reached a wide audience.



In addition to her acting, Shima Niavarani is also a songwriter and singer. Her work is characterized by a blend of humor, societal engagement, and artistic depth.



Exhibition Items

Cathedral: Red dress with white accents and popcorn decor worn as host of the Guldbagge Awards 2024

Design: Christopher Insulander

Private collection

Stina Ekblad är en av Sveriges mest hyllade skådespelare, känd för sina intensiva och mångbottnade rolltolkningar i både teater och film. Hon föddes i Solf, Finland, och utbildade sig vid Odense Teaters elevskola i Danmark. Efter examen 1975 började hon sin skådespelarkarriär i Danmark innan hon flyttade till Sverige, där hon blivit en framträdande och exceptionell kraft inom svensk scenkonst.



Ekblad fick sitt genombrott på film med sin roll som Katarina i Hans Alfredsons Den enfaldige mördaren (1982), en prestation som belönades med en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Hon är även känd för sitt samarbete med Ingmar Bergman, särskilt i filmen Fanny och Alexander (1982). Andra framstående filmroller inkluderar Ormens väg på hälleberget (1986) och Så vit som en snö (2001).



På teaterscenen har Ekblad varit en central gestalt vid Dramaten i Stockholm, där hon har spelat ikoniska roller i verk av Shakespeare, Ibsen och Strindberg, och gjorde stor succé i Ingmar Bergmans regi av Yukio Mishimas pjäs Markisinnan de Sade (1989) som blev en enorm succé och spelades hela 162 gånger. Ekblads framträdanden blandar ofta stort allvar med stor mänsklig värme och humor.



Förutom sitt skådespeleri är Stina Ekblad också en framstående uppläsare av lyrik och prosa, och har tolkat bland andra Tomas Tranströmer och Edith Södergran.



Stina Ekblad har utnämnts till hedersdoktor vid Stockholms universitet och belönats med flera utmärkelser, inklusive Svenska Akademiens teaterpris (2007) och Kungliga pris (2016) samt Litteris et Artibus (1999).



Föremål i utställningen

Katedral: Röd klänning buren 1989 - 1992 i titelrollen Markisinnan de Sade på Dramaten

Kostym: Charles Koroly

Scenkonstmuseet 



Stina Ekblad is one of Sweden's most acclaimed actors, renowned for her intense and nuanced interpretations in both theater and film. Born in Solf, Finland, she trained at the Odense Theatre's acting school in Denmark. After graduating in 1975, she began her acting career in Denmark before moving to Sweden, where she became a prominent and exceptional force in Swedish performing arts.



Ekblad achieved her film breakthrough with her role as Katarina in Hans Alfredson's Den enfaldige mördaren (1982), a performance that earned her a Guldbagge Award for Best Actress. She is also known for her collaboration with Ingmar Bergman, particularly in the film Fanny and Alexander (1982). Other notable film roles include Ormens väg på hälleberget (1986) and Så vit som en snö (2001).



On the theatrical stage, Ekblad has been a central figure at Dramaten in Stockholm, where she has portrayed iconic roles in works by Shakespeare, Ibsen, and Strindberg. She achieved great success under Ingmar Bergman's direction in Yukio Mishima’s play Madame de Sade (1989), which was a massive hit performed 162 times. Ekblad's performances often blend serious depth with great human warmth and humor.



In addition to her acting, Stina Ekblad is also a distinguished reader of poetry and prose, interpreting works by Tomas Tranströmer and Edith Södergran, among others.



Stina Ekblad has been appointed an honorary doctor at Stockholm University and has received numerous awards, including the Swedish Academy's Theatre Prize (2007), the Royal Prize (2016), and Litteris et Artibus (1999).



Exhibition Item

Cathedral: Red dress worn from 1989 to 1992 in the title role of Madame de Sade at Dramaten

Costume: Charles Koroly

Scenkonstmuseet

Tone Sekelius är en svensk sångerska, influencer och programledare som snabbt har etablerat sig som en av landets mest omtyckta och inflytelserika kulturpersonligheter. Hon blev historisk 2022 som den första öppet transpersonen att tävla i Melodifestivalen med låten My Way, som tog henne till en imponerande femteplats. Året därpå gick hon direkt till final med låten Rhythm Of My Show, och båda framträdandena hyllades för sin energi och budskap om självacceptans.



Tone vann priset för Årets HBTQ-person på QX-galan 2022 och har fortsatt att inspirera genom sina framträdanden på Allsång på Skansen och PRIDE. Hon är också en av Sveriges största influencers på TikTok och YouTube, där hon delar allt från musik till personliga berättelser.



Förutom musiken är Tone aktuell som programledare för Paradise och som deltagare i Let's Dance. Tone Sekelius är en modern multitalang som med sitt engagemang och sin öppenhet banar väg för förändring och inkludering.



Föremål i utställningen

Katedral: Röd långklänning buren i Melodifestivalens final 2022 i bidraget My Way

Design: Linda Lindgren Couture

Privat ägo.



Tone Sekelius is a Swedish singer, influencer, and television host who has rapidly established herself as one of the country’s most beloved and influential cultural figures. She made history in 2022 as the first openly transgender person to compete in Melodifestivalen with the song My Way, which earned her an impressive fifth place. The following year, she went straight to the finals with Rhythm of My Show, with both performances praised for their energy and messages of self-acceptance.



Tone won QX Gay Gala’s award for LGBTQ Person of the Year in 2022 and has continued to inspire through performances at Allsång på Skansen and Pride. She is also one of Sweden’s biggest influencers on TikTok and YouTube, where she shares everything from music to personal stories.



Beyond music, Tone is a television personality, currently hosting reality show Paradise and competing in Let’s Dance. She is a modern multi-talent who, through her advocacy and openness, paves the way for change and inclusion.



Exhibition Item

Cathedral: Red gown worn in the Melodifestivalen 2022 final for the performance of My Way

Design: Linda Lindgren Couture

Private collection.