För att gjuta en bronsskulptur används två olika tekniker. Gemensamt för dem är att det behövs en förlaga, den kan vara av lera, vax, gips, sten eller metall. Gjutningen utförs vanligen med hjälp cire perdue (förlorat vax) eller sandformning.
Brons är en av världens äldsta legeringar som människan framställt. För 5000 år sedan började man gjuta föremål och tekniken cire perdue var tidigt oerhört avancerad. Med hjälp av formar tillverkades till en början mestadels olika typer av redskap. På 1800-talet tillkom s.k sandformning /styckformning med härdsand som lämpar sig för gjutning av större skulpturer. Hantverket ser till stora delar likadant ut idag.
Skulptörens gipsmodell sågas eventuellt upp i delar och placeras i så kallad formsand. Preparerad härdsand läggs runt modellen så att den inte ska fastna när den senare ska plockas ur formen. I sanden görs hålrum för olika kanaler för luft och för den flytande metallen som senare ska rinna in i formen. Överst läggs återigen härdsand och sen sätts locket på formen och ramen vänds.
I nästa steg tas formsanden och gipsmodellen bort. Man har nu fått ett precist avtryck av gipsmodellen. Ett lager med plastellina läggs i samma tjocklek som det kommande bronset.
En inre kärna av härdsand tillverkas för att skapa hålrummet i skulpturen som armeras fast. Plastellinan tas bort och ramarna med fram och baksida sätts ihop och formen är redo för den flytande metallen.
Flytande brons som är ca 1030-1100 grader varm hälls i formen och bronsen hittar sin väg ner genom i förväg förberedda kanaler. Bronset stelnar, formen öppnas och sandformen slås sönder (så kallad förlorad form) och bronset framträder.
Efter att skulpturen gjutits rensas den från alla sina gjutkanaler där bronset flutit in och görs ren från restprodukter som sand och annat.
Därefter sammanfogas delarna till skulpturen och verket patineras (behandlas med salter, syror och andra kemikalier) till önskad färg. Skulpturen putsas i flera steg och är nu helt klar för leverans.