Blå/silver altaret

Admira Thunderpussy är en tongivande svensk dragartist och Dragracevinnare. Adam fick sitt stora genombrott genom sin medverkan och vinst i den första säsongen av RuPauls Drag Race Sverige (2023), där han imponerade och vann juryns hjärta med sina unika looks och sin sylvassa humor.



Admira är känd för att kombinera glamour med självironi och scennärvaro som också lett till framträdanden utanför dragscenen, bland annat i Allsång på Skansen 2023.



Efter sitt deltagande i Drag Race Sverige har Admira fortsatt att skapa shower för både dragfans och en bredare publik med stor framgång. Med sin sång, humor och sitt öga för detaljer har hon cementerat sin plats som en av Sveriges främsta dragartister.



Admira har vunnit Årets Drag vid QX-galan ett flertal gånger, senast 2018.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Huvudbonad

Katedral:  Klänning inspirerad av Sverigedräkten buren 2023 i programmet Drag Race Sverige i SVT

Design: Adam Risberg. Sömnad och konstruktion: Reine Tapper

Privat ägo



Admira Thunderpussy is a leading Swedish drag artist and Drag Race winner. Adam achieved his major breakthrough by participating in and winning the first season of RuPaul's Drag Race Sweden (2023), where he impressed and won the hearts of the jury with his unique looks and sharp humor.



Admira is known for blending glamour with self-irony and stage presence, which has also led to performances beyond the drag scene, including an appearance at Allsång på Skansen in 2023.



Following his participation in Drag Race Sweden, Admira has continued to create shows for both drag fans and a broader audience with great success. With his singing, humor, and eye for detail, he has cemented his place as one of Sweden's foremost drag artists.



Admira has won Drag of the Year at the QX Gala several times, most recently in 2018.



Exhibition Items

Reliquary: Headpiece

Cathedral: Dress inspired by the Swedish national costume, worn in 2023 on the program Drag Race Sweden on SVT

Design: Adam Risberg. Sewing and construction: Reine Tapper

Private collection

 Anita Lindblom var en av Sveriges mest älskade sångerskor och skådespelare, känd för sin djupa röst, slagkraftiga humor och karismatiska scennärvaro. Född i Gävle började hon sin karriär som dansös innan hon slog igenom som sångerska i slutet av 1950-talet.



Lindbloms största musikaliska framgång kom 1961 med låten Sånt är livet, en svensk version av Roy Hamiltons You Can Have Her. Låten blev en massiv hit och har framröstats som den största svenska schlagerlåten genom tiderna. Hon följde upp framgången med flera populära inspelningar och blev en av Sveriges mest framgångsrika artister under 1960- och 70-talet med sammanlagt 27 låtar på Svensktoppen.



Parallellt med sin musikkarriär var Lindblom även verksam som skådespelare. Hon medverkade i flera svenska filmer där hon visade sin mångsidighet som artist. Hennes liv präglades dock av både framgångar och personliga utmaningar, inklusive intensiv medieuppmärksamhet kring hennes relation med boxaren Bosse Högberg som ledde till att hon lämnade landet.



Efter att ha lämnat Sverige i slutet av 1960-talet levde Anita Lindblom ett mer tillbakadraget liv i Frankrike och Spanien. Hon gjorde därefter endast sporadiska återkomster till rampljuset men förblev en kultfigur inom svensk populärkultur. Anita Lindblom avled 2020.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Porträttbyst. Guldskiva för You Can Have Him

Katedral: Rosa och silverfärgad topp med kedjor buren 1980 på omslaget av singeln You Can Have Him, även buren vid ett inspelat framträdande på Club Trocadero med dragshowgruppen Dragkedjan

Henrik Johanssons samling



Anita Lindblom was one of Sweden’s most beloved singers and actresses, known for her deep voice, impactful humor, and charismatic stage presence. Born in Gävle, she began her career as a dancer before breaking through as a singer in the late 1950s.



Lindblom’s greatest musical success came in 1961 with the song Sånt är livet, a Swedish version of Roy Hamilton’s You Can Have Her. The song became a massive hit and has been voted the greatest Swedish schlager song of all time. She followed up this success with several popular recordings and became one of Sweden's most successful artists during the 1960s and 70s, with a total of 27 songs on Svensktoppen.



Alongside her music career, Lindblom also pursued acting. She appeared in several Swedish films where she showcased her versatility as an artist. However, her life was marked by both successes and personal challenges, including intense media attention surrounding her relationship with boxer Bosse Högberg, which caused her to leave the country.



After leaving Sweden in the late 1960s, Anita Lindblom lived a more secluded life in France and Spain. She made only sporadic returns to the spotlight but remained a cult figure within Swedish popular culture. Anita Lindblom died in 2020.



Exhibition Item

Reliquary: Porträttbyst. Guldskiva för You Can Have Him

Cathedral: Pink and silver top with chains, worn in 1980 on the cover of the single You Can Have Him, also worn during a recorded performance at Club Trocadero with the drag show group Dragkedjan

Henrik Johansson Collection

Elin Klinga är en svensk skådespelare, självlysande och hyllad för sina mångsidiga och starka rolltolkningar inom både teater och film. Hon föddes i Stockholm och utbildade sig vid Teaterhögskolan i Stockholm, där hon tog examen 1994.



Efter examen blev Klinga snabbt en av Dramatenensemblens mest framträdande skådespelare och har sedan dess spelat ett brett spektrum av roller. Bland hennes mest hyllade prestationer finns klassiska karaktärer som Ofelia i Hamlet, Nora i Ett dockhem och rollen som Kristina i Kristina från Duvemåla. Hennes framträdanden kännetecknas av en intensiv scennärvaro och ett mångfacetterat djup som lyfter både moderna och klassiska texter.



På film är Klinga kanske mest känd för sina insatser i Ingmar Bergmans Larmar och gör sig till (1997) och Jan Troells Så vit som en snö (2001). Hon har också medverkat i flera svenska tv-produktioner och visat prov på sin briljans i både drama och komedi.



Elin Klinga har genom åren fått flera utmärkelser, däribland Litteris et Artibus (2017).



Föremål i utställningen

Katedral: Silverfärgad praktklänning av 1500-talsmodell buren 1995 som Isabelle i pjäsen Bländverk på Dramaten

Kostym: John Macfarlane

Scenkonstmuseet



Elin Klinga (1969 - ) Actor Elin Klinga is a Swedish actor, radiant and acclaimed for her versatile and powerful interpretations in both theater and film. Born in Stockholm, she trained at the Stockholm Academy of Dramatic Arts, graduating in 1994.



After graduation, Klinga quickly became one of the most prominent actors in the Royal Dramatic Theatre ensemble, playing a wide spectrum of roles. Among her most lauded performances are classic characters such as Ophelia in Hamlet, Nora in A Doll's House, and the role of Kristina in Kristina från Duvemåla. Her performances are characterized by an intense stage presence and a multifaceted depth that elevates both modern and classical texts.



In film, Klinga is perhaps best known for her roles in Ingmar Bergman's Larmar och gör sig till (1997) and Jan Troell’s Så vit som en snö (2001). She has also appeared in several Swedish TV productions, demonstrating her brilliance in both drama and comedy.



Elin Klinga has received several accolades over the years, including Litteris et Artibus (2017).



Exhibition Item

Cathedral: Silver-colored gown in 16th-century style worn in 1995 as Isabelle in the play Bländverk at Dramaten

Costume: John Macfarlane

Scenkonstmuseet

 Elin Rombo är en av Sveriges främsta operasångerskor och har gjort stora roller både nationellt och internationellt. Hon har framträtt på Kungliga Operan i roller som Cunegonde i Candide, Roxana i Kung Roger, Hanna Glawari i Glada Änkan och Donna Elvira i Don Giovanni. På internationella scener har hon sjungit på Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Nederlandse Opera i Amsterdam.



Hennes repertoar sträcker sig från klassiska roller som Pamina i Trollflöjten, Sophie i Rosenkavaljeren och Fiordiligi i Così fan tutte till modern opera, som Written on Skin och Rufus Wainwrights Prima Donna. Hon har också medverkat i uruppföranden, bland annat Wolfgang Rihms Dionysus.



På konsertscenen har Elin Rombo samarbetat med dirigenter som Riccardo Muti och Sir Colin Davis, och sjungit verk av Brahms, Mozart och Fauré med några av världens främsta orkestrar.



Hon är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och har mottagit en rad utmärkelser, däribland Jenny Lind-stipendiet, Birgit Nilsson-stipendiet och Litteris et Artibus. År 2013 utnämndes hon till hovsångerska.



Föremål i utställningen

Katedral: Ljusblå tyllklänning med strass buren 2021 i operan Candide på Kungliga Operan  

Design: Lena Lindgren

Kungliga Operan



Elin Rombo is one of Sweden's foremost opera singers, celebrated for her versatility and international success. She has performed leading roles at the Royal Swedish Opera, including Cunegonde in Candide, Roxana in King Roger, Hanna Glawari in The Merry Widow, and Donna Elvira in Don Giovanni. Internationally, she has graced prestigious stages such as Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin, and the Dutch National Opera in Amsterdam.



Her repertoire spans classical roles like Pamina in The Magic Flute, Sophie in Der Rosenkavalier, and Fiordiligi in Così fan tutte, as well as contemporary opera, including Written on Skin and Rufus Wainwright’s Prima Donna. She has also premiered new works, including Wolfgang Rihm’s Dionysus.



On the concert stage, Rombo has collaborated with renowned conductors such as Riccardo Muti and Sir Colin Davis, performing works by Brahms, Mozart, and Fauré with some of the world's leading orchestras.



A graduate of Stockholm University College of Opera, Rombo has received numerous accolades, including the Jenny Lind Scholarship, the Birgit Nilsson Scholarship, and Litteris et Artibus. In 2013, she was appointed Court Singer (Hovsångerska) in recognition of her contributions to Swedish opera.



Exhibition Items

Cathedral: Light blue tulle gown with rhinestones worn as Cunegonde in Candide (2021) at the Royal Swedish Opera.

Design: Lena Lindgren

Royal Swedish Opera

Harriet Bosse var en av Sveriges mest framstående skådespelare under tidigt 1900-tal, känd för sin drabbande scennärvaro och lyriska rolltolkningar. Född i Oslo utbildade hon sig vid Kungliga Dramatiska Teaterns elevskola i Stockholm och blev en hyllad stjärna på Dramaten och andra ledande scener.



Bosse hade en lång och mångsidig teaterkarriär där hon ofta gestaltade komplexa, emotionella roller i både klassiska och moderna dramer. Hon är särskilt känd för sina insatser i verk av August Strindberg, som hon också var gift med en kort tid. Hennes tolkningar av roller som Indras dotter i Ett drömspel och Eleonora i Påsk blev epokgörande och bidrog till att definiera modern svensk teater. När hon inte upplevde sig få tillräckligt intressanta roller på Dramaten sade hon upp sig, men återkom många år senare efter att ha frilansat.



Förutom sin scenkarriär medverkade Bosse även i film, men hon har särskilt uppmärksammats för sin stora begåvning på teaterscenen. Hennes liv präglades av ett konstnärligt och personligt samarbete med några av tidens främsta teatermakare, och hennes framträdanden lämnade ett bestående avtryck på svensk scenkonst. Under sin karriär gjorde hon omkring 150 roller, varav 53 på Dramaten. Med sin mörka skönhet, sjungande röst och mjuka frasering var hon gåtfull både på och av scen, och uppbar enligt sina kollegor en viss nimbus både som primadonna och som Strindbergs tredje hustru. 



Många, däribland Ingmar Bergman, har menat att Harriet Bosses ande hemsöker Kungliga Dramatiska teaterns lokaler i Stockholm. 



Harriet Bosse tilldelades Litteris et Artibus 1916. Harriet Bosse avled 1961. 



Föremål i utställningen

Katedral: Lila klänning buren 1911 som Maria Stuart i pjäsen Maria Stuart i Skottland på Dramaten

Nils Harnings samling



Harriet Bosse was one of Sweden's most prominent actresses in the early 20th century, known for her compelling stage presence and lyrical interpretations of roles. Born in Oslo, she trained at the Royal Dramatic Theatre's acting school in Stockholm and became a celebrated star there and at other leading theaters.



Bosse had a long and versatile theater career, often portraying complex, emotional characters in both classical and modern dramas. She is particularly noted for her performances in plays by August Strindberg, to whom she was briefly married. Her portrayals of roles such as the Daughter of Indra in A Dream Play and Eleonora in Easter were groundbreaking and helped define modern Swedish theater. When she felt the roles offered at Dramaten were no longer sufficiently interesting, she resigned but returned many years later after freelancing.



Although Bosse also appeared in films, she is especially recognized for her significant talent on the theater stage. Her life was marked by artistic and personal collaborations with some of the era's foremost theater practitioners, and her performances left a lasting imprint on Swedish stage art. Over her career, she played approximately 150 roles, 53 of which were at the Royal Dramatic Theatre. Known for her dark beauty, melodious voice, and soft phrasing, she was enigmatic both on and off stage, and her colleagues described her as having a certain nimbus, both as a primadonna and as Strindberg's third wife.



It has been said, including by Ingmar Bergman, that Harriet Bosse's spirit haunts the halls of the Royal Dramatic Theatre in Stockholm.



Harriet Bosse was awarded the Litteris et Artibus in 1916. She died in 1961.



Exhibition Item

Cathedral: Purple dress worn in 1911 as Mary Stuart in the play Mary Stuart in Scotland at the Royal Dramatic Theatre

Collection of Nils Harning

Hjördis Petterson var en av Sveriges mest ikoniska och populära filmskådespelerskor och medverkade i nästan 140 filmer under sin långa karriär. Hon är mest känd för rollen som den barska hemmafrun Selma Olsson i radioserien Lille Fridolf och jag (1955–1958) och dess efterföljande filmatiseringar. Denna roll blev ett signum som präglade hennes karriär och gjorde henne oerhört folkkär, och Pettersson kom att associeras med rollen som den barska och dominanta äldre kvinnan under hela sin karriär.



Att gestalta roller i alla åldrar var en specialitet för Petterson. Redan vid 23 års ålder spelade hon änkedomprostinnan Julia Hyltenius i Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente. Bland hennes mest uppskattade filmroller fanns madam Flod i Arne Mattssons filmatisering av Hemsöborna (1955), en prestation hon själv höll som sin favorit. Hon medverkade även i flera filmer av Ingmar Bergman och gjorde sin sista filmroll som Eleonora Bruse i Tage Danielssons Sopor (1981). Under sin karriär gjorde Petterson nära 200 olika roller inom en mängd olika genrer, från Strindberg, Lagerqvist och Molière till revyprimadonnor i uppsättningar under ledning av Karl Gerhard och Kar de Mumma, även som lucia i ett AfterDark-uppträdande. Hon var den svenska kuplettkonstens obestridliga mästarinna.



Utöver sin filmkarriär gjorde Petterson även ett stort antal TV-teateruppsättningar och radioprogram, där hennes tydliga diktion, briljans och komiska timing kom till sin rätt. Hon dog i Stockholm 1988.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Skor i lejongul sammet burna 1985 i Kattlek på Dramaten.

Katedral: Vitblå paljettklänning med fjäderboa buren 1977 - 78 i Folkanrevyn Kar de Mummas festkavalkad - en revy i tiderna

Design: Mago

Scenkonstmuseet



Actress Hjördis Petterson was one of Sweden's most iconic and popular film actresses, appearing in nearly 140 films during her extensive career. She is best known for her role as the stern housewife Selma Olsson in the radio series Lille Fridolf och jag (1955–1958) and its subsequent film adaptations. This role became a hallmark of her career and endeared her greatly to the public, with Petterson often being associated with the archetype of the stern and dominant older woman throughout her career.



Portraying characters of all ages was a specialty for Petterson. At the age of 23, she played the widow deaness Julia Hyltenius in Hjalmar Bergman's Hans nåds testamente. Among her most appreciated film roles was Madam Flod in Arne Mattsson’s adaptation of Hemsöborna (1955), a performance she herself considered her favorite. She also appeared in several films by Ingmar Bergman and performed her last film role as Eleonora Bruse in Tage Danielsson’s Sopor (1981). Throughout her career, Petterson played nearly 200 different roles across a variety of genres, from Strindberg, Lagerqvist, and Molière to revue prima donnas in productions led by Karl Gerhard and Kar de Mumma, even portraying Lucia in an AfterDark performance. She was the undisputed master of Swedish cabaret art.



In addition to her film career, Petterson also made numerous TV theater productions and radio programs, where her clear diction, brilliance, and comedic timing shone through. She passed away in Stockholm in 1988.



Exhibition Items

Reliquary: Yellow velvet shoes worn in 1985 in Kattlek at Dramaten.

Cathedral: White and blue sequined dress with feather boa worn in 1977-78 in the Folkan Revue Kar de Mummas festkavalkad - en revy i tiderna

Design: Mago

Scenkonstmuseet

 Jenny Lind, känd som Den svenska näktergalen, var en av världens mest betydande operasångerskor och Sveriges första internationella superstjärna. Hon föddes 1820 i Stockholm och hennes stora sångbegåvning upptäcktes redan i barndomen. Efter en svår uppväxt blev hon elev vid Kungliga Teatern och debuterade som operasångerska 1836.



Lind fick sitt stora genombrott 1838 som Agathe i Webers Der Freischütz, följt av hyllade roller i Euryanthe, Trollflöjten och Lucia di Lammermoor. Vid 21 års ålder tog hennes röstskicklighet skada av överansträngning, vilket krävde ett års vila och studier i Paris. Hon återvände i triumf 1842 och utnämndes till hovsångerska. Därefter debuterade Lind sin mest framgångsrika och upprepade roll som Amina i Bellinis La Sonnambula (Sömngångerskan), och i specialskrivna publiksuccéer som Berwalds Nationaldivertissement och En majdag i Wärend (1843) som ingick i firandet av Karl XIV Johans 25-årsjubileum som regent.



Jenny Linds internationella genombrott kom 1843 i Berlin, och hon sjöng sedan på de största operascenerna. I Wien blev hon till exempel inropad 25 gånger efter en föreställnings slut, och i London emottog hon beundrarbrev från en hänförd drottning Victoria. Mellan 1847 och 1849 rådde "Jenny-Lind-febern" i Europa, där publiken hänfördes av hennes röst och personlighet.



Efter att ha avslutat sin operakarriär 1849 sjöng Lind enbart konsertant. Hennes Amerikaturné, organiserad av Phineas T. Barnum 1850–1852, gjorde henne till en av världens mest berömda personer. Turnén innehöll över 100 konserter där biljettpriserna kunde motsvara flera årslöner.



Jenny Lind tog emot frierier från bland andra författaren H.C. Andersen, men gifte sig 1852 med pianisten Otto Goldschmidt och drog sig därefter tillbaka från scenen, med sporadiska framträdanden fram till sitt sista offentliga uppträdande 1883. Hon avled 1887, men hennes arv lever kvar som en av 1800-talets mest berömda personer och en av operans största stjärnor genom tiderna.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Armringar burna i Norma, Parfymschatull med parfymflaskor, Hårborste, Skrivbordsstaty, tandborste, hårlock, docka, solfjäder.

Katedral: Förkläde med bälte i allmogestil buret 1844 i rollen som Märtha i operan En majdag i Wärend på Kungliga Operan

Kungliga Operan



Jenny Lind, known as "The Swedish Nightingale," was one of the world's most significant opera singers and Sweden's first international superstar. Born in 1820 in Stockholm, her exceptional singing talent was discovered in childhood. After a challenging upbringing, she became a student at the Royal Theatre and debuted as an opera singer in 1836.



Lind's major breakthrough came in 1838 as Agathe in Weber's Der Freischütz, followed by acclaimed roles in Euryanthe, The Magic Flute, and Lucia di Lammermoor. At 21, her vocal skills were damaged by overexertion, requiring a year's rest and study in Paris. She returned in triumph in 1842 and was appointed a court singer. She then debuted her most successful and repeated role as Amina in Bellini's La Sonnambula (The Sleepwalker), and in specially written audience successes such as Berwald's National Divertissement and A May Day in Wärend (1843), part of the celebrations of King Karl XIV Johan's 25-year reign.



Jenny Lind's international breakthrough came in 1843 in Berlin, and she subsequently performed at the largest opera stages. For instance, in Vienna, she was called back 25 times after a performance's end, and in London, she received admiring letters from an enthralled Queen Victoria. Between 1847 and 1849, "Jenny Lind Fever" swept across Europe, captivating audiences with her voice and personality.



After ending her opera career in 1849, Lind only performed in concerts. Her American tour, organized by Phineas T. Barnum from 1850 to 1852, made her one of the world's most famous people. The tour included over 100 concerts, with ticket prices sometimes equivalent to several years' salaries.



Jenny Lind received proposals from, among others, writer H.C. Andersen but married pianist Otto Goldschmidt in 1852 and thereafter retired from the stage, making sporadic appearances until her last public performance in 1883. She died in 1887, but her legacy endures as one of the 19th century's most famous individuals and one of opera's greatest stars of all time.



Exhibition Items

Reliquary: Bracelets worn in Norma, Perfume casket with perfume bottles, Hairbrush, Desk statue, Toothbrush, Lock of hair, Doll, Fan.

Cathedral: Folk-style apron with belt worn in 1844 in the role of Märtha in the opera A May Day in Wärend at the Royal Opera

Royal Opera

Kayo Shekoni är en mångsidig artist och underhållare med en framgångsrik karriär inom musik, skådespeleri och tv. Född i Järfälla med nigerianskt och svenskt påbrå, har hon etablerat sig som en av Sveriges mest älskade underhållare.



Kayo blev först känd som en av medlemmarna i popgruppen Freestyle på 1980-talet, men slog igenom stort som soloartist med sin klubb- och dansmusik på 1990-talet. Hennes hit Another Mother (1991) blev en klassiker inom genren. Hon har också varit en del av discogruppen Afro-Dite, som vann Melodifestivalen 2002 med låten Never Let It Go och representerade Sverige i Eurovision Song Contest. Hon valdes som en del av Afro-Dite in i Melodifestivalens Hall of Fame 2020. 



Utöver musiken har Kayo haft roller i film och tv, däribland i serien Rederiet, och hon har varit programledare för flera tv-program, inklusive Fångarna på fortet. Med sin starka scennärvaro och karisma har hon även medverkat i Purcells The Fairy Queen på Drottningholms slottsteater i rollen som Puck, och även i produktioner på Dramaten, Cirkus och Stockholms Stadsteater. Hon gjorde den svenska rösten till Nala i Disneys Lejonkungen (1994). Hon var även en av domarna i den svenska versionen av RuPauls Drag Race på SVT (2023).  



Föremål i utställningen

Relikvarium: Stövlar burna i Melodifestivalen 2002, i Afro-Dites bidrag Never let it go Katedral: Kort silverfärgad paljettklänning buren i Melodifestivalen 2002 i Afro-Dites vinnande bidrag Never let it go

Design: Thomas Malmros

Privat ägo



Kayo Shekoni is a versatile artist and entertainer with a successful career in music, acting, and television. Born in Järfälla with Nigerian and Swedish heritage, she has established herself as one of Sweden's most beloved entertainers.



Kayo first gained recognition as a member of the 1980s pop group Freestyle, but she made her significant breakthrough as a solo artist with her club and dance music in the 1990s. Her hit "Another Mother" (1991) became a genre classic. She has also been part of the disco group Afro-Dite, which won Melodifestivalen in 2002 with the song "Never Let It Go" and represented Sweden in the Eurovision Song Contest. She was elected into Melodifestivalen's Hall of Fame in 2020 as a part of Afro-Dite.



Beyond music, Kayo has had roles in film and television, including the series "Rederiet," and she has hosted several TV shows, such as "Fångarna på fortet." With her strong stage presence and charisma, she has also performed in Purcell's "The Fairy Queen" at the Drottningholm Palace Theatre in the role of Puck, as well as in productions at the Royal Dramatic Theatre, Cirkus, and Stockholm City Theatre. She provided the Swedish voice for Nala in Disney's "The Lion King" (1994). She was also one of the judges in the Swedish version of "RuPaul's Drag Race" on SVT (2023).



Exhibition Items

Reliquary: Silver boots worn in Melodifestivalen 2002 in Afro-Dite's winning entry "Never Let It Go."

Cathedral: Short silver sequined dress worn in Melodifestivalen 2002 in Afro-Dite's winning entry "Never Let It Go."

Design: Thomas Malmros

Private collection

Vanity Vain är en briljant svensk dragqueen och TV-personlighet, känd för sin stil, röst och råa scennärvaro. Hon slog igenom med sin medverkan i Drag Race Sverige, där hon snabbt etablerade sig som en av de mest minnesvärda deltagarna. Internationellt bestod genombrottet i att vara en av deltagarna i RuPaul’s Drag Race: Global Allstars där hon var en av de deltagare som klarade sig kvar längst i tävlingen och lovordades av Ru Paul.



Vanity Vain har en passion för drag som kombinerar klassisk glamour med modern edge. Hennes framträdanden kännetecknas av hög modekänsla, karisma och en förmåga att skapa oförglömliga scennummer. Genom sin medverkan i Drag Race Sverige har hon fått en plattform att lyfta fram dragkulturen och inspirera en ny generation av artister.



Vanity vann årets HBTQ på QX-galan 2025. 



Föremål i utställningen

Relikvarium: lösnaglar

Katedral: Silverfärgad surströmmingsklänning buren 2024 i programmet RuPaul’s Drag Race: Global All Stars

Design: Linus Mauritz

Privat ägo



Vanity Vain is a brilliant Swedish drag queen and TV personality, known for her style, voice, and raw stage presence. She first made a significant impact with her participation in Drag Race Sweden, where she quickly established herself as one of the most memorable contestants. Her international breakthrough came as a contestant on RuPaul’s Drag Race: Global Allstars, where she was one of the longest-lasting competitors and was praised by RuPaul for her talent.



Vanity Vain has a passion for drag that blends classic glamour with a modern edge. Her performances are characterized by a high fashion sense, charisma, and an ability to create unforgettable stage numbers. Her participation in Drag Race Sweden has provided her with a platform to highlight drag culture and inspire a new generation of artists.



Vanity was awarded HBTQ-person of the year at the 2025 QX-gala.



Exhibition Item

Reliquary: false nails.

Cathedral: Silver-colored surströmming (fermented herring) dress worn in 2024 on the program RuPaul’s Drag Race: Global All Stars

Design: Linus Mauritz

Private collection

Siv Wennberg har gjort sig vida känd för sin kraftfulla sopranröst och sina hyllade framträdanden på operascener i Sverige och internationellt. Hon föddes i Stockholm och övervägde först en karriär som klassisk pianist, men sedan hennes stora röstbegåvning upptäckts utbildades hon vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm.



Wennberg debuterade 1972 på Kungliga Operan i Stockholm som Sieglinde i Wagners Valkyrian, en roll som skulle bli en av hennes mest uppskattade. Hon specialiserade sig på roller inom den romantiska och senromantiska repertoaren, särskilt verk av Wagner, Verdi och Strauss. Hennes tolkningar av bland annat Leonora i Verdis Trubaduren och titelrollen i Puccinis Tosca har hyllats för deras dramatik och vokala styrka. Hon utsågs 1994 till hovsångerska.



Trots sin stora talang och sina framgångar på scen har Wennberg haft en komplex relation till den svenska operavärlden och ofta kritiserat dess interna struktur och behandling av artister. Hon har fortsatt att vara en stark röst för konstnärlig integritet och rättvisa inom operakonsten.



Siv Wennberg har också varit aktiv som konsertsångerska och gjort inspelningar av romansrepertoar och operautdrag. Hennes bok “Jag sjunger ut!” kom ut 2015. Vid sidan av sin sångarkarriär blev hon under 90-talet känd för den bredare publiken som “Sivan-Divan” som ständig gäst hos Aschberg i TV3 samt i dokumentärfilmen med samma namn som gavs ut 2019.



Föremål i utställningen

Relikvarium: Kudde, Gratulationskort från Birgit Nilsson, porträtt.

Katedral: Mörkblå paljettklänning buren bland annat vid konsert 2014 i Hedvig Eleonora kyrka

Design: Ateljé Krinolin

Privat ägo  



Siv Wennberg has made a name for herself with her powerful soprano voice and acclaimed performances on opera stages in Sweden and internationally. Born in Stockholm, she first considered a career as a classical pianist, but once her vocal talent was discovered she was educated at the Royal College of Music and the Opera School in Stockholm.



Wennberg debuted in 1972 at the Royal Swedish Opera as Sieglinde in Wagner's Die Walküre, a role that would become one of her most cherished. She specialized in roles from the romantic and late romantic repertoire, particularly works by Wagner, Verdi, and Strauss. Her portrayals of characters such as Leonora in Verdi's Il Trovatore and the title role in Puccini's Tosca have been celebrated for their drama and vocal strength. She was appointed as a court singer in 1994.



Despite her immense talent and success on stage, Wennberg has had a complex relationship with the Swedish opera world, often criticizing its internal structure and the treatment of artists. She has continued to be a strong voice for artistic integrity and justice within the realm of opera.



In addition to her opera career, Wennberg has been active as a concert singer and has made recordings of song repertoire and opera excerpts. Her book “Jag sjunger ut!” was released in 2015. Beyond her singing career, she became known to a broader audience in the 1990s as “Sivan-Divan,” a regular guest on Aschberg's show on TV3 and in the documentary film of the same name released in 2019.



Exhibition Items

Reliquary: Pillow, congratulatory card from Birgit Nilsson, portrait.

Cathedral: Dark blue sequined dress worn at a concert in 2014 at Hedvig Eleonora Church

Design: Ateljé Krinolin

Private collection