Guds Hand. Foto: Yanan Li
Bågskytten. Foto: Yanan Li
Musicerande änglar. Foto: Yanan Li

Aktuell och kommande utställningar

ITALIENSK HÖST PÅ MILLESGÅRDEN
4 september - 21 november 2021

”Jag bygger Italien här.”
Så skrev Carl Milles (1875-1955) år 1923 till en vän när han var i färd med att anlägga det som idag är Millesgården Museum. Från den rymliga nedre terrassen med de monumentala fontänerna leds vi upp genom parken till de övre terrassernas mindre rumsligheter med kolonner, skulpturer och formklippta buxbomshäckar.

Här i konstnärshemmet, där Carl och Olga Milles bodde och verkade, har konstsamlingen, arkitekturen och inredningsdetaljerna influenser från parets resor till Italien. Utanför konstnärshemmet på fasaden till byggnaden som kallas Lilla Ateljén finns en stor freskmålning med motiv av Vesuvius och Neapelbukten av konstnären Jürgen Wrangel 1921.

LISELOTTE WATKINS ITALIEN
Under hösten pågår en utställning med konstnären Liselotte Watkins (f. 1971). Watkins lever och verkar i Italien och har under en period arbetat på Villa San Michele på Capri. I sitt måleri har Watkins bland annat inspirerats av det dagliga livet i hennes närhet i Rom, dit hon och hennes familj flyttade för ett antal år sedan.

Utställningen med måleri och skulptur från åren 2018 -2021 visas i Musikrummet, i Galleriet, i Stora Ateljén samt i den fristående byggnaden Lilla Ateljén. Läs mer längre ned på denna sida.

VILLA SAN MICHELE
Axel Munthe (1857-1949) var på sin tid lika berömd som Carl Milles och Villa San Michele är hans livsverk på Capri. Det finns många likheter med Millesgården.

Den svenska läkaren och författaren skapade i början av 1900-talet ett hem som är omgivet av en förtrollande trädgård som har kallats Italiens vackraste, med en makalös utsikt över Neapelbukten.
I augusti 1949 besökte Carl Milles Villa San Michele och blev fängslad av platsen. I ett brev till den dåvarande intendenten berättas att Munthe lär ha erbjudit Milles att köpa Villa San Michele något år tidigare.

I Musikrummet visas en kortfilm om Villa San Michele.

STIG LINDBERG
29 maj 2021 - 30 jan 2022

I slutet av maj öppnar Millesgårdens stora utställning om formgivaren och illustratören Stig Lindberg (1916-1982). Utställningen omfattar över 400 objekt – från porslin, tapeter, textilier och industridesign till skisser och illustrationer. Annes Hus på den nedre terrassen görs om till Gunnel och Stigs Hus och det välkända mönstret Berså presenteras i parken utanför. Flera verk har aldrig tidigare visats.

Lennart Hellsings bok Krakel Spektakel, som Lindberg illustrerat, dyker upp i en egen avdelning för små och stora barn/föräldrar.

Stig Lindberg är mer eller mindre närvarande i och omkring de svenska hemmen sedan slutet av 1930-talet då han började att arbeta på Gustavsbergs porslinsfabrik. År 1949 blev han fabrikens konstnärliga ledare. Det var en spännande och dynamisk tid för Lindberg och hans samtida formgivare och konstnärer. De var banbrytande vad gäller material och färger. Kanske inspirerades de också av behovet av ”en vackrare vardag” för alla – ett begrepp som innefattade funktion och estetik i skön förening och som framförallt skulle finnas tillgängligt även för de mindre bemedlade. Här fanns också en folkbildningsambition. Att Gustavsbergs porslinsfabrik ägare var folkrörelsen Konsumentföreningen (KF), skapade stora ekonomiska experimentutrymmen då föreningen köpte och startade flera företag, bland annat Luma som tillverkade glödlampor, radioapparater, teve med mera, men också till exempel bokförlag, varuhus och kursgårdar.

Under de två perioderna (1947-1957 och 1972-1980) som konstnärlig ledare på Gustavsberg utvecklades flera material och tekniker och Lindbergs entusiasm och fantasi resulterade i många populära objekt, både funktionella och dekorativa; keramikvaser, fajanser, serviser med mera. Folkkära objekt som sparbössan Skotten i plast, bruksföremål som servisen Berså, Terma, Spisa Ribb. Men också ovanliga och mindre kända objekt som utegrillen i emaljerad plåt eller teveapparaten Lumavision och en transistorradio för företaget Luma. Mellan perioderna på Gustavsbergs porslinsfabrik hade Lindberg tjänsten som huvudlärare i keramik på Konstfack, men fortsatte under denna tid även att formge vardagsporslin för Gustavsberg.

Få formgivare har varit så produktiva som Lindberg och få formgivare har varit - och är - så folkkära.
Stig Lindberg finns representerad i museisamlingar både i Sverige och internationellt.

Utställningen är ett samarbete med Lars Dueholm-Lindberg, son och förvaltare av Stig Lindbergs arv.

LISELOTTE WATKINS ITALIEN
4 september – 21  november 2021

I sitt måleri har Watkins bland annat inspirerats av det dagliga livet i hennes närhet i Rom, dit hon och hennes familj flyttade för ett antal år sedan. 

Watkins har ägnat lång tid åt att illustrera och måla kvinnor. Under pandemiåret i det stängda Italien ser hon hur de uppehåller sig i och runt sina hem. Bildutsnitten blir tolkningar som främst förmedlar stämningar och känslolägen. Kvinnorna är betraktelser av henne själv och av andra som hon omformar. Vad drömmer de om, vad gör de och vad funderar de på?  

Motiven är fyllda med humoristiska och lekfulla detaljer och möbler som blinkar till konsthistorien påminnande om äldre tiders stilleben och intima rumsskildringar. Färgytan är lämnad näst intill avgränsad i geometriska plan men då och då ger sig en och annan mänsklig närvaro tillkänna.
Andra serier består av målade amforor och annan keramik där grundföremålet hittats på marknader och loppisar. Också de är porträtt av kvinnor och flera av dem visades på Villa San Michele 2019. Till material som hon arbetar med kan även läggas textilier.

Liselotte Watkins Falk föddes 1971 i Nyköping. Efter en tid på gymnasiet bytte hon ut svensk småstad mot Texas där hon hade en avlägsen släkting. Hon började genom rekommendationer på Art Institute i Dallas, inriktning reklam och illustration. Därefter vistades hon under en period i Stockholm men det var efter en flytt till New York i slutet på 1990-talet som karriären tog fart. Watkins blev enormt uppmärksammad för sina modeillustrationer. Bland uppdragsgivarna fanns bland annat: Miu Miu, Prada, Vogue och Elle. Därtill har hon illustrerat ett flertal böcker med bland annat sina egna modeteckningar i Watkins’ Heroine, (Watkins hjältinnor).

Efter en tid i Milano och Paris flyttade hon till Rom där hon slutade jobba med uppdrag och började fokusera helt på sin egen konst. Hon har varit verksam konstnär i Italien i omkring tio år. De senaste fem åren har hon ägnat sig uteslutande åt måleri.

På frågan om någon särskild konstnär eller konsthistorisk period har inspirerat henne svarar hon:
” Här i Rom och Florens är det svårt att undgå renässansen och Bernini och Michelangelo som man måste förhålla sig till. Men jag har även blivit väldigt inspirerad av Cy Twombly (1928-2011) som bodde här i många år. I Milano var det Carla Accardi (1924-2014) och Nathalie du Pasquier (f. 1957). I Paris blev jag besatt av Picasso. New York gav mig Andy Warhol och Stockholm Sigrid Hjertén.”

I utställningen visas ett 20-tal målningar och ett 10-tal skulpturer från åren 2018-2020 i Konstnärshemmet och i Lilla Ateljén. Flera verk har aldrig tidigare visats. 

Utställningen är ett samarbete med Villa San Michele och CF Hill Gallery. Tack även till Italienska Kulturinstitutet.

MADAME D'ORA
Fotograf i Wien & Paris 1907 - 1957
12 februari - 4 september 2022

Fotografen Dora Kallmus (1881–1963) hade ateljé i Wien och sedermera Paris. Kallmus antog tidigt i sin karriär namnet Madame d’Ora. Framför hennes kamera stod kulturpersonligheter och gränsöverskridare som Gustav Klimt, Pablo Picasso, Tamara de Lempicka, Josephine Baker, Coco Chanel och Anita Berber. D’Oras modefotografier publicerades i dåtidens största modemagasin. Modellerna var iklädda Wiener Werkstätte, Balenciaga, Hermès, Chanel och Madame Agnès.

I samband med att nazisterna tog kontroll över Paris 1940 blev Kallmus, som kom från en judisk familj, av med sin ateljé och flydde till den franska landsbygden. Vänner och familj förföljdes. Hennes syster deporterades och mördades. Dessa fasor förkroppsligas efter kriget av Kallmus i en fotografiserie från parisiska slakthus och flyktingförläggningar. Kontrasterna är häpnadsväckande.

Utställningen är ett samarbete med Photoinstitut Bonartes i Wien, Ullstein Bild i Berlin och Preus museum i Norge.
Cookies
Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse.