Utställningar 2007

Roger Metto - In the heart of the Mountain

10 november - 13 januari 2008

Roger Metto, född i Kiruna 1964, är utbildad vid konstskolan i Kokkola, Finland, samt Kungl Konsthögskolan i Stockholm.
Hans ojämförligt främsta motiv är landskapet, ett landskap skapat i starka, lysande färger och  kontrastrika fält. I bilder som ibland tycks alludera på filmens widescreen-format framträder scenerier från vildmarkens och midnattsolens Lappland och nybyggarnas Vilda västern i USA. Lika väl som man kan följa rötterna till 1800-talsromantikens landskapsvyer kan man se en lekfull hantering av populärkulturella, företrädesvis amerikanska, klichéer i färgglada leksaker, seriefigurer och cowboys och indianer i Klippiga bergen.

Roger Mettos parafraser på kända bildinnehåll och samtidsmytologi sammansmälts i färgbildminnen av folkloristiska väggbonader i djärva färgkombinationer från barndomens Norrbotten. Även i verktitlar bär lekfullheten en underton av urban poesi, som French Connection, Linimentville, Stretching in British Columbia och Kicking Horse.

In the Heart of the Mountain är en större presentation av verk från de senaste fem åren.

Roger Metto har tidigare ställt ut separat på bl a Galleri Leger, Malmö, Gallerie Ahnlund, Umeå och Gävleborgs länsmuseum bl a. Han finns representerad vid exempelvis Göteborgs konstmuseum, Västerås konstmuseum, Umeå, Vallentuna, Botkyrka kommun och Galleri Thomassen, Göteborg

Samlingsutställning på bl a Galleri Charlotte Lund, Stockholm, MiArt, Milano samt Art Copenhagen.
In the Heart of the Mountain, 2007, olja på duk

Esko Männikkö - Cocktails 1990-2007

1 september - 4 november

Den finländske konstnären Esko Männikkö tar sig gärna till periferin. Spänningen mellan marginalen och maktens centrum finns närvarande i hans bilder som är en säregen balansgång mellan social känslighet, iakttagelseförmåga, distans och politisk undertext. Esko Männikkö har sökt de individuella berättelserna. Hans bilder av sönderfall i ödegårdar och förfallna rum i Skånes landsbygd visar isolering och ensamhet men också en mångfald, en tingens lössläppta, nötta liv, parad med respekt för en förnimmelse av ett kvardröjande, mänskligt liv. Vår tids välfärdsbygge speglar sig i en annan tillvaro, en annan utsaga. Så även genombrottsverken med de finska ungkarlarna som med stor integritet, humor och värme skildrar ett annorlundaskap men samtidigt har en allmängiltighet som berör. Genom bildserier som Harmony Sisters, där det animaliska riket återkommer som ett slags stilleben ur nya perspektiv, möter betraktaren förgänglighetens vemod men i så många av konstnärens verk finns också konsthistorien närvarande i motiv och teman, färg- och formval. 

Att nu kunna visa verk i ett större sammanhang i Sverige och få till stånd en bredare introduktion av hans verk känns angeläget.Esko Männikkö är född 1959 i Pudasjärvi, Finland. Bor och arbetar i Oulu, Finland.
Black cow, 2005, C-print

Auguste Rodin & Carl Milles - ett mästarmöte

26 maj - 26 augusti 2007

Under sommaren 2007 kommer Millesgården att visa verk av Carl Milles (1875-1955) och Auguste Rodin (1840-1917). Numera två av världens mest berömda skulptörer, vars vägar korsades för första gången under den period då Carl Milles vistades i Paris under slutet av artonhundratalet. Carl Milles, då ung och okänd, assisterade Rodin i dennes ateljé, något som blev upptakten till en livslång vänskap. Carl Milles hyste en stor beundran för sin mästares verk och inspirerades av hans hem och ateljé. Konstnärshemmet Millesgården med skulpturpark och antiksamling är tydliga exempel på hur Carl Milles lät sig inspireras av Auguste Rodin.

Auguste Rodins verk fascinerar alltjämt dagens skulptörer. Den engelska skulptören Rachel Whiteread finner hans verk, "mycket expressiva och innerliga: hukande figurer, med särade ben, de är så erotiska och sensuella, otroligt känsloladdade. Dessa verk kommer ur hans mage likt uppstötningar?. Hennes landsman skulptören Tony Cragg är förundrad över Rodins nästan alkemistiska trollkraft över materia. Man känner att konstnärens livskraft har gnuggats mot materialet. Jag menar enkla, stumma material - gips och lera, vad det än är. Så att energin införlivas och tankarna, rörelserna och gesterna blir införlivade av denne Rodin i materialet och sen lämnar han rummet och även ett hundra år efteråt, kommer folk in i rummet och PANG!

Under Rodins livstid (1840-1917) lockade hans verk samtidens stora franska skulptörer som Aristide Maillol, Antoine Bourdelle och Camille Claudel till anställningar som ateljéassistenter. Likaså den unge Constantin Brancusi, född i Rumänien, arbetade helt kort under Rodins regi. I en hyllning långt efteråt erkände Brancusi att Rodins innovativa skulptur Balzac, "fortfar att vara den obestridliga startpunkten för modern skulptur".

1897 reste den unge svenske skulptören Carl Milles (1875-1955) till Paris i syfte att bredda sina horisonter genom att ta till sig de nya tendenserna i samtida fransk konst. På hösten samma år fick han uppleva Auguste Rodins kraftfulla skulptur av författaren Balzac på Salongen i Paris. I sina minnesanteckningar skrev Milles, Jag var fullständigt överväldigad av den och livet började ha mening för mig.

Följande år, 1898, började Carl Milles arbetet med sin tre meter höga skulptur Dantes Himmel och Helvete, med tydlig påverkan av Auguste Rodins olycksförföljda projekt Helvetetsporten. Denna hade varit, redan 1880, Rodins allra första offentliga beställning till ett planerat, men aldrig under konstnärens livstid byggt, museum för dekorativ konst i Paris. Milles skulptur, också inspirerad av den medeltida poeten Dantes Divina Commedia, hade formen av ett uppåt strävande torn av nakna par kulminerande i en av morgonrodnad färgad glasglob upptill, illuminerad inifrån av elektriskt ljus. När Carl Milles Himmel och Helvete refuserades av juryn för Salongen, blev den unge konstnären så besviken att han förstörde gipsmodellen. Två bevarade fragment av gipsoriginalet presenteras på Millesgården, tillsammans med ett restaurerat foto som illustrerar den ursprungliga kompositionen och färgsättningen av Himmel och Helvetets brons-, glas- och marmor ytor.

Carl Milles debuterade med nya verk på Parissalongen 1899, medan han följande år 1900 belönades för ytterligare nya verk med bronsmedalj på Salongen och senare silvermedalj på Världsutställningen i Paris. Milles fortsatte att delta i Salongernas utställningar i Paris varje år tills 1906, då han återvände till Sverige.

Redan tidigt uppmärksammades Carl Milles lovande konstnärskap av Auguste Rodin, som erbjöd den unge skulptören att assistera i sin ateljé vid Meudon, nära Paris. Milles accepterade villigt inviten och den arbetsrelation som initierades då blev början till en livslång vänskap. I deras brevväxling 1903-17, bevarad på Kungliga biblioteket i Stockholm, adresserar Milles Rodin respektfullt som Cher maître, medan den äldre mästaren med tiden övergår till det mer kollegiala Mon Cher ami.

Under dessa år i Paris deltog Carl Milles även i offentliga skulpturtävlingar hemma i Sverige, med framgång först i Uppsala med sitt Sten Sturemonumentet och senare i Stockholm med Gustav Vasamonumentet till det nya Nordiska Museet. Nygift med den österrikiska konstnären Olga Granner Milles, återvände Carl till Stockholm 1906 för att fullborda de stora beställningarna. Då blev Carl Milles även utnämnd till ledamot i Nationalmuseums inköpsnämnd, vari han föreslog den första av många kommande inköp av Auguste Rodins skulpturer till museisamlingen.

Auguste Rodins innovativa livsverk lämnade ett outplånligt intryck på Carl Milles skulpterande, som manifesterade sig många år efter den gamle skulptörens död 1917. En sista hommage från Carl Milles till sin beundrade mästare blev Guds hand (1952-54). I detta senkomna verk skapade Milles sin egen personliga variation på Rodins marmormästarverk från 1902 med samma titel. Milles nya monumentala Guds hand i brons har blivit mycket uppskattad runtom i världen, och finns idag att se såväl i Kina, USA, Japan, Australien, Indonesien, Kanada som i Sverige.

En annan modern mästare som drogs till kretsen kring Auguste Rodin vid 1900-talets sekelskifte var diktaren Rainer Maria Rilke (1875-1926). Rilke var då gift med skulptören Clara Westhoff, som hade studerat 1899 på Institut Rodin. Författaren var en oreserverad beundrare av August Rodins verk och mottog med glädje uppdraget från en förläggare i Tyskland att skriva en monografi om den store skulptören, vilken utkom i tryck 1903. Senare reste Rilke på en föredragturné där han skildrade Rodins konstnärskap, som också utgavs i tryck i efterhand. Diktaren tog även anställning hos Rodin som sekreterare under 1906. Detta gav fördjupade insikter i skulptörens kreativa process, vilka kom till utryck i några av Rilkes dikter.

I Carl Milles hågkomster om ungdomsåren i Paris som sändes våren 1952 på Sveriges Radio, senare utgiven i bokform och nu åter tillgänglig på utställningskatalogens CD, mindes han att Rodin hade nämnt Rilke för honom men att de aldrig hade träffats. Men långt senare, när Carl Milles låg i sjuksängen på ett sanatorium i Schweiz med lungblödningar berättade läkaren, "Vi har inte använt den här sängen på flera månader, vi har hållit den helig, för Rainer Maria Rilke dog i den här sängen". Ett urval av Rilkes diktning och biografiska texter inspirerade av Auguste Rodin berikar utställningen med hans litterära perspektiv.

William Wareing
Utställningskommissarie

Ann Edholm & Håkan Rehnberg - måleri & skulptur

24 mars - 20 maj 2007

För Ann Edholm har måleriet alltid stått i fokus, att driva det i en viss riktning, där symbolism och fysiskt uttryck nästan kortsluts. Håkan Rehnbergs verk rör sig mellan måleri och rumsliga objekt där begrepp som plats och händelse står i centrum.

Förståelsen, tänkandet, själva upplevelsen går genom det fysiska mötet med verket. Ann Edholm och Håkan Rehnberg utgår från en tradition där skalan är mycket viktig. Konstverken är inga intellektuella modeller, de är fysiska objekt i rummet. Alla mått mäter skala ett till ett. 
Edholm och Rehnberg har en liknande bakgrund, utbildade vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (Mejan), där de också har undervisat. De är representerade i samma samlingar såväl privata som offentliga. Att kliva in i Ann Edholms ateljé tillsammans med Håkan Rhenberg och omvänt har inte varit självklart, men samtidigt fanns där en nyfikenhet som trotsade reviret och äldre grubblerier frigjordes.

Carl Fredrik Hårleman
Curator

Moderna fabler - samtida konstnärer tecknar

20 januari - 18 mars 2007

Vårsäsongen inleds med en större teckningsutställning med 26 samtida konstnärer som alla arbetar med teckning som utgångspunkt. Flera av konstnärerna är väletablerade på den svenska konstscenen, andra är nyutexaminierade från konstskolor.

Utställningens tema, Moderna fabler, kan tolkas i vid bemärkelse och anspelar på skiftande berättelser och reflektioner om vår tid - sanna eller fabulerade - i form av installationer, fanzines, serier, animationer m m.

Konstnärer: Kristina Abell Elander f 1952, Gertrud Alfredsson f 1965, Fredrik Andersson f 1971, Lotta Antonsson f 1963, Mats G Bengtson (1944-2005), Eva Björkstrand f 1975, Carl Hammoud f 1976, Lisa Jeannin f 1972, Maria Johansson f 1960, Ulf Kihlander f 1956, Bruno Knutman f 1930, Andreas Korsar f 1977, Patric Larsson f 1964, Maria Lindberg f 1958, Katerina Lönnby f 1967, Bo Melin f 1964, Ragnar Persson f 1980, Hampus Pettersson f 1973, Helena Roos f 1968, Andreas Roth f 1965, Linnea Sjöberg f 1983, Linda Spåman f 1976, Johan Zetterqvist f 1968, Emma Åkerman f 1976 and Ola Åstrand f 1959.

Utställningen är producerad av Bohusläns museum.

Curatorer: Agneta von Zeipel, Ola Åstrand och Andreas Roth
Vi använder cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse